Säg mej vem är jag?
Läste idag i Aftonbladet att ca 50 000 unga mobbas varje dag!! Går till skolan i visshet om att gå in i en mardröm varje dag och fråga sig själv - Vem är jag? Varför just jag? Detta förtvivlande inre rop och fråga om att inte få vara värdefull - varje dag!
Säkert speglas det inre med alla frågor i tankarna, vad hände? När försvann jag att vara? Den där hemska tanken som tar sig form om att, tänk om alla andra har rätt? Tänk om jag är sådär värdelös och ful och allt de säger om mej? Om de e så, varför ska jag då finnas till mer?
En unges tankar om livet att inte vara värdefull utan istället dess raka motsats - en pina för andra, ett slagträ för andra! Undran om när SKA det ta slut denna hemska verklighet att inte få känna sig omtyckt och längtad efter varje dag på väg till skolan?
Vad ger de andra rätt att bemöta mej illa att spotta och smutskasta mej, att utsätta mej för de mest vidriga saker man inte ens i sin fantasi trodde kunde hända någon, när man är i skolan??
50 000 unga upplever detta varje dag - i Sverige!!! Sorgen vred sig hårt som en knut i magen när jag läste och läste och läste.......och nu har jag en stor önskan och ett stort hopp att den ansökan jag idag lämnat in om att starta upp en Ungdomsjour och jobba förebyggande med mobbning, droger och brott ska bli till ett jakande svar, att få göra en insats att få visa de unga - att dom e sedda och lyssnade på - att de har en värdefullhet bara i att vara den dom vill vara - bygga en inre styrka av att känna sig bekväma med att våga vara den de har rätt att vara - en unge som är på väg i livet och bli sedd på vägen!
Alla trasiga hjärtan, alla trasiga själar....som av en eller annan anledning farit illa på vägen....jag vill så gärna ge hopp åt dessa små rädda eller arga goa ungar!
Att ha födelsedag eller att fylla fler år?
Funderade på den där skillnaden för visst tycker jag att det där med att ha födelsedag kan vara kul, träffa de man tycker om, bli lite firad av de som man betyder lite mer för DET är kul och känns varmt i hjärtat! Det där spontana när någon bara vill visa sin omtanke, DET gillar jag!!
Men kanske är jag ovanlig, men, jag tycker inte att en människans personlighet har med antal fyllda år i levnad.
Hela mitt liv har jag levt efter att möta människor utifrån den dom är, den dom vill vara och är. Jag har nästan aldrig kunnat eller ens velat gissa hur länge en människa jag möter levt i år räknat.
När jag studerade i Lund för några år sedan, hade jag en helt underbar kursare, vi var så lika i så mkt och kompletterade varandra så otroligt mkt i våra olika kunskaper, som medförde att vi kunde skapa arbeten som blev så jättebra! Vi hade jobbat ihop ganska länge när hon en dag hade födelsedag och berättade sin ålder, hon var då 27 år. Hennes kunskaper och visdom skulle jag ha gissat på 95 år!!
I möten med människor har jag lärt mej att många har behov av att stoppa in i fack, de där olika facken som många upplever viktiga för att kunna konversera skapa sig en bild. Ålder, gift eller singel, barn, jobb, utbildning, boendestad, boendestatus, kostvanor, träningsvanor, fritidsintressen osv osv...detta vill väldigt många veta INNAN de kan fortsätta en konversation....sanslöst! Eller så är jag bara lite ovanlig som inte har behov av denna "förrätt" innan jag kan inleda samtalet direkt på både "varmrätt" och "dessert" - alltså, varför vi har ett möte alls vill säga.
Jag är betydligt mer intresserad av en människas erfarenheter i livet och av livet, lärdomar ahaupplevelser, utvecklingsidéer osv osv. Vad personen tycker om och inte tycker om - jag tycker om att ta reda på personens personlighet - den inre kärnan! Därför talar eller frågar jag aldrig om en persons antal levda år utan för mej är det helt orelevant.....och jag vill inte själv heller bli inpackad i ett fördomsfullt fack av någon annan....
Jag är bara jag den jag är och blivit av mina erfarenheter och lärdomar jag haft på livets väg...som barn, som flicka, som kvinna, som mamma, som hustru, som sambo, som flickvän, som väninna, som kollega och som matte. Ja, jag lever väldigt mycket i nuet och det njuter jag av....livet är inte förutsägande utan man skapar sin väg på vägen...
Ikväll blir det fisksoppa och varm bulle....för idag har jag födelsedag!
Födelsedagsdax.....
Mina två tvillingflickor fyller nu 20 ÅR!!!! Den 23 oktober...tänk vad tiden nästan kan stå still för en kort stund och man minns....mina två små när jag fick upp dom till mitt ansikte med 7 minuters mellanrum för snart 20 år sedan!
