evachristin

Denna syn har jag varje dag när jag gör mej i ordning i sovrummet! Jag skyndar mej att bädda så att min setterpojke kan hoppa upp och hålla lite koll på vad som händer, han gosar med den stora hunden och snuttar med nosen, han är en första klassens kelgris och flirtnisse!!

Denna morgon var så helt underbar! Upp tidigt och iväg och tränade med väninnan, känna hur låren och rumpan fick anstränga sig på träningen idag och nu kör jag även midje och magplågare!!! Minst 6 cm är det som ska bort - och DET tar tid!

Hem och in i duschen och sedan ett besök i Klosterträdgården med Melwin i endast t-shirt!


Blommorna därinne visar årets olika naturskede, och just nu hör man nästan hur ont det gör i alla små knoppar som ska spricka ut, visa sig i sin vackraste blom!

På tal om spricka och göra ont, att våga älska gör med lite ont, när känslan vill spricka fram och visa sitt djup. Bara detta att VÅGA visa det man känner, gör ont, vet inte om det är rädsla eller växtvärk?! Jag tror jag känner mej som blommorna, att jag befinner mej i en slags kokong under vintern och när solen värmer, det gröna spricker fram, så vågar även mitt inre visa sej, det som grott och fått näring, det som skapats och analyserats under de kalla månaderna, nu, nu kommer resultatet fram, att det känns varmt, så varmt att jag vågar älska, känna den känslan att älska.



Halmstadsmannen - han som "vattnat med gödning" hela vintern, pysslat om och visat omtanke och närhet, jag tror vi är lite rädda båda två att de där känslorna gör så ont när de vill spricka fram - och man ställer sig frågan - ska jag våga spricka ut i full blom, vågar han - vågar vi blomma ut tillsammans och möta en ny sommar?