Livets stunder....alla ögonblick.....som skapar minne...



Ett år, oj, så fort ett år går iväg....jag stannar upp och tänker till, undrar vilka minnen jag har med mej...

För ett år sedan skulle jag till Igelösa och vara med på lille min lilla goa fadderpojkes barnkalas, han fyllde fem år och hade väl ca 15 barn i olika åldrar inbjudna på fika och äventyr i stora gymnastikhallen....Jag såg framemot detta kalas...alla lekar och goa glada barn!

Dagen innan, på väg till bussen till Malmö, tittar jag på klockan och upptäcker att jag är sen och håller på att missa min buss! Snabbt ökar jag hastigheten och börjar springa, och opps, så gör det ont i mitt knä...men, jag fortsätter springa, vill inte missa bussen inför ett möte jag hade. Ett möte och därefter ett fullt program för denna dag. Ju mer tiden gick den dagen, ju mer ont fick jag i mitt knä. Trodde att jag stukat till det kanske....

Nästa dag kunde jag knappt ta mej ur sängen och stå på benet....men, jag kände lojaliteten inom mej, jag hade lovat....vara med och hjälpa till på kalaset...stapplade iväg till tåg och buss....och var med, smärtan tilltog och jag tittade på min fot som var svullen och tjock, jag kunde nästan inte lyfta min fot från golvet och knappt gå....

Ett helt år, och nu i december fick jag klart med att det var minisken som trasats sönder och annat brosk i knät, så jag blev opererad den 12 december.....dessa tankar fick jag igår, när jag var på väg till ett nytt kalas, och han fyllde 6 år.

När jag tittar tillbaka så har det hänt otroligt mycket på ett år, januari, februari, mars osv osv osv....något kul eller något händelserikt varje månad, vissa mindre kul saker med....och så då i augusti....lille Melwin gjorde sitt intåg i mitt liv...min andra setterpojke tog plats, en plats som varit tom i så många år av saknad efter min första setterpojke Oscar. Jag kan inte tänka mej en sötare och vackrare hund än setter....hans ögon, hans...ja hela han, är en glädje...som fylls med allvar och ansvar...att socialiseras precis som ett litet  barn, ibland är det superkul, ibland svett och inärdighet...



Melwins mamma - Maggie 4 år....



Visst är Melwin lik sin mamma Maggie....men även när jag tittar på Melwins pappa...



Melwins pappa - Magnus välklippt på öronen men se på blicken...precis som min Melwin..



Melwin förgyller vardagen...varje dag....hans blick när jag vaknar på morgonen och han reser sig, tar sin tass och håller kvar den på min hand...och så hör jag hur hans svans viftar....denna ödmjuka kärlek från en hund är så djup och så varm, den fyller själen med värme...varje dag...

Än är han en busig setterpojke på 7 månader, men oj, så duktig och läraktig...älskar barn och möten...alltid glad och lekfull, eller så ligger han vid mina fötter...och vill vara nära...få en lekstund eller träningsstund och rastrunda...

På kvällen säger jag, - kom nu går vi upp och lägger oss, då reser han sig går uppför trappan, in i sovrummet och lägger sig i sin sköna sovhörna sidan om min säng....

Livet under ett år, reflektera och ta in, vad har hänt? Då, i den stunden så ser jag så mycket som hänt.....och så mycket jag lärt mej...

Möten, med människor har alltid varit mitt stora intresse....se och lyssna...berätta och ta till mej....se mina flickor växa och utvecklas...och ibland bli små igen för en stund....

Livet.....japp, det står aldrig still.....

Kommentarer
Postat av: Pia

Hej vännen!

Så sant, så sant att man knappt kan tro att ett år redan gått. Men visst är det skönt att tänka tillbaka på både goda och mindre goda händelser.

Fina bilder på godingen Melvin...han är ju sååå fin.

Ha en skön kväll

Kram Pia

2009-01-20 @ 18:28:13
Postat av: Caroline

Hej! Men jösses vad Melwin är lik Maggie!!! Ja, sju månaders setterhanar frestar ens tålamod men är samtidigt så underbara att man blir alldeles varm i hjärtat! Vi har alltid haft problem med falcons bitande. Han nafsar och "småhugger" fortfarande fast oftast i situationer då det blir lite rörigt omkring honom eller då han inte riktigt vet vad han ska hitta på eller när han är övertrött...mattjuv av stora mått är han också däremot skäller han aldrig och har än så länge inte bitit sönder något särskilt...knack, knack ta i trä. Hoppas att några av kullsyskonen snart kan träffas. Det var så kul sist! Kram från Falcons matte caroline och ett öronnafs från Falcon till Melwin

2009-01-21 @ 19:19:55
URL: http://setterfalcon.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0