Jag var så lycklig, jag älskar barn och så får jag två på en gång! Den där första rädslan och skräcken - HUR ska jag klara av detta??!! Två bebisar på en gång? Den känslan glömmer jag aldrig och inte heller den otroliga glädje när jag fick dem till mej....dessa små liv på vardera 2500 g. De var små godingar, är godingar, och de har gett mej sådan glädje, även om även jag har fått min beskärda del av tonårstrots och gliringar!
Två flickor samtidigt, samma fostran - två resultat som inte är sig lik, ja, så är det, det har lärt mej att personligheten generna styr otroligt mycket trots samma uppväxtmiljö så utvecklas två människor inte till två identiskt lika personer i sitt varande av person och värderingar, intressen, attityder osv osv...
Jag är med i en tvillingklubb, och där kan vi diskutera just detta, att våra barn är så olika i sina sätt trots samma ålder och samma bemötande och fostran, att gener styr och skapar en hel salig blandning från flera olika släktingar till en ny unik person oavsett fostran och uppväxtmiljö, jätteintressant!
De är två otroligt vackra flickor och jag önskar dem all lycka i livet.....
kram mina flickor!
Kvantitetstid - japp....
| "Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet."
De riktigt magiska ögonblicken är svåra att planera in, hur gärna vi än skulle vilja kunna pressa in dem på lämpliga tider i den fulltecknade almanackan. För att kvalitetstiden ska dyka upp behöver vi ha mängder med kvantitetstid. Du behöver spendera timmar med barnen för att vara med om de där oförglömliga ögonblicken som vi bygger våra liv på. För att inte tala om att du behöver kvantitetstid med dig själv för att kunna hitta vad du verkligen vill göra med ditt liv. Att finna är med få undantag reserverat för dem som söker och för att hitta något som får dig att studsa upp ur sängen på morgonen, gäller det att ha tid med dig själv utan distraktioner. |
|
Höst och halsduken ska vara på!!
 Då var det höst och kallt och iskänsla i vinden...men, vad gör de när man kan vira en skön halsduk runt halsen två varv innan man går ut?! Solbrännan som lagt sej börjar falna...en ny höst en ny jul närmar sig....min flickor älskar julen och få pyssal och njuta...julaftonsmorgon stiger jag alltid upp tidigt och bakar mandelmusslor som vi ska ha till Kalle Anka klockan tre med vispgrädde och sylt...samma tradition varje år...huset fylls av den goa goa doften av nybakat.. Men, än är det inte dax... Funderade på vänskap idag, hur man når fram i vänskap och hur lättvindig den kan vara. Killvänner eller väninnor, man delar vänskap på olika sätt med de olika könen. Fick ett samtal igårkväll av min bästa väninna i Håstad utanför Lund, vi pratar om allt mellan himmel och jord, men mycket om bemötande på jobbet och hur man stategiskt bygger om en ömsesidig respekt mellan kollegor och mellan elever och lärare. Hennes kvitter gör mej fylld av energi, hon gör mej så glad min väninna....hennes barn är mina fadderbarn, 4, 6 och 8 år och jag älskar att ha dom här, och dom älskar att vara här och hitta på äventyr! Kela och mysa ingår ...och pratet om att lära...- kött, fisk och fågel äter du för att bygga kroppen, potatis, pasta och ris är kroppens bensin för att du ska orka och alla grönsaker och frukt är för att bygga upp fullt med poliser som ska skydda mot sjukdomar....vatten - ja...osv osv osv... Min nya granne, är en nästintill kopia av min bästa väninna, vi fann varandra i första samtalet...helt otroligt, så lättsam och så enkel att umgås och prata med...likhet i värderingar - är nyckelordet för vänskap! Värderingar är även nyckelordet för kärleksrelation att dela värderingar som har betydelse och betydelse har tillit - att veta att man kan prata om allt tillsammans, och lita på den andra. Att tala illa om en vän, har aldrig hänt mej, en vän är en person som ger och som får och som är vän för att man vill inte för att man måste. Som barn och även som vuxen, har manliga vänner betytt mycket för mej....manliga vänner är ingen jag delar intim sex med...såklart! Men däremot kan jag inte tänka mej en ny kärleksrelation med en man innan jag delat en inledande vänskap först. För vad vill man inte vara med sin älskade man om inte bästa vän??!! Den jag kan öppna mej för och anförtro mej åt...ge av mej själv till....och få all den där helt underbara kärlekskänslan - att man är betydelsefull för varandra när man är glad eller sorgsen, humoristisk eller tjurig....få vara allt det där som man är, när man är människa.... Röda anoracken och sköna halsduken igår den 5 oktober - 09 när jag och min goa setterpojke skulle ut till havet och njuta!!  |
|
Livets nuet - en upplevelse som gör en rik!
En hel helg, tre hela dagar och två underbara nätter har vi fått tillsammans denna helg! Fylld med äventyr, havet, grillning, tacos, spagetti och köttfärssås, korvstroganoff och godis och film lek och mys och pussar...vi och min granne och hennes pojke....vilken underbar helg...helt underbara ögonblick där vi njutet av nuets goa stunder! Melwin tog sig friheten att bada i havet, förhoppningsvis årets sista dopp, helt utan att fråga sprang han i medan vi grillade....barnen och vi letade skatter och tog hem...gratis buss i stan hela helgen och den utnyttjade vi...
