En underbar helg....



Det finns så mkt glädje just nu...för en vecka sedan fick jag till mej dragit ett kort som skulle visa på energier för tiden framöver....det visade på en stor förändring.....

Det har varit en stor förändring...det har skett en stor förändring på så många plan...men främst...en insikt....en stor viktig insikt som jag inte bejakat de sista åren....att lita till mej själv och mitt hjärta...min intuition...det har varit en tid som jag överlämnat denna viktiga del delvis åt någon annan.....säkert en lärotid, men nu....förstår jag att det är en så stor viktig del att lämna över en tolkning åt någon annan istället för att lita till sig själv....

Nu följer jag mitt hjärta och tankar om sunt förnuft....en befrielse, en stor förändring...en omvälvande förändring...

Mina flickor visar mej deras sunda förnuft, helt baserat på deras unga ålder, att vilja så mkt att önska så mkt...och jag ger dem goda kloka ord på vägen.....vis av att jag låtit mej lägga alldeles för mycket styrning av tolkningar åt någon annan, att till mina flickor ge precis så mkt som de själva sedan kan ta ställning till...göra sina egna val utan att jag talat om vad de ska bestämma sig för......

Min Olivia om hon får en pojkvän....och hon frågar mej, vad tycker du? Svarar jag, det är du som ska tycka, och just nu så är det han du tycker om, gå varsamt fram och lär känna, så ser ni vad ni vill...var rädd om dej....det viktigast är vad DU tycker och vad DU känner....det jag ser i hennes ögon är kärlek och glädje...

Min Lovisa...söker i sin ovisshet just nu efter små halmstrå...jag ger henne små tankeställare om värderingar....men att alla val är hennes egna.....vis av alla val jag fått till mej de senaste åren på gott och ont kring kärlek.....

I råd om att jag träffat på grodor, har jag lämnat och avstått istället för att själv lita till mej själv och mina intuitioner...."släng han i dynghögen"...är råd jag fått.....utan att jag ens lärt känna.....

Till mina flickor kan jag säga, att alla har goda och mindre goda sidor...blir man älskad och älskar man, har de tillsammans en ingrediens som är "du" och vill man stanna kvar och lära känna...så får man ge det en chans att lära känna alla sidor och lägga ihop sin ekvation för att se om den går ihop på gott och ont....det är kärlek och det är livet....

En vän, är inte någon som nedvärderar eller visar respektlöshet eller kränker eller förlöjligar med fördomar som den personen har....en VÄN är någon som finns där och vägleder utan att ge svaren och vet att man är olika och tycker olika och känner olika, men ändå accepterar och respekterar den andre...för den den är och för dennes val....DET lär jag mina flickor.....och så känner jag själv....

Mina flickor....har varit och shoppat med mej idag en snygg svart lite snäv kjol till min Stockholmsresa....de har lagat en underbart god kycklingpaj och sallad...små skratt....

Melwin....han växer och är så fin.....jag är så otroligt stolt över min lilla pojkhund....som snart blir 4 månader den 5 oktober...


Shoppingrunda kvällstid med flickorna...



Jag har haft en sådan där hemlig, ja, hemlig och hemlig, men en önskedröm...att få gå till shoppingcentrat när det är tjejkväll nu med mina flickor sedan de blivit stora...förut gick vi dit tillsammans, när de var mindre...eftersom de inte kunde gå själv...kvällstid.

Igår frågade jag min Olivia och det tyckte att det kunde vara ok om jag gick med henne och hennes väninna Sara till Valens kvällöppet med lite festligheter....

-Såklart att du kan, det är bara kul att du vill.

- Men, förut har ni tyckt det var pinsamt att gå med sin mamma....

- JA, då ja, men inte nu....

Jag blev så glad, ställde mej i ordning och så gick vi tre iväg....

Vi tog oss till bjudningsbordet med goda snittar och ostbrickor...Cider och annat gott...musik, modevisning och frisyrvisning...härligt och kul...senare så skulle Olivia följa sin väninna till bussen och ville därefter gå hem...jag ville stanna kvar och titta lite till...men jag var så glad...en önskan var uppfylld och njutningen var stor!

