evachristin

Halmstad, en fin och underbar stad! Fontänen blev jag fotograferad vid för många år sedan så det blev ett nytt foto just där! Nostalgi....

Vad är envishet? påstridighet? vilja? Är det när man längtar och vill något väldigt mycket som dessa känslor av envishet kommer fram extra mycket?!

En slumrande känsla, som finns där, men som är inkapslad som i en kokong, helt plötsligt känner sig fri, fri att visa sej, fri att våga ta ett steg ut ur gömman, som riskfylldheten slår emot som en stark rädsla? Vad händer nu, vad händer nu när jag visat den, visat att den finns, att den är där? Visat min passion visat min romantiska sida och känslosamhet, är det rätt eller ska jag blir rädd och krypa in i kokongen igen för säkerhets skull?

Tog min envishet och starka vilja och åkte till Halmstad, upplevde en passion och romantikkänsla som var det som är jag, det jag känner, det jag vill känna och det jag vill visa är min känsla. Känslan av en närhet av en passion likt den kemi som finns den jag vill känna den jag vill uppleva men som jag gömt undan av just rädsla om det är rätt eller fel, och när vet man och när får man svar, om man inte vågar ta en chans att visa det som är inom sig själv?



Jag vågade och är glad att jag var envis och viljestark, följde min inre känsla och åkte iväg till Halmstad och mötte min nära man. En helg av romantik och passion, kändes underbart, helt underbart. En känsla av inre frihet att våga och vilja samtidigt och våga ta en chans för att se och få svar - är det en delad känsla jag har för min nära man? Delar han samma känsla av passion och romantik för mej som jag för honom efter detta år av lära känna varandras alla sidor?

- Vad sa du till dina vänner om vem jag var som kom till dej och var med dej på middagen? - Jag sa att du var en bekant jag känner från Trelleborg.

Mitt hjärta värkte, gråten i magen kunde inte hejda sig, jag fick ett svar, även om det kanske inte var det svar jag hoppats på. Men att kunna andas ren klar luft, är något jag behöver, jag tar hellre ett svar som inte är det jag önskar än inget alls och befinna sig i ett slags vakum av ovisshet. Nu vet jag, och jag önskar denna underbara man all lycka, all lycka han kan få på sin väg, han är värdefull som han är, den han är.



Den här lilla busen, var hemma hos sin lillmatte över helgen och hade det skönt med att båda på Ribban bland alla andra bushundar!! Han är inte så blyg, han talade genast om för sin matte hur saknad hon var när jag kom för att hämta honom, och när den nära mannen var med, blev det nästan för mycket för honom så han gnydde ett härligt kärleksljud till oss!!

Att vara älskad, att älska, att kunna tala om att man älskar - är en underbar känsla och att få höra och se att man är älskad!

 

Långhårig i Halmstad, men han fick en noggran klippning av mej innan kvällen var slut och den romantiska och passionerade härliga helgen var ett minne!