Säg mej vem är jag?
Läste idag i Aftonbladet att ca 50 000 unga mobbas varje dag!! Går till skolan i visshet om att gå in i en mardröm varje dag och fråga sig själv - Vem är jag? Varför just jag? Detta förtvivlande inre rop och fråga om att inte få vara värdefull - varje dag!
Säkert speglas det inre med alla frågor i tankarna, vad hände? När försvann jag att vara? Den där hemska tanken som tar sig form om att, tänk om alla andra har rätt? Tänk om jag är sådär värdelös och ful och allt de säger om mej? Om de e så, varför ska jag då finnas till mer?
En unges tankar om livet att inte vara värdefull utan istället dess raka motsats - en pina för andra, ett slagträ för andra! Undran om när SKA det ta slut denna hemska verklighet att inte få känna sig omtyckt och längtad efter varje dag på väg till skolan?
Vad ger de andra rätt att bemöta mej illa att spotta och smutskasta mej, att utsätta mej för de mest vidriga saker man inte ens i sin fantasi trodde kunde hända någon, när man är i skolan??
50 000 unga upplever detta varje dag - i Sverige!!! Sorgen vred sig hårt som en knut i magen när jag läste och läste och läste.......och nu har jag en stor önskan och ett stort hopp att den ansökan jag idag lämnat in om att starta upp en Ungdomsjour och jobba förebyggande med mobbning, droger och brott ska bli till ett jakande svar, att få göra en insats att få visa de unga - att dom e sedda och lyssnade på - att de har en värdefullhet bara i att vara den dom vill vara - bygga en inre styrka av att känna sig bekväma med att våga vara den de har rätt att vara - en unge som är på väg i livet och bli sedd på vägen!
Alla trasiga hjärtan, alla trasiga själar....som av en eller annan anledning farit illa på vägen....jag vill så gärna ge hopp åt dessa små rädda eller arga goa ungar!
