När ett slag bryter ut de inre känslorna.
Jag hade glömt bort hur ont det gör att resa sig upp och slå huvudet i en öppen skåpsdörr!!!
Olivia hade glömt stänga dörren till skåpet och när jag reser mej upp från att ha gett Melwin mat slår jag i så hårt att jag grät!! Tog en isbit och höll på bulan som genast ploppade upp, nu en timme senare, gör det fortfarande ont.
Minnet av när jag fick en badrumsskåpsdörr som hängde på väggen på ögonbrynet så det öppnade sig, kom över mej. Den gången rann blodet ner i vasken och jag blev så förskräckt! Trots den smärtan då, och allt blod, så var jag nyduschad och kände mej "tvungen" att först torka håret och klä mej, sminka mej INNAN jag tog mej till akuten för att bli sydd!
De tråkiga besked jag fått i veckan gjorde sig helt plötsligt påminda när jag grät av smärta från slaget i huvudet. Den inre smärtan och sårbarheten fick utbrott eller genombrott....jag känner hur det värker i hjärtat iallafall, den inre sårbarheten som jag stänger inne och minimerar blev som i ett blixtnedslag öppna sår som blödde.
Allt som kändes litet innan i problemväg, känns just nu så stort, alla små problem växte med slaget i huvudet. Bilder jag sett i veckan skapar minnesbilder som ger en sorgkänsla, att jag inte alltid funnits där jag skulle velat finnas till hands. Längtan att vara självständig är så stor, så otroligt stor. Jag vill så mycket och längtar så mycket, att jag får träningsvärk i tanken bara jag känner hur mycket jag vill det jag vill, men inte kan just nu.
Jag lever i nuet, men ibland tar tankarna sådan fart att jag är låååångt iväg trots att jag inte kan, just nu. Njuta av nuet, den stund som är just nu, är det enda vi egentligen kan, tänka på dåtid och fundera över framtid, men det som är, det är just nu.
Olivia hade glömt stänga dörren till skåpet och när jag reser mej upp från att ha gett Melwin mat slår jag i så hårt att jag grät!! Tog en isbit och höll på bulan som genast ploppade upp, nu en timme senare, gör det fortfarande ont.
Minnet av när jag fick en badrumsskåpsdörr som hängde på väggen på ögonbrynet så det öppnade sig, kom över mej. Den gången rann blodet ner i vasken och jag blev så förskräckt! Trots den smärtan då, och allt blod, så var jag nyduschad och kände mej "tvungen" att först torka håret och klä mej, sminka mej INNAN jag tog mej till akuten för att bli sydd!
De tråkiga besked jag fått i veckan gjorde sig helt plötsligt påminda när jag grät av smärta från slaget i huvudet. Den inre smärtan och sårbarheten fick utbrott eller genombrott....jag känner hur det värker i hjärtat iallafall, den inre sårbarheten som jag stänger inne och minimerar blev som i ett blixtnedslag öppna sår som blödde.
Allt som kändes litet innan i problemväg, känns just nu så stort, alla små problem växte med slaget i huvudet. Bilder jag sett i veckan skapar minnesbilder som ger en sorgkänsla, att jag inte alltid funnits där jag skulle velat finnas till hands. Längtan att vara självständig är så stor, så otroligt stor. Jag vill så mycket och längtar så mycket, att jag får träningsvärk i tanken bara jag känner hur mycket jag vill det jag vill, men inte kan just nu.
Jag lever i nuet, men ibland tar tankarna sådan fart att jag är låååångt iväg trots att jag inte kan, just nu. Njuta av nuet, den stund som är just nu, är det enda vi egentligen kan, tänka på dåtid och fundera över framtid, men det som är, det är just nu.
Kommentarer
Trackback
