evachristin

Solbränd men inte av strandbad utan av hundpromenader med min underbara setterpojke ett par gånger om dagen!
Glad, japp, äntligen klar med min hemsida http://www.eva-christin.nu/ där jag nu talar om att jag vill dela med mej av min erfarenhet i kombination med min formella kompetens - ge kognitiv handledning!

Vilket steg, att våga och prova att skapa i min hemsida - ingen kan ana hur många timmars jobb där ligger bakom att skapa text, att göra undersökningar på internet för att inte erbjuda det som redan finns, utan erbjuda något lite unikt och speciellt.

Nu ska jag se, och det ska bli så spännande, att se hur responsen blir även om jag redan fått lite respons på bara första dagen jag började skicka ut hemsidan för marknadsföring.

Våga se, duger jag till det här? Även om jag vet detta inom mej, att jag älskar möten med människor och lyssna och skapa en inre utvecklande insyn hos andra, så vet dom inte detta innan de träffat mej, och inte innan de ens väljer att ta kontakt med mej.

Möten med människor, få dem att växa, känna sig värdefulla, känna sig glimra som en vacker diamant, det är mitt syfte! De flesta människor har alla svar inom sig, även om de döljer sig. Jag ska berätta hur jag tagit reda på hur det står till med min egen inre energi.



Min goa underbara setterpojke Melwin, 14 månader - han är min energimätare, han är den som talar om hur det står till i samma stund den förändras åt plus eller minus!! Vi har lärt känna varandra, jag har lagt ner mycket tid på att se teveprogram varje måndag mellan åtta och halv tio av Cesar Millan och av hundcoachen. Jag läser Cesars bok om hans liv med hundar och där han delger sina erfarenheter. Hela Melwins liv, har jag sakta kunna mota Olle i grind, prova mej fram, aldrig hetsat upp honom eller triggat honom på något sätt, jag kan se resultatet, en lugn och harmonisk setterpojke. Han är lekfull och han är lyhörd, han är en otroligt vacker setter, en kelgris och så tillgiven. Han lär av sina erfarenheter, jag låter honom få erfarenheter och det har gett utdelning.

Han hälsar så försiktigt i sina möten, sätter sig och inväntar mötet, näsan och hela han nästan vibrerar av hur han känner in den nalkandes hunden som är på väg mot oss. Folk vi möter börjar ställa frågor direkt innan mötet, jag svarar alltid, att de inte behöver vara oroliga, för Melwin talar om ifall det är okey att vilja hälsa eller ej, till alla oroliga hanhundsägare som har fördomen att  inga hanar tåler varandra. Melwin har fått de mest rädda och osäkra hundar att hälsa på honom, genom hans lugn och artighet som han visar. Jag är så imponerad av hans sätt och han är bara ett år!

Han säger inte ett ljud, innan jag vaknat, han blir glad och vi kelar, varje morgon. När jag stigit upp går han ner i rummet och lägger sig och inväntar att jag blir klar, utan ett ljud. Han ligger helt still och följer mej med sin blick med nosen på golvet. När jag tagit på mej kofta och skor och tar ner kopplet reser han sig upp! Går fram och sätter sig sidan om mej.

Jag öppnar dörren går ut, och han följer efter, samma rutin vid varje utgång. Igår började vi cykla, jag cyklade, han travade. Vi cyklade ner till havet där han släpptes lös och fick leka fritt med en labbe, lyckan var gjord!!

Idag, när jag åter fyllde den röda flaskan med vatten, såg jag på honom att han förstod vad han skulle vara med om! Han lär sig så fort!!! Idag sprang han sidan om cykeln fint i koppel, nere vid havet sprang han lös i snabb takt sidan om cykeln i det höga gräset, jag var mållös!! Melwin får vara hund, hela tiden, han tittar på mej och jag viskar - I love you! Då blinkar han åt mej, jag ser att han förstår att han är älskad och jag tror han älskar mej just för att han får vara hund, kelehund!

Han speglar min energi, han visar mej att han känner av ifall jag är glad eller orolig, ledsen eller arg över något. Han är den som talar om för mej vilken energi mina flickor och gäster utstrålar, ja, han är som en slags barometer som mäter energier!

