evachristin

Att vara värdefull....att visa för sig själv i tanken att man är värdefull innebär för mej, att inte kränka någon annans själ...



Att uppleva ett barnarov är i mina tankar en fasansfull tanke, en rädsla jag brottades med så länge mina flickor var små och än idag när de ska gå ut under senare timmen i mörker....detta fasansfulla, att någon rövar bort och tar och kränker ett barn...ett barn under 18 år eftersom gränsen går där enligt lag för att räknas som barn, 18 år, myndighetsdagen...för att få gifta sig och inte räknas som barn....

Där finns de som använder detta ord i mindre angenämna situationer som ett skämt....jag frågar mej, - När kan ett ord som barnarov användas som skämt?! Sticka ut sitt fula tryne och säga så...och sedan ursäkta sig med att det där var på skoj....när??? Jag tänker på flickan Madelene som inte har kommit tillrätta, och hur föräldrarna upplever denna hemska erfarenhet av barnarov av som lilla flicka....



Kan inte tänka mej att en liten god muffins hade tagit bort den sorgen som tröst om man skämtat kring barnarov i deras närhet....eller vem, VEM kan skoja om detta ord och dess innebörd och tro att det....är väl ingenting??!! Detta fruktansvärda....



Som liten flicka var jag rädd att bli bortrövad....som mamma var jag orolig att mina flickor skulle bli bortrövade...dessa små oskyldig barn....för det är barn under 18 år man talar om när man talar om barnarov.....var förälders fasa att bli utsatt för...



Nej, för mej är det viktigt att välja sina strider och sina ordval...för att inte skada eller såra.....och skoja om det vackraste jag har, mina barn och vår allas barn....som utsätts för barnarov....är dåligt valda kränkande ord...

mamman som älskar sina flickor...och avskyr bara blotta tanken på barnarov..