Grannens pojke ville med sova över, okey, njut av nuet och sov över....Tacos hos grannen med många roliga skratt...och en supergod puss MITT på munnen av lille pojken innan han åkte hem och en blick som sa hur mkt han tyckte om ....han som har tjejbacillskräck normalt!!!
Att bli sedd - för den man vill vara och strävat efter att bli!
Ett besök i Stockholm och flera pusselbitar faller på sin plats! En sådan där upplevelse att - oj, han ser mej, han ser mej så som jag önskar bli sedd, det som är jag! Vad kan kännas mer underbart än att någon ser ens inre och visar ATT han ser? Detta handlar inte om kärlek i relation utan om att få jobba med det man brinner för - min passion!
Allt är inte i hamn, men oj så mycket närmare det är! Att få jobba förebyggande, att visa att drömmar finns, att dom är nåbara med rätt verktyg - det är min dröm! Jag är nu närmare min dröm än för bara några dagar sedan, visst tänker jag, har jag blivit lyssnad på nu? Lyssnad på när jag går där vid havet och sänder ut min dröm i mina tankar, ibland hörbart i ord.
Livet är ett pussel, ibland hittar man de rätta bitarna snabbt, och ibland, tar det lite längre tid...men jag önskar att mitt pussel ska finna varje bit så det blir helt och jag blir hel - hel i det jag drömmer om så jättemycket - jobba vidare med människors drömmar - visa dom att de kan bli sanna ...
Nu ska jag gå i säng och drömma mej bort till en skön söderhavsö.....
Allas barn är våra barn att vara rädda om...
Barn, små barn och vuxna barn....i hjärtat är vi alla barn och minns vår barndom på ett eller annat sätt, lite glädje och med lite tårar men minns gör vi. Ett litet enkelt möte som har spelat stor roll för oss eller en händelse som satt sig som med Karlssons klister. Ibland är minnet märkligt och kanske ett missförstånd, men ofta är minnen tydliga från vi varit små och visst minns vi ofta de bästa och tristaste sakerna!
Det där tänker jag på när jag möter barn och unga, ler mot dem med en mjukhet att jag ser dem....gör något om jag ser någon handla orätt....
Imorgon ska jag till Stockholm...ha ett givande möte om förebyggande arbete för unga för att hindra att de hamnar i utanförskap, droger och brottslighet....det ska bli så intressant...
Min lilla setterpojke kommer inte att gilla att hans matte är borta över dag och en natt....min goa kelgris.....men hans lillmatte ska ta väl hand om honom, har hon lovat!!!
Plums i säng nu.....ska upp klockan fem!!!! Men...fy det är ju mitt i natten då?! eller hur!
En kvinna sa, att jag påminde henne om denna sagobild....att vara osjälvisk och naturlig....hur glad blev jag då?! Jo, jätte!
Skapa och önska....
Titta noga på bilen...japp, det är en sådan jag har på min önskelista....och på tal om önskelista....
VAD är det som är livet i dess rätta kärna? Är det att få bara vara precis den man vill vara? Möte med människor som ger en glädje i bemötandet? Förtroenden som delas? Upplevelser som delas? Naturen, havet, skogen är mina absoluta favoriter i livet att få vara vid! Dra in luften känna havet, skogen och bara njuta av det där helt kostnadsfria!
Livet är som en bilderbok, den talar om vad som hänt och hur nuet ser ut...framtiden vet man inget om! Visst är det skönt? Skönt att inte veta utan få vakna och se vad varje dag har i sina hemliga rum för mej!
Denna veckan har jag fullt i agendan med möten och en resa till Stockholm! Att starta någon och bli sin egen, är spännande och intressant, myror i magen, tankar som tar form, möten som visar att jag faktiskt är på rätt väg nu! Att ha sig själv som verktyg är en dröm som är på väg att bli verklighet!
Inte tror jag att jag hamnar i rampljuset för allas blickar, men för mej räcker det med att det jag gör kommer att ge glädje för många och upplevas som en stormvind som kommer in i stiltje.....livet är en storm för många mer eller mindre i olika omfattning...för mej är det lugnet inom mej, som är det viktiga!
Nej, nu vill Melwin ut på promenad nytrimmad och nyduschad som han är idag!
Jag och hela världen!
Tänk om det vore så, att man kunde blicka ut över hela världen och få berätta något som man ville att alla skulle lyssna på!! Men ofta går viktiga budskap förbi många som skulle fått glädje av att lyssna!
Hur ofta vill man inte skrika ut - se dina barn - se världens barn - de är våras alla barn att bry sig om!!! Ge dem ett lite ögonkast - en blick - ett leende bara när ni möts i förbifarten. Stanna upp, le och titta på de unga, le mot dem - ge dem sitt leende i blicken, titta på dem - ge dem hopp att det finns glädje därute för alla.