Han har blivit en del av mej, en del som ger så otroligt mycket, och när vi är ute och går, går han så fint och vackert precis sidan om mej, jag är så stolt!!!

http://www.mathildes.se

Länken är till den helt underbara uppfödaren som finns - hon som gav Melwin hans trygga och harmoniska första åtta veckor - hon som banade vägen!

Nej, nu är det tid för kvällsrundan innan sängen, Melwin har sin säng sidan om min, såklart!

Den där eviga frågan om vad är lagom i vikt och vad är daller?

När jag får höra, du har en del daller men det är inte så farligt, då tänker jag på de här bilderna, är dom lagom eller har dom med lite daller eller rent av mycket daller?

Visst är många kritiska ifråga om att duga som man är, både på insidan och utsidan. Utsidan är den man presenterar, den man kan dölja lite med kläder och som blir sann när kläderna faller - hur var det nu med ditt daller?

" Jag vill inte ha en kvinna med daller, för jag har tillräckligt själv!" så sa en man - till mej. Nu säger han, asch det är inte så farligt, men dallert är där. Den där känslan av att duga som man är, växer inte av att höra att man har daller men inte så farligt. Ja, jag har fortfarande ca 5 kg jag gärna vill minska som jag gått upp under ett år, minskat fyra kilo än så länge. En knäskada och livet förändras - tillfälligt. Tills man är läkt igen, kan röra på allt som man vill och hur ofta man vill, även om iallafall jag rör mej mycket, äter sunt, så sitter de där extra kilona som följde av skada kvar som om det satt fast med Karlssons klister!!


Hummmm...hur är det egentligen med sanningen om daller? En sak är säker, att om JAG finner mej dalleraktig, okey, jag gör allt jag kan för att må bra, tränar och lever sunt, men om någon annan finner mej dalleraktig - vad ska jag tänka då? Ska jag tänka att men usch, då duger jag ju inte? Eller ska jag tänka, vill han ha en dallerfri kvinna - då får han söka någon annan!!!???

Nä, nu ska jag ner till min goa kramsjuka pojksetter - han tycker jag är precis så som han gillar eftersom jag är helt okey och duger!!

Jag hade glömt bort hur ont det gör att resa sig upp och slå huvudet i en öppen skåpsdörr!!!
Olivia hade glömt stänga dörren till skåpet och när jag reser mej upp från att ha gett Melwin mat slår jag i så hårt att jag grät!! Tog en isbit och höll på bulan som genast ploppade upp, nu en timme senare, gör det fortfarande ont.

Minnet av när jag fick en badrumsskåpsdörr som hängde på väggen på ögonbrynet så det öppnade sig, kom över mej. Den gången rann blodet ner i vasken och jag blev så förskräckt! Trots den smärtan då, och allt blod, så var jag nyduschad och kände mej "tvungen" att först torka håret och klä mej, sminka mej INNAN jag tog mej till akuten för att bli sydd!

De tråkiga besked jag fått i veckan gjorde sig helt plötsligt påminda när jag grät av smärta från slaget i huvudet. Den inre smärtan och sårbarheten fick utbrott eller genombrott....jag känner hur det värker i hjärtat iallafall, den inre sårbarheten som jag stänger inne och minimerar blev som i ett blixtnedslag öppna sår som blödde.

Allt som kändes litet innan i problemväg, känns just nu så stort, alla små problem växte med slaget i huvudet. Bilder jag sett i veckan skapar minnesbilder som ger en sorgkänsla, att jag inte alltid funnits där jag skulle velat finnas till hands. Längtan att vara självständig är så stor, så otroligt stor. Jag vill så mycket och längtar så mycket, att jag får träningsvärk i tanken bara jag känner hur mycket jag vill det jag vill, men inte kan just nu.

Jag lever i nuet, men ibland tar tankarna sådan fart att jag är låååångt iväg trots att jag inte kan, just nu. Njuta av nuet, den stund som är just nu, är det enda vi egentligen kan, tänka på dåtid och fundera över framtid, men det som är, det är just nu.

