evachristin

Detta påstående har jag läst ofta, att man letar problem man har utanför sig själv, men för att må bra så finns svaren alltid inom en själv att finna.

Den där känslan av att reda ut olika slags känslor och varför man känner just så i olika situationer, är intressant! Kay Pollaks bok Att växa genom möten är en bok jag tar fram ibland, får lite aha-upplevelser och ställer tillbaka den i bokhyllan igen. "Varje människa jag möter är min lärare" skriver Pollak, ja, så är det, en lärare som lär om en själv, självinsikt. Jag lär mej oliktänkande som en acceptans, för att jag tänker si eller så innebär inte alls att jag förväntar mej eller ens tror att någon tänker och värderar i samma anda som jag.

Vi formas genom hela livet, OM VI VILL!!! Andra eller vissa väljer att leva kvar i bittra minnen och erfarenheter som ett offer, utan en tanke på, att det är ens egna tankar som styr hur vi är och vad vi vill med oss själva. Vad vi vill accepterar i möten och bemötande samtidigt som vi själva via tanken bestämmer hur vi vill bemöta andra. Mina tankar om mej, är mina, dom kan förändras i samma takt som jag själv väljer att förändra mej, genom en insikt och en önskan.

Denna tes visar på, att man kan ALDRIG förändra någon annan än sig själv, eftersom förändring styrs av en inre tankar om vilja och insikt, en önskan som är stark nog för att vilja göra en förändring.

Att välja tankar är som alla färgerna i regnbågen, man väljer dom man finner vackra i ett sunt tänkande. Man väljer de mörka och dystra när tankarna i det inre är sorgsna av en eller annan anledning, eller av rädsla att tro om sig själv att vara värdefull.

Att vara värdefull? Se sig som värdefull? Denna tanke kräver insikt och acceptans och en känsla av att se sig som värdefull nog att få bli bemött med kärleksfulla ord. Bilden av mej själv speglas i andras ord och i andras ögon är kärlek, relationskärlek från en man eller vän, från ett barn eller släkting.

Rädsla för kärlek - hur kan detta vara sant? När någon säger sig vara rädd för att ge och ta emot kärlek - det vackraste och finaste som finns? Jag tror den känslan av rädsla mer är en ursäkt för att den inte är ömsesidig. Rädsla - orolig, nervös, skräckfylld, darrig och spänd något som väcker vår rädsla skapar olika känslor i kroppen och i tanken.

Min egen rädsla är möten med oärliga människor - de som visar i ord och handling en motsats till vad de säger med sin kropp och mimik. När jag känner en olustkänsla av att det jag ser och hör inte hör ihop - då tar jag avstånd. Där ser jag rädslan som ett skydd mot olämpliga personer för mej.

En jämställd relation - är en relation där man upplever sig sedd och lyssnad på, en respekt för sin person och personlighet, där det inte finns en massa outtalade undringar i luften som skapar tysta frågor utan svar. Jämställdhet är öppenhet inför sin nära om det är i en relation med kärlek eller vänskap.

Alla svar finns inom dej själv, ja, så är det. Den som säger om en fråga om känslor att han/hon inte vet VAD hon/han känner ljuger för att skydda sig själv och för att försöka vara artig i en rädsla att inte våga tala om de svar som finns inom henne/honom. När du ställer en fråga som handlar om känslor och inte får svar - då har du ofta svaret själv inom dej om du inte får ett rakt och tydligt svar - gör dej själv den tjänsten att lita på att du är värdefull nog att vara älskad även om du inte är det av just henne/han.

Den här lilla setterpojken - han älskar mej av hela sitt hjärta och visar mej detta varje dag utan ett ord!