Hade ett möte idag, ett intressant och så givande möte. Han sa - Jantelagen råder, tyvärr!! Du får inte själv tala om att du är duktig på något, det måste någon annan upptäcka OCH vilja prata om, du själv, du får inte tala om att du är duktig på något, eller sticka ut.
Sant och sorgligt på samma gång. Jag berättade att mina flickor fått lära sig på Klämmans dagis av en otroligt duktig personal att Jante finns inte, utan det är Jag duger som finns, och så hade de två figurer som visade dessa begrepp. Mina flickor kan idag säga till mej - Titta så fin jag är nu! - Det där var väl bra gjort av mej? Jag kan själv tala om för dem om saker jag gjort som jag är glad över att ha klarat. VEM kom på ordet "jantelagen"???
Jag vill gärna tänka att jag kan göra skillnad för många, för dem jag möter, för dem jag samtalar med...jag vill så gärna att de jag möter ska känna, att för mej är du värdefull - precis som du är! Små barn - finns det något härligare än små ärliga och raka barn som inte fått nys om att där finns något ord som heter Jante!!! Barn bara är, dom dom är, det märkliga är, att de flesta vuxna älskar just detta med barn - deras spontana reaktion och nyfikna sätt, men ändå ska det läras in att Jante finns och vad det innebär!! Fy!!
Min lilla Axel 6 år, när han en dag sa till mej - Jag kan tyvärr inte gifta mej med dej när jag blir stor, och inte med mamma heller. För mamma är ju redan gift med pappa, och när jag blivit stor är du ju död!!! En allvarsam konversation för denna lilla underbara pojke, och jag var lika spontan tillbaka. - Oj, det där hade jag inte tänkt på, men jag får verkligen inte hoppas att jag är död när du blir stor, men jag kommer nog att vara för gammal för att du ska kunna gifta dej med mej, men jag älskar dej iallafall, jag ÄR kär i dej iallafall. Då log han stort, nöjd över samtalets utgång.
Visst vill vi bli älskade, liten som stor! När lilla Emmy 4 år ringer mej och säger: - Jag är så kär i dej Eva-Christin, och jag tänker på dej varje dag, och jag drömmer om dej på natten, när får jag komma och sover över hos dej igen? Då blir jag alldeles salig i mitt hjärta! Eller när Elin 8 år ringer för att tala om att nu minsann har hon VÅGAT hoppa från en hög trampolin på badhuset och är så stolt över sitt tilltag. Att få göra små ljud av häpnad och beröm i telefonen, mottages av en liten Elin med stor glädje och jag känner hur hon växer, växer i sin självkänsla!
Intressestyrt - hur får man annars någon att göra/vilja?
Att vilja - att göra utan måsten? Kan man det, finns det?
Självklart att det finns och går - intresse måste bara finnas för att det ska fungera och detta gäller det allra allra mesta i livet! Att lura någon att göra något går sällan! Lura en hund att en vitamin är en köttbit, nej, tror inte det!
Att göra reklam för något eller någon - kräver sitt mod och sin tid! Att sälja sig själv, ja, så är livet idag - nutid! Finns inget som är så viktigt när man ska sälja sig själv som marknadsföring - hur ska jag gå tillväga? Japp, det är vad jag hållt på med den senaste tiden - sälja mej själv som konsult! Att lyckas är att vara logisk och reflekterande och inte förhasta - eller skynda på - som en liten god jordgubbe så ska den mogna långsamt för att smaka extra söt och god!
Denna veckan är bara början, och det händer så otroligt mycket - möten och möten och möten, tid för reflektion, resa till Mexiko eller inte? Vad säger man när man får beskedet att - ring imorgon så kollar vi biljett till dej??!!
Men, kan jag ge mej iväg till Mexiko om tio dagar? Det vore en helt otroligt marknadsföring - av mej själv!
Städa hemmet - en slags rening i det inre samtidigt!
Av med lakanen, setterpojken ville hjälpa till innan han förstod att han faktiskt fick hålla sig lite undan, för nu skulle sovrummet städas och dammsugas och nytt i sängen! Överkastet hamnde med i tvätten och snabbt låg där ett ljusbeige överkast på sängen som lyste upp hela rummet, Melwin tittade på mej och hans tankar löd: - Hummm...ska jag kunna hoppa upp där eller...kanske inte....och så vände han och gick ut i sin korg...
Den där känslan när man städat klart, den rena känslan när allt är i ordning i sovrummet, nästan en sådan där längtan infinner sig tills det är tid att ta på pyamasen och få krypa ner mellan rena lakan i sin egen säng! Tänk på alla dom som inte har en egen säng att få krypa ner i, ett eget sovrum att få vara i för sig själv, eller har ett eget hem, alla dessa hemlösa människor som ibland får sova i trappuppgångar när inte vännerna finns eller har husrum. Eller när naturkatastrofer inträffar och flera hem bara försvinner med allt de äger!