Jag känner mej svag och smärtfylld, så har det varit i mer än en vecka nu, för att jag trillade över en sladd i köket och slog min rygg. Jag reste mej och funderade att det nog snart går över, den där smärtan jag kände i ryggen vid fallet. Nästa dag tog jag min cykel för ett dopp i havet, årets första. På väg hem kände jag smärtan öka i ryggen och fy bubblan det gjorde ont. En dag senare så tilltog smärtan och jag fick tid hos min sjukgymnast som talade om att det jag ådragit mej i fallet som förstärks av cykelturen var ett ryggskott! Tänk om man haft en personlig massör som masserat ryggen som sjukgymnasten sa var som en sten!

Ryggövningar varannan timme var ordinationen och smärtstillande. Först mitt knä i smärtor hela 2008 och operation efter en olycklig händelse, återhämtning och sjukgymnastik. Fri och lycklig från smärta kände jag mej glad tills jag fick tennisarm efter en dag med Melwin och Irländska setterklubben. Den smärtan och svagheten som en tennisarm ger, finns inte på kartan! Akupunktur och smärtstillande i 12 veckor innan jag fick lägga mej för en kortisonspruta där det gavs fyra stick som fick det att svartna för ögonen!!!

Ett par veckor utan smärta och så faller jag och ryggen ger mej ett ryggskott!!!

Mina tre vackra flickor!!! Visst är det historia, att skapa historia att få ha varit med om glädjen att få tre fina flickor som är vackra som gnistrande diamanter?

De är vuxna nu, lever så som de själva önskar, upptäcker världen med sina egna viljor och efter eget förnuft. Jag önskar dem alla tre all lycka och jag är stolt över att ha fått vara med dem på lånad tid som det är att få barn.

Så visst har jag något att vara strålande glad över - att få ha haft tre små flickor att ta hand om tills de valde sina egna vägar att upptäcka!

Javisst är det så, som Cesar Millan säger, vi sänder ut energi om hur vår inre radar är, vänlig, kärleksfull, aggressiv, lugn osv osv, samtidigt som vi på bråkdelen av en sekund fångar upp detsamma från de vi möter, hundar gör det betydligt snabbare, de är inte så civilisterade som vi människor.

Är det ett problem att vara känslig i sin energiupptagning? Ja, i så fall har jag problem, jag känner av direkt den andres energi, jag har en intuition som är stark, jag lever kvar, eller har valt att leva kvar i den känslan, att lita på min intuition i möten, i samtal, osv osv.

Att jobba med ungdom och barn har varit otroligt givande och där har jag haft stor glädje av min intuition, min omedelbara energiavkänning. Se på deras ögon, se på deras kroppsspråk och läsa av, visa att jag ser dem, att jag lyssnar in dem, inte bara VAD som säger utan HUR dom säger det, vad som finns i meningen de vill förmedla.

En hund och ett barn kan inte ljuga, lura och hitta på vad som finns inom dom, känslan de förmedlar är sann. De är ociviliserade, de bara är precis det som dom är i den stund dom är det. En så ljuvlig härlig känsla att uppleva nuet med barn och en hund, eller en sann vän som inte förställer sig eller känner att hon behöver förställa sig.

Meningsfullaktighet - ett ord som är så betydelsefullt i sin helhet av innebörd, meningsfull tillvaro, meningsfullt liv, meningsfull dag att vakna upp till och att somna efter.

Meningsfullhet är för mej, sann vänskap, ärlighet och okomplicerade relationer där jag bara är den jag är, utan att föreställa mej, DET är betydelsefullt för mej, att få vara och kunna vara mej själv och känna en glädje i att vara omtyckt just för bara detta - den jag är och så som jag ser ut.

Att följa sin dröm, japp, en vilja med kraft och mycket energi. När jag var 15 år bestämde jag mej att alltid se ut och vara precis så som jag vill vara och se ut, den meningsfullaktigheten jag kände då känner jag än i den frågan och den önskan. Sedan menar jag att det är en strävan jag har, och just nu är strävan att minska lite i omkrets, och den är inte just nu, utan den är en envis fråga som verkar svår att uppfylla!