Därefter gick jag runt i 1½ timme själv och tittade och fann en fin kjol...strumpor till och nya fina svart höstskor med lite klack...denna kväll var det 20% rabatt och skor skulle jag ha ändå...

Min mobil låg därhemma....

När jag kom hem, var Olivia så orolig...för att det var mörkt ute och att jag varit borta ensam så länge...det där, var en lite ny känsla.....att bli milt utskälld för att jag inte haft mobilen med mej så hon kunde försäkra sig om att allt var ok...hon trodde jag skulle komma hem efter en liten stund...men denna kvinnan...älskar att strosa runt och tittshoppa och shoppa...

kram i kvällen från en lycklig mamma och matte...


Barnarov har aldrig några lyckliga slut, bara mer eller mindre tragiska.



Att vara värdefull....att visa för sig själv i tanken att man är värdefull innebär för mej, att inte kränka någon annans själ...



Att uppleva ett barnarov är i mina tankar en fasansfull tanke, en rädsla jag brottades med så länge mina flickor var små och än idag när de ska gå ut under senare timmen i mörker....detta fasansfulla, att någon rövar bort och tar och kränker ett barn...ett barn under 18 år eftersom gränsen går där enligt lag för att räknas som barn, 18 år, myndighetsdagen...för att få gifta sig och inte räknas som barn....

Där finns de som använder detta ord i mindre angenämna situationer som ett skämt....jag frågar mej, - När kan ett ord som barnarov användas som skämt?! Sticka ut sitt fula tryne och säga så...och sedan ursäkta sig med att det där var på skoj....när??? Jag tänker på flickan Madelene som inte har kommit tillrätta, och hur föräldrarna upplever denna hemska erfarenhet av barnarov av som lilla flicka....



Kan inte tänka mej att en liten god muffins hade tagit bort den sorgen som tröst om man skämtat kring barnarov i deras närhet....eller vem, VEM kan skoja om detta ord och dess innebörd och tro att det....är väl ingenting??!! Detta fruktansvärda....



Som liten flicka var jag rädd att bli bortrövad....som mamma var jag orolig att mina flickor skulle bli bortrövade...dessa små oskyldig barn....för det är barn under 18 år man talar om när man talar om barnarov.....var förälders fasa att bli utsatt för...



Nej, för mej är det viktigt att välja sina strider och sina ordval...för att inte skada eller såra.....och skoja om det vackraste jag har, mina barn och vår allas barn....som utsätts för barnarov....är dåligt valda kränkande ord...

mamman som älskar sina flickor...och avskyr bara blotta tanken på barnarov..

Kommunikationsglädje....

Oj, vilken eftermiddag...helt sanslöst underbar!! Solen skiner, varmt ute...och mötet med min hunduppfödare och min hundvalps mor och syster var så underbart att skåda...detta djurens kroppsspråk och ljud...ett skådespel....ett underbart skådespel av glädje när den är som störts...de visade så tydligt, att de mindes och kände igen, och de bet varandra nafsade lite överallt....min valp Melwin lånade ut sina saker, sin liggplatser och sin korg åt sin mor och åt sin syster....jag fick tårar i ögonen...detta vackra...och min Melwins ögon som nästan kunde avläsas som ett ....tack, matte....

...jag älskar att laga mat så jag hade gjort lite god mat till Mathilde kom...vegetariskt med kyckling och en med grytbitar och en god sallad...därefter ett gott gotländskt te.

Vi gick ut vid kyrkan där det är en park och rastade hundarna som lekte vilt med varandra...detta fria enkla sätt...jag sprang runt och gömde mej bakom de stora träden...alla tre hundarna sprang med mej...som jag skrattat denna eftermiddag och alla var lika trötta, jag, Mathilde, Melwin och hans syster Selma samt hundmamman Maggie....det var ett av de finnaste minnen jag ska bevara, att få beskåda detta naturliga skrupelfria kommunikationssätt om känslor och glädje mellan hundar...

