Att ha födelsedag eller att fylla fler år?



Funderade på den där skillnaden för visst tycker jag att det där med att ha födelsedag kan vara kul, träffa de man tycker om, bli lite firad av de som man betyder lite mer för DET är kul och känns varmt i hjärtat! Det där spontana när någon bara vill visa sin omtanke, DET gillar jag!!

Men kanske är jag ovanlig, men, jag tycker inte att en människans personlighet har med antal fyllda år i levnad.
Hela mitt liv har jag levt efter att möta människor utifrån den dom är, den dom vill vara och är. Jag har nästan aldrig kunnat eller ens velat gissa hur länge en människa jag möter levt i år räknat.

När jag studerade i Lund för några år sedan, hade jag en helt underbar kursare, vi var så lika i så mkt och kompletterade varandra så otroligt mkt i våra olika kunskaper, som medförde att vi kunde skapa arbeten som blev så jättebra! Vi hade jobbat ihop ganska länge när hon en dag hade födelsedag och berättade sin ålder, hon var då 27 år. Hennes kunskaper och visdom skulle jag ha gissat på 95 år!!

I möten med människor har jag lärt mej att många har behov av att stoppa in i fack, de där olika facken som många upplever viktiga för att kunna konversera skapa sig en bild. Ålder, gift eller singel, barn, jobb, utbildning, boendestad, boendestatus, kostvanor, träningsvanor, fritidsintressen osv osv...detta vill väldigt många veta INNAN de kan fortsätta en konversation....sanslöst! Eller så är jag bara lite ovanlig som inte har behov av denna "förrätt" innan jag kan inleda samtalet direkt på både "varmrätt" och "dessert" - alltså, varför vi har ett möte alls vill säga.

Jag är betydligt mer intresserad av en människas erfarenheter i livet och av livet, lärdomar ahaupplevelser, utvecklingsidéer osv osv. Vad personen tycker om och inte tycker om - jag tycker om att ta reda på personens personlighet - den inre kärnan! Därför talar eller frågar jag aldrig om en persons antal levda år utan för mej är det helt orelevant.....och jag vill inte själv heller bli inpackad i ett fördomsfullt fack av någon annan....

Jag är bara jag den jag är och blivit av mina erfarenheter och lärdomar jag haft på livets väg...som barn, som flicka, som kvinna, som mamma, som hustru, som sambo, som flickvän, som väninna, som kollega och som matte. Ja, jag lever väldigt mycket i nuet och det njuter jag av....livet är inte förutsägande utan man skapar sin väg på vägen...

Ikväll blir det fisksoppa och varm bulle....för idag har jag födelsedag!

Födelsedagsdax.....




 

Mina två tvillingflickor fyller nu 20 ÅR!!!! Den 23 oktober...tänk vad tiden nästan kan stå still för en kort stund och man minns....mina två små när jag fick upp dom till mitt ansikte med 7 minuters mellanrum för snart 20 år sedan!

Jag var så lycklig, jag älskar barn och så får jag två på en gång! Den där första rädslan och skräcken - HUR ska jag klara av detta??!! Två bebisar på en gång? Den känslan glömmer jag aldrig och inte heller den otroliga glädje när jag fick dem till mej....dessa små liv på vardera 2500 g. De var små godingar, är godingar, och de har gett mej sådan glädje, även om även jag har fått min beskärda del av tonårstrots och gliringar!

Två flickor samtidigt, samma fostran - två resultat som inte är sig lik, ja, så är det, det har lärt mej att personligheten generna styr otroligt mycket trots samma uppväxtmiljö så utvecklas två människor inte till två identiskt lika personer i sitt varande av person och värderingar, intressen, attityder osv osv...

Jag är med i en tvillingklubb, och där kan vi diskutera just detta, att våra barn är så olika i sina sätt trots samma ålder och samma bemötande och fostran, att gener styr och skapar en hel salig blandning från flera olika släktingar till en ny unik person oavsett fostran och uppväxtmiljö, jätteintressant!

De är två otroligt vackra flickor och jag önskar dem all lycka i livet.....

kram mina flickor!


Kvantitetstid - japp....

 
  "Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet."