Ett eget hem - en egen säng, en egen dörr att få gå in och stänga bakom sig - vilken lyx i all sin enkelhet. Sin egen soffa, egen tallrik, betick, glas och kylskåp...allt det där som vi betalar våra fasta kostnader för att få ha, denna lyx som är så naturlig, men ändå inte för alla som inte har denna enkla lyx - ett eget hem!
Jag älskar vita blommor - färger som vitt och i olika beige toner är så vackert och känns så rent. Fantiserar nu om hur jag vill förändra inför hösten i hemmet, med att måla mina köksmöbler vita och väggarna i svagt vittbeige, ta ner den pärlemorvita vasen och ha vita blommor i på köksbordet - njutning - renhet. Sommaren går mot sitt slut och min absoluta favorittid är på ingång - hösten!!! Vinden och den svala luften - och igår tog jag och min goa Melwin en låååång tur längs havet ut till golfbanan i motvind, den röda jackan var på, och vi njöt!!! 1½ timmes underbar promenad i snabb takt. Melwin stannar till ibland för att njuta av alla dofter han känner, lyfta på benet och skapa revir, en blick på mej, ett litet busljud och så snurrar han runt! - Va? e det bustid nu? säger jag och han skuttar som ett rådjur!
Jordgubbarna är slut - jag har haft en fin sommar - nu är det slanketid och städetid - en ny tid är på väg och jag njuter! Allt ska komma på sin plats, saker och ting, med en ökad kreativitet så ska det gå och jag ser ljust på den tid som är på väg....
Att få vara sig själv - och våga detta.
Flera dagar, alltför ofta, när jag jobbade som specialpedagog i skolan, mötte jag ungdomar som stod för sig själv. Utanför gemenskapen, en synlig oönskad ensamhet och en rädsla av att inte duga. Blicken, kroppshållningen som så tydligt talade om - Låt mej få gömma mej bakom ett par solglasögon så jag kan få vara bara mej själv!
Att möta blickar, där i korridoren eller på skolgården - krävs mod, ett jättemod och speciellt om man inte är inne i gruppen, någon grupp och helst den rätta gruppen. Den rätta gruppen? Ja, den där jag kan få vara mej själv och ändå känna att jag duger precis som jag är, precis som jag ser ut. Få dela skratt och gemenskap, åsikter och debatter. Bli tillfrågad - att bli tillfrågad om man vill hänga med på en fest, en fika, en filmkväll eller bara för att hänga ihop. De ungas villkor av gemenskap - att få vara en i gruppen!
Vänskap!!! Vad är mer viktigare i livet än vänskap??? Att få känna sig önskad och betydelsefull! Känna att en vän ringer och frågar hur man har det, hur man mår, om man vill träffas! Att ringa en vän och höra att den blir så glad att höra ens röst, en vän som blir så glad när man frågar om att träffas för en fika, en promenad, en film, en bio, att få lyssna, att få berätta och hela tiden känna - jag är värdefull för min vän, tänka att min vän är värdefull för mej.
Vänskap är en slags villkorslös kärlek där man kan vara sig själv, bara sig själv med alla sina fina sidor och sina brister, få konstruktiv kritik när det behövs just för att man är vän och kan och ska våga och vilja vara öppen. Ta emot kritik, kunna ge kritik utan rädsla att vännen försvinner - DET är vänskap i kvalité!
En vän är aldrig självupptagen - en vän tar sig tid när en vän behöver henne/honom - en vän säger inte att du får vänta ett par veckor så ska jag lyssna på dej - en vän tar sig tid, om det är vänskap!
Sååååå mycket tid jag lagt ner på att lära mina flickor om vänskapens A och O genom hela deras uppväxt. Resultatet har varit konstant - goda vänner till flickorna har ständigt varit här och mina flickor har ständigt blivit hembjudna till sina vänner, de är rädda om varandra, gamla som nya vänner - de rings, smsar och träffas! De har tjejträffar och de har förtroendeträffar. Jag hör när någon har problem - då finns de där för varandra på studs - just för att de är måna om sin vänskap i vått och i torrt!
Jag minns alla partyn och sovaöverträffar jag ordnat för mina flickor under uppväxten - min inre glädje är lön nog när jag hört deras glada skratt, deras ödmjuka och ömsesidiga respektfulla bemötande mot varandra - deras iver att lösa konflikter snabbt utan rädsla - i känslan av tillit och trygghet att de finns där för varandra.
Min bästa väninna - Johanna. Ger mej energi och glädje, bara att få höra hennes röst när hon ringer och säger - Oj, vad jag har saknat dej och längtat efter att få prata med dej, när hon kom hem från sin semester i fjällen. Hennes röst fyller mej med en sann glädje, jag vet att hon tycker om mej för precis den jag är rakt igenom - denna underbara ömsesidiga känsla som hon med vet att jag känner för henne och för varandras familjer - DET är sann vänskap som består i alla "väder".
Min underbara settervän i vått och i torrt!