...tänk så många konservativa människor det finns, som sällan kan glädjas åt det lilla....mina flickor älskar vår lilla nya familjemedlem....så nu är det inte enbart deras kärleksberättelser vi fikabordet eller deras eviga tjat om att träffa en man som jag vill älska...utan vår fina söta setterpojkevalp är huvudsamtalet just nu....så nu är kärlekstjatet i garderoben en tid...


En eller vill man verkligen har flera män??

En eller flera män?? 
Fick ett så roligt mejl, med att det var lite folk på väg som behövde husrum över natten, och att hon uppgivit min adress för logi....och hoppades att det var ok....

När jag sedan såg bilden hon skickade med, skrattade jag stort....
Skickade det vidare till några vänner...men en kvinna missade att skrolla ner och skrev att hon hade lite ont om plats osv osv.
Jag skrev tillbaka om hon skrollat ner och sett vem som kom?

Snabbt fick jag tillbaka...Men, jag förstod inte att det var ett skämt...hon trodde jag blivit galen....

Galen...humm...ja, visst hade det iallafall varit lite galet om jag velat ha flera män på en gång och inte nöjt mej med en...DET var vad JAG tänkte när jag såg bilden...de kvinnor som önskar sig många män, varierande liv med utbytbara män....Jag har alltid varit en enmanskvinna...trogen och lojal...ärlig och rak....när min kärlek tagit slut, har jag meddelat detta, inte lämnat någon man för en annan man...för detta är inte möjligt för mej, EFTERSOM jag inte ens har tanken på någon annan man medan jag är i en relation...

Och ser jag på denna bild...så...en manskropp som en annan...när den är i normal form...och ja, jag önskar en man i normal form som är rädd om sin kropp och form...lite lagom fåfäng...jag har själv alltid vårdat mej själv och min kropp...inget rökande, alkoholintaget är inte stort och inte ofta....ett glas vin dock....är alltid gott i sällskap..
Tränat alltid....alltid intresserad av hur jag mår i mitt skal och absolut hur jag mår i mitt inre, i min själ, har alltid varit viktigt för att....

Hur kan man tycka om någon annan, om man inte kan presentera sig själv som någon värdefull???

Men, EN man är tillräckligt för mej att "ta hand om" på allra bästa tänkbara sätt...ge honom all den njutning jag vill ge just för att han är min.....han ska må som en prins...absolut!!



Underbart är kort...alldeles för kort...

Underbart är kort... 
Har funderat på det där med underbart....begreppet underbart!

Att leva i nuet är just underbart för att uppleva alla små underbara ting som händer...
Se solen gå upp...det är underbart den lilla stund det varar....att gå vid havet vid skymning är underbart o se himlens alla färgspel...är såååå underbart...
Gå inne i skogen o se detta underbara känna de underbara dofterna...året runt...men speciellt på sommaren o våren...när allt spricker ut....denna underbara upplevelse....

Ett möte med en man, det där allra första mötet kan vara så underbart härligt, OM man ser något som känns i magen....den där stunden är så underbar och inte vill man att den ska vara så kort heller för den delen!!! DEN stunden vill man känna underbart länge!!

OCH, om denne man ser tillbaka med samma magkänsla...då vet man...att den här stunden är mer än underbart kort!!

Men var är han????????? Var finns han????????? Denna underbara man som får magen att knyta sig i en underbar känsla??????????????? Var finns denna man som just JAG vill ha???? Som är ärlig och rak som är den han säger att han är? Som är underbar bara genom att vara sig själv med mej.....som inte känner annat än en underbar känsla för att jag är där med honom....och han kan få kalla sig för min....

E de hösten som nalkas så underbar som får mej att längta...efter underbara höstdagar eller kvällar med en underbar man.....som vill krypa ner i min säng när natten är på väg....för att dra mej nära sig...se på mej...och att känna....
- Oj, så underbart....



