evachristin

Funderade på den där skillnaden för visst tycker jag att det där med att ha födelsedag kan vara kul, träffa de man tycker om, bli lite firad av de som man betyder lite mer för DET är kul och känns varmt i hjärtat! Det där spontana när någon bara vill visa sin omtanke, DET gillar jag!!

Men kanske är jag ovanlig, men, jag tycker inte att en människans personlighet har med antal fyllda år i levnad.
Hela mitt liv har jag levt efter att möta människor utifrån den dom är, den dom vill vara och är. Jag har nästan aldrig kunnat eller ens velat gissa hur länge en människa jag möter levt i år räknat.

När jag studerade i Lund för några år sedan, hade jag en helt underbar kursare, vi var så lika i så mkt och kompletterade varandra så otroligt mkt i våra olika kunskaper, som medförde att vi kunde skapa arbeten som blev så jättebra! Vi hade jobbat ihop ganska länge när hon en dag hade födelsedag och berättade sin ålder, hon var då 27 år. Hennes kunskaper och visdom skulle jag ha gissat på 95 år!!

I möten med människor har jag lärt mej att många har behov av att stoppa in i fack, de där olika facken som många upplever viktiga för att kunna konversera skapa sig en bild. Ålder, gift eller singel, barn, jobb, utbildning, boendestad, boendestatus, kostvanor, träningsvanor, fritidsintressen osv osv...detta vill väldigt många veta INNAN de kan fortsätta en konversation....sanslöst! Eller så är jag bara lite ovanlig som inte har behov av denna "förrätt" innan jag kan inleda samtalet direkt på både "varmrätt" och "dessert" - alltså, varför vi har ett möte alls vill säga.

Jag är betydligt mer intresserad av en människas erfarenheter i livet och av livet, lärdomar ahaupplevelser, utvecklingsidéer osv osv. Vad personen tycker om och inte tycker om - jag tycker om att ta reda på personens personlighet - den inre kärnan! Därför talar eller frågar jag aldrig om en persons antal levda år utan för mej är det helt orelevant.....och jag vill inte själv heller bli inpackad i ett fördomsfullt fack av någon annan....

Jag är bara jag den jag är och blivit av mina erfarenheter och lärdomar jag haft på livets väg...som barn, som flicka, som kvinna, som mamma, som hustru, som sambo, som flickvän, som väninna, som kollega och som matte. Ja, jag lever väldigt mycket i nuet och det njuter jag av....livet är inte förutsägande utan man skapar sin väg på vägen...

Ikväll blir det fisksoppa och varm bulle....för idag har jag födelsedag!