Cykeltur vid havet
Lördag och helt underbart väder här i södra Skåne. Packade ner handduk och vattenflaska och liten skål i en väska. Melwin tittar stort, lyfter sin blick och ser sådär härligt frågande ut. Japp, vi ska cykla till havet du och jag säger jag åt honom.
Han ligger kvar medan jag gör mej iordning och följer mej med sin blick - jag tittar på honom och blundar till, motsatsen till onda ögat när han skäller på mej.
När skor är på och kopplet tas fram reser han sig upp och sätter sig vid dörren. Denna underbara lugna hund, ingen stress utan en balanserad härlig pojke. Vi ger oss ut, nu har vi tränat en veckas tid på att cykla tillsammans och han visar mej att det här gillar han!
Idag cyklar vi lite längre längs havet bort mot stranden vid golfbanan. Han ska få bada!
Väl nere vid stranden, så visar han sig fortfarande lite harig för vågorna som slår upp mot sanden, lilla tramsen! Han plumsar i, upp till magen och böjer ner sitt huvud i vattnet och ryster om sig när han kommer upp. Fylld av beröm, så gör han om sitt mod! Han hittar lite drivved och slänger upp den i luften, den hamnar i vattnet och går efter och hämtar den. Vi har en njutarstund, leker och springer vid vattengrynet.
En väninna kommer förbi, ute på en powerwalk, Melwin får lite klapp och beröm för att han är en go snygging, och inte minst, kelgris!
Under sista stunden vi cyklade innan vi var hemma igen, börjar han busa med kopplet, så som han brukar när han vill försöka säga tack för en underbar tur ute, jag säger till honom att han ska vara lugn så jag inte trillar av cykeln den busen.
Nu ligger han vid mina fötter och njuter, sover, trött efter en skön stund ute under 1½ timme, och hemmet fylls av Nora Jones ljuvliga stämma och musik. Människans bästa vän - hunden, japp, det stämmer verkligen, jag är så glad för min Melwin och alla de härliga promenader vi kommer ut på varje dag, kelstunderna, busstunderna och när han hälsar godmorgon. I tre dagar har mina små fadderbarn varit här, och Melwin älskar dem, och de honom. Visst är det en njutning att varje dag få höra av olika människor på våra promenader att jag har en helt otroligt fin och vacker setterpojke!!! En blick, och han förstår vad jag vill säga, en blick från honom, och jag vet vad han vill - han har en otrolig energi som han sänder ut som ger sådan harmoni i själen och välmående.
Tänk vad han har vuxit min lilla setterpojke!
Vänskap eller kärlek?
- Nu får du faktiskt skärpa dej, sa en av mina flickor häromdagen!
- Nu får du sluta att bara satsa på manliga vänner och istället möta en kärleksman!!
Pust, japp, så är det! Vänskap med en man är trevligt, middagar och lite prat utan att känna den där passionen är lättsamt men kanske inte något man vill bli gammal tillsammans med.
Jag satte mej ner och funderade, på de härliga passioner jag haft glädjen att uppleva. Den där känslan när hjärtat nästan stannar i bröstet vid åsynen av mannen eller när man hör hans röst i telefonen....kunde konstatera att det var en bra tid sedan nu jag hade den passionerade känslan. Nu efter att mer ha satsat på vänskapsrelation så förstår jag att det är ohållbart med enbart vänskap och lite svalare känslor, de dör ut, där finns ingen styrka i de känslorna vid motvind, där finns ingen glöd som blir en sprakandes eld med en liten viskning.
Kärleken, den där helt underbara känslan när man känner att man vill att tiden ska stå still, att ögonblicken ska frysas och bevaras. Den där känslan när man kan sitta och drömma och bara le stort i långa stunder av ljuvliga minnen och de små små tingen man har delat. Den mannen som får en att känna sig sådär speciell bara för att man är just den man är, ser ut så som man gör, delar de där härliga värderingarna som är så viktiga för att skapa samhörighet och vilja gå in i den där underbara kokongen tillsammans och bara få vara.
Sitta i soffan med ljusen tända på bordet och dela en debatt om livsviktiga ting, eller händelser, utvecklingar, framtidsdrömmar eller om bara de där små små tingen som att han har en mjuk len fot som jag vill massera, eller att han tar min hand i sin och talar om hur lyckligt lottad han känner sig som får vara mej nära. Vakna upp tillsammans och ta hunden för en lång snabb promenad tillsammans, göra allt det där som vi bara vill, bara vi får njuta av varandras närhet, DEN kärleken känner jag nu att det är tid för mej att finna igen, så nu får glasögonen vara på, så jag inte missar de där roliga ögonblicken, för nog är det väl så, att han kan ju finnas precis var som helst i min närhet och då ska jag vara modig nog att mötas i lite mer än ett ögonblick - kanske för resten av mitt liv så vi kan duka till två!
På samma energivåg!
Solbränd men inte av strandbad utan av hundpromenader med min underbara setterpojke ett par gånger om dagen!