Jag känner lite av en sorg inom mej, förstår att jag måste för min egen skull ta adjö av det som känns mindre bra. Ömsesidighet är A och O för vänskap, finns den där inte, så måste jag som alla andra, släppa taget och gå vidare och sluta undra - varför?

Glädje är när livet känns meningsfullt - och vad som är meningsfullt är så individuellt!!! Enkelhet och spontanitet är meningsfullt för mej - komplicerade möten och ting är dess motsats.


Melwins ettårsdag den 5 juni och hans glädje över ett lättgrisöra!


Melwin ett år och nytrimmad av sin uppfödare! Den vackraste av alla vackra är min setterpojke!!



Denna underbara bild föreställer Melwin när han lägger sin nos på köksbordet och vädjar till mej, tigger på sitt mest bedjande sätt, men alltid utan resultat!!! Visst liknar han en älg?! Kolla energin han sänder ut????



Energi - glad och lycklig och på väg ut med min goa Melwin på vår långtur!

Läsning, intressant läsning! Köpte Cesars bok och läser den nu från början, hans liv, hans drömmar och hans lärdom, jag är fängslad av hans ord! Han sätter ord på många av mina tankar, tankar kring det universiella språket som är energier man förmedlar i sitt varande och kroppsspråk, där ord är överflödiga, om sinnestillstånd av harmoni och motsatserna. Detta naturliga som finns hos hundar och barn som vi sedan "civilisterar" bort.

Funderade kring det ord man säger "energitjuv" vad det kan innebära, att någon stjäl energi, eller att man slösar bort sin energi där den inte har utrymme egentligen. Den där känslan av att det inte känns sådär riktigt bra i någons sällskap av en eller annan anledning, eller ofta av okänd anledning, men den finns där.

När jag umgås med min bästa väninna Johanna, finns där en energi som värmer hela kropp och själ. Varje minut, och så har det alltid varit mellan oss två, värme och energipåfyllning av en mkt behaglig känsla.

Min hund Melwin, är en nu mkt nära vän, en som inte behöver säga ett ord, men talar konstant till mej i allafall genom hans energi och kroppsspråk, en härlig känsla, och som nu när jag läser Cesars bok, förstår bättre vad det handlar om. Min setterpojke är bara ett år nu, men så harmonisk och underbar. Våra långa promenader tillsammans, där han ofta möter min blick för att kolla av "läget", förstår jag på ett annat sätt nu när jag läser Cesars bok, jag delar hans erfarenhet och känsla för samvaro med det som jag upplever naturligt och okonstlat.

Att vara en trygg och harmonisk ledare för att skapa ett fint band till sin hund, ja, det är min strävan, och det är min belöning jag får från min goa Melwin, hans tycke för mej är så tydligt, och han blundar till när jag viskar "I love youF" till honom, och jag vet att han förstår vad de orden innebär, helt klart, han får höra dem varje dag och det skapar ett harmoniskt band mellan oss. Visst är det så, att leva med en harmonisk och kärleksfull hund, skapar ett inre lugn även hos mej, våra långa promenader, vår träning, vårt kel och att bara vara nära, har gett mej den lilla vän i en hund jag lärt mej tycka om sedan barnsben med en hund.

En vuxenrelation skapas ungefär på samma sätt, att skapa tillit och värme, harmoni och en längtan att vilja vara nära, att känna saknad när man är ifrån varandra, en önskan om att prioritera så att man kan vara nära så ofta man kan bara precis för att man älskar och vill vara nära, njuta av närheten för att man tycker om just den, och föredrar just den personens närhet. Att vilja ge bara precis för att man tycker om, och för att man vill glädja....ja, känslan är densamma i sin uppbyggnad, man skapar en längtan efter den man vill vara nära. Då finns jämställdheten där av sig själv, bara för att man vill glädja den man kommit att älska, en persons inre som helhet utan en massa undringar och frågor som svävar och skapar hinder och avstånd.

Nä, nu är det tid med en långpromenad igen.....såhär en varm solig tisdag...