evachristin

Läsning, intressant läsning! Köpte Cesars bok och läser den nu från början, hans liv, hans drömmar och hans lärdom, jag är fängslad av hans ord! Han sätter ord på många av mina tankar, tankar kring det universiella språket som är energier man förmedlar i sitt varande och kroppsspråk, där ord är överflödiga, om sinnestillstånd av harmoni och motsatserna. Detta naturliga som finns hos hundar och barn som vi sedan "civilisterar" bort.

Funderade kring det ord man säger "energitjuv" vad det kan innebära, att någon stjäl energi, eller att man slösar bort sin energi där den inte har utrymme egentligen. Den där känslan av att det inte känns sådär riktigt bra i någons sällskap av en eller annan anledning, eller ofta av okänd anledning, men den finns där.

När jag umgås med min bästa väninna Johanna, finns där en energi som värmer hela kropp och själ. Varje minut, och så har det alltid varit mellan oss två, värme och energipåfyllning av en mkt behaglig känsla.

Min hund Melwin, är en nu mkt nära vän, en som inte behöver säga ett ord, men talar konstant till mej i allafall genom hans energi och kroppsspråk, en härlig känsla, och som nu när jag läser Cesars bok, förstår bättre vad det handlar om. Min setterpojke är bara ett år nu, men så harmonisk och underbar. Våra långa promenader tillsammans, där han ofta möter min blick för att kolla av "läget", förstår jag på ett annat sätt nu när jag läser Cesars bok, jag delar hans erfarenhet och känsla för samvaro med det som jag upplever naturligt och okonstlat.

Att vara en trygg och harmonisk ledare för att skapa ett fint band till sin hund, ja, det är min strävan, och det är min belöning jag får från min goa Melwin, hans tycke för mej är så tydligt, och han blundar till när jag viskar "I love youF" till honom, och jag vet att han förstår vad de orden innebär, helt klart, han får höra dem varje dag och det skapar ett harmoniskt band mellan oss. Visst är det så, att leva med en harmonisk och kärleksfull hund, skapar ett inre lugn även hos mej, våra långa promenader, vår träning, vårt kel och att bara vara nära, har gett mej den lilla vän i en hund jag lärt mej tycka om sedan barnsben med en hund.

En vuxenrelation skapas ungefär på samma sätt, att skapa tillit och värme, harmoni och en längtan att vilja vara nära, att känna saknad när man är ifrån varandra, en önskan om att prioritera så att man kan vara nära så ofta man kan bara precis för att man älskar och vill vara nära, njuta av närheten för att man tycker om just den, och föredrar just den personens närhet. Att vilja ge bara precis för att man tycker om, och för att man vill glädja....ja, känslan är densamma i sin uppbyggnad, man skapar en längtan efter den man vill vara nära. Då finns jämställdheten där av sig själv, bara för att man vill glädja den man kommit att älska, en persons inre som helhet utan en massa undringar och frågor som svävar och skapar hinder och avstånd.

Nä, nu är det tid med en långpromenad igen.....såhär en varm solig tisdag...