Glad, japp, äntligen klar med min hemsida http://www.eva-christin.nu/ där jag nu talar om att jag vill dela med mej av min erfarenhet i kombination med min formella kompetens - ge kognitiv handledning!
Vilket steg, att våga och prova att skapa i min hemsida - ingen kan ana hur många timmars jobb där ligger bakom att skapa text, att göra undersökningar på internet för att inte erbjuda det som redan finns, utan erbjuda något lite unikt och speciellt.
Nu ska jag se, och det ska bli så spännande, att se hur responsen blir även om jag redan fått lite respons på bara första dagen jag började skicka ut hemsidan för marknadsföring.
Våga se, duger jag till det här? Även om jag vet detta inom mej, att jag älskar möten med människor och lyssna och skapa en inre utvecklande insyn hos andra, så vet dom inte detta innan de träffat mej, och inte innan de ens väljer att ta kontakt med mej.
Möten med människor, få dem att växa, känna sig värdefulla, känna sig glimra som en vacker diamant, det är mitt syfte! De flesta människor har alla svar inom sig, även om de döljer sig. Jag ska berätta hur jag tagit reda på hur det står till med min egen inre energi.
Min goa underbara setterpojke Melwin, 14 månader - han är min energimätare, han är den som talar om hur det står till i samma stund den förändras åt plus eller minus!! Vi har lärt känna varandra, jag har lagt ner mycket tid på att se teveprogram varje måndag mellan åtta och halv tio av Cesar Millan och av hundcoachen. Jag läser Cesars bok om hans liv med hundar och där han delger sina erfarenheter. Hela Melwins liv, har jag sakta kunna mota Olle i grind, prova mej fram, aldrig hetsat upp honom eller triggat honom på något sätt, jag kan se resultatet, en lugn och harmonisk setterpojke. Han är lekfull och han är lyhörd, han är en otroligt vacker setter, en kelgris och så tillgiven. Han lär av sina erfarenheter, jag låter honom få erfarenheter och det har gett utdelning.
Han hälsar så försiktigt i sina möten, sätter sig och inväntar mötet, näsan och hela han nästan vibrerar av hur han känner in den nalkandes hunden som är på väg mot oss. Folk vi möter börjar ställa frågor direkt innan mötet, jag svarar alltid, att de inte behöver vara oroliga, för Melwin talar om ifall det är okey att vilja hälsa eller ej, till alla oroliga hanhundsägare som har fördomen att inga hanar tåler varandra. Melwin har fått de mest rädda och osäkra hundar att hälsa på honom, genom hans lugn och artighet som han visar. Jag är så imponerad av hans sätt och han är bara ett år!
Han säger inte ett ljud, innan jag vaknat, han blir glad och vi kelar, varje morgon. När jag stigit upp går han ner i rummet och lägger sig och inväntar att jag blir klar, utan ett ljud. Han ligger helt still och följer mej med sin blick med nosen på golvet. När jag tagit på mej kofta och skor och tar ner kopplet reser han sig upp! Går fram och sätter sig sidan om mej.
Jag öppnar dörren går ut, och han följer efter, samma rutin vid varje utgång. Igår började vi cykla, jag cyklade, han travade. Vi cyklade ner till havet där han släpptes lös och fick leka fritt med en labbe, lyckan var gjord!!
Idag, när jag åter fyllde den röda flaskan med vatten, såg jag på honom att han förstod vad han skulle vara med om! Han lär sig så fort!!! Idag sprang han sidan om cykeln fint i koppel, nere vid havet sprang han lös i snabb takt sidan om cykeln i det höga gräset, jag var mållös!! Melwin får vara hund, hela tiden, han tittar på mej och jag viskar - I love you! Då blinkar han åt mej, jag ser att han förstår att han är älskad och jag tror han älskar mej just för att han får vara hund, kelehund!
Han speglar min energi, han visar mej att han känner av ifall jag är glad eller orolig, ledsen eller arg över något. Han är den som talar om för mej vilken energi mina flickor och gäster utstrålar, ja, han är som en slags barometer som mäter energier!
Han har blivit en del av mej, en del som ger så otroligt mycket, och när vi är ute och går, går han så fint och vackert precis sidan om mej, jag är så stolt!!!
http://www.mathildes.se
Länken är till den helt underbara uppfödaren som finns - hon som gav Melwin hans trygga och harmoniska första åtta veckor - hon som banade vägen!
Nej, nu är det tid för kvällsrundan innan sängen, Melwin har sin säng sidan om min, såklart!
Daller, var går gränsen?
Den där eviga frågan om vad är lagom i vikt och vad är daller?
När jag får höra, du har en del daller men det är inte så farligt, då tänker jag på de här bilderna, är dom lagom eller har dom med lite daller eller rent av mycket daller?
Visst är många kritiska ifråga om att duga som man är, både på insidan och utsidan. Utsidan är den man presenterar, den man kan dölja lite med kläder och som blir sann när kläderna faller - hur var det nu med ditt daller?