Lite ompysslande...

Nyduschad och torr...så skulle Olivia sminka mej och sa,
- ska jag platta ditt hår en gång?

Javisst, sa jag, och njöt av att bli lite ompysslad....

De hårdaste orden är borta...men mina flickor har en liten bit till innan de riktigt förstår, att vi alla är tre vuxna kvinnor nu...och inga små 13-åringar i kommunikationen...

Såhär fin blev jag och fick mkt beröm igår för att jag såg så fin ut...och visst blev jag fin...


Livets nuet....

Någon vacker fisk? 
Var på en underbar kräftskiva igår...tillsammans med nio andra kvinnor, vi har kännt varandra i 18 år och har det gemensamt från början att vi alla har tvillingar och startade en tvillingklubb då...träffas varannan till varje månad hemma hos varandra med god mat och massor av härligt prat och skratt...

Varje år träffas vi i en stuga och har extra mys och kul med mat och vin...och detta var igårkväll...

Det som är så intressant är, att se allas olika livsöden på vägen....någon har varit sjuk, några har skilt sig, träffat nya män och delat på sig igen osv osv...sanslöst roliga historier har vi lyssnat på och själva berättat...

Igår var där en kvinna som berättade om en ny förälskelse....alla såg lika drömmande ut när vi lyssnade hur de haft en blind date....och fallit för varandra på studs i mötet....romanstiskt värre....

En kvinna, fick förra sommaren besked på en kontroll att hon fått canser i levern och i tjocktarmen....vi dog nästan allihop vid detta besked...och mindes en som fått en tumör i hjärnan...en som haft fått bröstcanser och nu en till....så nära....denna kvinna har TVÅ tvillingpar...och är en helt underbar kvinna....hon får behandling och ser ljust framåt...och säger till oss andra:

- Stressa inte, ha inte stress i era tankar och handlingar, för jag har levt så sunt och är övertygad om att min canser har jag fått av all stress....att vara så duktig och hinna så mkt...vara här och där och så vidare...var rädda om er...tänk inte på att ni måste vara så duktiga...

- utan mitt råd till er alla är, sa kvinnan, lev i nuet, ha så kul ni kan medans ni kan, häng inte upp er på problemtankar utan släpp dem och lev för allt det som ger er glädje i nuet och framöver...begrav bekymmer....tills ni verkligen förstår vad bekymmer är...

Så, nu träffas vi varje månad, är extra rädda om varandra....lever i nuet...

Och jag själv, jag lever i nuet...ser det som är positivt, gläds åt det som finns i min närhet...gläds åt att lära känna nya människor, gläds åt att där kanske kanske kommer en ny höstkärlek till mej när jag minst anar det så möts vi bara helt okomplicerat bara precis för att vi båda vill träffas och lära känna en ny man/kvinna helt förutsättningslöst....känna in varandra....och visst undrar jag...

- Var finns denna underbara fisk som bara simmar mot mej ser mej där uppe på ytan där jag ligger och lockar.....???



Jag och mina flickor...

En eftermiddag med lite shopping med min ena flicka...och jag kände, oj....så härligt väder...solen skiner och vinden blåser sådär lagom skönt...ingen jacka...bara blus....

Vi tog lite bilder i vår park....och när jag kom hem och la in bilderna tänkte jag, oj...vilka vackra flickor jag har....och jag önskar dem alla all lycka de kan skapa på sin väg...hoppas de får möjlighet att göra precis det som de önskar i livet..jag lär dem iallafall, att ha ett öppet sinne, och tänka positivt...att vara vaken och inte gå omkring med slutna ögon...lyckan kan finnas precis var som helst och när som helst...och när de når den, när man når en lycka...att vårda den och vara rädd om den....så den inte flyr eller försvinner för att man varit oaktsam och slarvig....

"Det är bättre att vara förberedd på en möjlighet och inte få en, än att få en möjlighet och inte vara förberedd."

- Whitney Young Jr.
















RSS 2.0