De riktigt magiska ögonblicken är svåra att planera in, hur gärna vi än skulle vilja kunna pressa in dem på lämpliga tider i den fulltecknade almanackan.

För att kvalitetstiden ska dyka upp behöver vi ha mängder med kvantitetstid. Du behöver spendera timmar med barnen för att vara med om de där oförglömliga ögonblicken som vi bygger våra liv på.

För att inte tala om att du behöver kvantitetstid med dig själv för att kunna hitta vad du verkligen vill göra med ditt liv. Att finna är med få undantag reserverat för dem som söker och för att hitta något som får dig att studsa upp ur sängen på morgonen, gäller det att ha tid med dig själv utan distraktioner. 

Vi behöver förstå att det måste få ta sin tid att hitta magin i vardagen. Att bara vara med oss själva, andra och framförallt med en ny potentiell kärlek i lite längre obrutna tidsperioder så att vi kan vara där när kvalitetstiden inträffar!!

Så, av detta kan man kanske läsa ut att distansrelationer kanske inte är sådär givande i längden, för där får man väl nog inte till den där ovärderliga kvantitetstiden för att lära känna varandras alla sidor, vara där när man behöver och behövs .....japp så e de ju....närhet skapar närhet och en större längtan...så tror jag iallafall numera...


Höst och halsduken ska vara på!!



Glad
Då var det höst och kallt och iskänsla i vinden...men, vad gör de när man kan vira en skön halsduk runt halsen två varv innan man går ut?!

Solbrännan som lagt sej börjar falna...en ny höst en ny jul närmar sig....min flickor älskar julen och få pyssal och njuta...julaftonsmorgon stiger jag alltid upp tidigt och bakar mandelmusslor som vi ska ha till Kalle Anka klockan tre med vispgrädde och sylt...samma tradition varje år...huset fylls av den goa goa doften av nybakat..

Men, än är det inte dax...

Funderade på vänskap idag, hur man når fram i vänskap och hur lättvindig den kan vara. Killvänner eller väninnor, man delar vänskap på olika sätt med de olika könen.

Fick ett samtal igårkväll av min bästa väninna i Håstad utanför Lund, vi pratar om allt mellan himmel och jord, men mycket om bemötande på jobbet och hur man stategiskt bygger om en ömsesidig respekt mellan kollegor och mellan elever och lärare.

Hennes kvitter gör mej fylld av energi, hon gör mej så glad min väninna....hennes barn är mina fadderbarn, 4, 6 och 8 år och jag älskar att ha dom här, och dom älskar att vara här och hitta på äventyr! Kela och mysa ingår ...och pratet om att lära...- kött, fisk och fågel äter du för att bygga kroppen, potatis, pasta och ris är kroppens bensin för att du ska orka och alla grönsaker och frukt är för att bygga upp fullt med poliser som ska skydda mot sjukdomar....vatten - ja...osv osv osv...

Min nya granne, är en nästintill kopia av min bästa väninna, vi fann varandra i första samtalet...helt otroligt, så lättsam och så enkel att umgås och prata med...likhet i värderingar - är nyckelordet för vänskap! Värderingar är även nyckelordet för kärleksrelation att dela värderingar som har betydelse och betydelse har tillit - att veta att man kan prata om allt tillsammans, och lita på den andra. Att tala illa om en vän, har aldrig hänt mej, en vän är en person som ger och som får och som är vän för att man vill inte för att man måste.

Som barn och även som vuxen, har manliga vänner betytt mycket för mej....manliga vänner är ingen jag delar intim sex med...såklart! Men däremot kan jag inte tänka mej en ny kärleksrelation med en man innan jag delat en inledande vänskap först. För vad vill man inte vara med sin älskade man om inte bästa vän??!! Den jag kan öppna mej för och anförtro mej åt...ge av mej själv till....och få all den där helt underbara kärlekskänslan - att man är betydelsefull för varandra när man är glad eller sorgsen, humoristisk eller tjurig....få vara allt det där som man är, när man är människa....

Röda anoracken och sköna halsduken igår den 5 oktober - 09 när jag och min goa setterpojke skulle ut till havet och njuta!!



RSS 2.0