" Jag vill inte ha en kvinna med daller, för jag har tillräckligt själv!" så sa en man - till mej. Nu säger han, asch det är inte så farligt, men dallert är där. Den där känslan av att duga som man är, växer inte av att höra att man har daller men inte så farligt. Ja, jag har fortfarande ca 5 kg jag gärna vill minska som jag gått upp under ett år, minskat fyra kilo än så länge. En knäskada och livet förändras - tillfälligt. Tills man är läkt igen, kan röra på allt som man vill och hur ofta man vill, även om iallafall jag rör mej mycket, äter sunt, så sitter de där extra kilona som följde av skada kvar som om det satt fast med Karlssons klister!!
Hummmm...hur är det egentligen med sanningen om daller? En sak är säker, att om JAG finner mej dalleraktig, okey, jag gör allt jag kan för att må bra, tränar och lever sunt, men om någon annan finner mej dalleraktig - vad ska jag tänka då? Ska jag tänka att men usch, då duger jag ju inte? Eller ska jag tänka, vill han ha en dallerfri kvinna - då får han söka någon annan!!!???
Nä, nu ska jag ner till min goa kramsjuka pojksetter - han tycker jag är precis så som han gillar eftersom jag är helt okey och duger!!
När ett slag bryter ut de inre känslorna.
Olivia hade glömt stänga dörren till skåpet och när jag reser mej upp från att ha gett Melwin mat slår jag i så hårt att jag grät!! Tog en isbit och höll på bulan som genast ploppade upp, nu en timme senare, gör det fortfarande ont.
Minnet av när jag fick en badrumsskåpsdörr som hängde på väggen på ögonbrynet så det öppnade sig, kom över mej. Den gången rann blodet ner i vasken och jag blev så förskräckt! Trots den smärtan då, och allt blod, så var jag nyduschad och kände mej "tvungen" att först torka håret och klä mej, sminka mej INNAN jag tog mej till akuten för att bli sydd!
De tråkiga besked jag fått i veckan gjorde sig helt plötsligt påminda när jag grät av smärta från slaget i huvudet. Den inre smärtan och sårbarheten fick utbrott eller genombrott....jag känner hur det värker i hjärtat iallafall, den inre sårbarheten som jag stänger inne och minimerar blev som i ett blixtnedslag öppna sår som blödde.
Allt som kändes litet innan i problemväg, känns just nu så stort, alla små problem växte med slaget i huvudet. Bilder jag sett i veckan skapar minnesbilder som ger en sorgkänsla, att jag inte alltid funnits där jag skulle velat finnas till hands. Längtan att vara självständig är så stor, så otroligt stor. Jag vill så mycket och längtar så mycket, att jag får träningsvärk i tanken bara jag känner hur mycket jag vill det jag vill, men inte kan just nu.
Jag lever i nuet, men ibland tar tankarna sådan fart att jag är låååångt iväg trots att jag inte kan, just nu. Njuta av nuet, den stund som är just nu, är det enda vi egentligen kan, tänka på dåtid och fundera över framtid, men det som är, det är just nu.
Fy för ryggont som sitter i för länge!
Jag känner mej svag och smärtfylld, så har det varit i mer än en vecka nu, för att jag trillade över en sladd i köket och slog min rygg. Jag reste mej och funderade att det nog snart går över, den där smärtan jag kände i ryggen vid fallet. Nästa dag tog jag min cykel för ett dopp i havet, årets första. På väg hem kände jag smärtan öka i ryggen och fy bubblan det gjorde ont. En dag senare så tilltog smärtan och jag fick tid hos min sjukgymnast som talade om att det jag ådragit mej i fallet som förstärks av cykelturen var ett ryggskott! Tänk om man haft en personlig massör som masserat ryggen som sjukgymnasten sa var som en sten!
Ryggövningar varannan timme var ordinationen och smärtstillande. Först mitt knä i smärtor hela 2008 och operation efter en olycklig händelse, återhämtning och sjukgymnastik. Fri och lycklig från smärta kände jag mej glad tills jag fick tennisarm efter en dag med Melwin och Irländska setterklubben. Den smärtan och svagheten som en tennisarm ger, finns inte på kartan! Akupunktur och smärtstillande i 12 veckor innan jag fick lägga mej för en kortisonspruta där det gavs fyra stick som fick det att svartna för ögonen!!!
Ett par veckor utan smärta och så faller jag och ryggen ger mej ett ryggskott!!!
Att skapa historia
Mina tre vackra flickor!!! Visst är det historia, att skapa historia att få ha varit med om glädjen att få tre fina flickor som är vackra som gnistrande diamanter?
De är vuxna nu, lever så som de själva önskar, upptäcker världen med sina egna viljor och efter eget förnuft. Jag önskar dem alla tre all lycka och jag är stolt över att ha fått vara med dem på lånad tid som det är att få barn.
Så visst har jag något att vara strålande glad över - att få ha haft tre små flickor att ta hand om tills de valde sina egna vägar att upptäcka!
