Alla svar finns inom dej själv.....
Detta påstående har jag läst ofta, att man letar problem man har utanför sig själv, men för att må bra så finns svaren alltid inom en själv att finna.
Den där känslan av att reda ut olika slags känslor och varför man känner just så i olika situationer, är intressant! Kay Pollaks bok Att växa genom möten är en bok jag tar fram ibland, får lite aha-upplevelser och ställer tillbaka den i bokhyllan igen. "Varje människa jag möter är min lärare" skriver Pollak, ja, så är det, en lärare som lär om en själv, självinsikt. Jag lär mej oliktänkande som en acceptans, för att jag tänker si eller så innebär inte alls att jag förväntar mej eller ens tror att någon tänker och värderar i samma anda som jag.
Vi formas genom hela livet, OM VI VILL!!! Andra eller vissa väljer att leva kvar i bittra minnen och erfarenheter som ett offer, utan en tanke på, att det är ens egna tankar som styr hur vi är och vad vi vill med oss själva. Vad vi vill accepterar i möten och bemötande samtidigt som vi själva via tanken bestämmer hur vi vill bemöta andra. Mina tankar om mej, är mina, dom kan förändras i samma takt som jag själv väljer att förändra mej, genom en insikt och en önskan.
Denna tes visar på, att man kan ALDRIG förändra någon annan än sig själv, eftersom förändring styrs av en inre tankar om vilja och insikt, en önskan som är stark nog för att vilja göra en förändring.
Att välja tankar är som alla färgerna i regnbågen, man väljer dom man finner vackra i ett sunt tänkande. Man väljer de mörka och dystra när tankarna i det inre är sorgsna av en eller annan anledning, eller av rädsla att tro om sig själv att vara värdefull.
Att vara värdefull? Se sig som värdefull? Denna tanke kräver insikt och acceptans och en känsla av att se sig som värdefull nog att få bli bemött med kärleksfulla ord. Bilden av mej själv speglas i andras ord och i andras ögon är kärlek, relationskärlek från en man eller vän, från ett barn eller släkting.
Rädsla för kärlek - hur kan detta vara sant? När någon säger sig vara rädd för att ge och ta emot kärlek - det vackraste och finaste som finns? Jag tror den känslan av rädsla mer är en ursäkt för att den inte är ömsesidig. Rädsla - orolig, nervös, skräckfylld, darrig och spänd något som väcker vår rädsla skapar olika känslor i kroppen och i tanken.
Min egen rädsla är möten med oärliga människor - de som visar i ord och handling en motsats till vad de säger med sin kropp och mimik. När jag känner en olustkänsla av att det jag ser och hör inte hör ihop - då tar jag avstånd. Där ser jag rädslan som ett skydd mot olämpliga personer för mej.
En jämställd relation - är en relation där man upplever sig sedd och lyssnad på, en respekt för sin person och personlighet, där det inte finns en massa outtalade undringar i luften som skapar tysta frågor utan svar. Jämställdhet är öppenhet inför sin nära om det är i en relation med kärlek eller vänskap.
Alla svar finns inom dej själv, ja, så är det. Den som säger om en fråga om känslor att han/hon inte vet VAD hon/han känner ljuger för att skydda sig själv och för att försöka vara artig i en rädsla att inte våga tala om de svar som finns inom henne/honom. När du ställer en fråga som handlar om känslor och inte får svar - då har du ofta svaret själv inom dej om du inte får ett rakt och tydligt svar - gör dej själv den tjänsten att lita på att du är värdefull nog att vara älskad även om du inte är det av just henne/han.
Den här lilla setterpojken - han älskar mej av hela sitt hjärta och visar mej detta varje dag utan ett ord!
Energi - du ger och du känner samtidigt som du förmedlar
Javisst är det så, som Cesar Millan säger, vi sänder ut energi om hur vår inre radar är, vänlig, kärleksfull, aggressiv, lugn osv osv, samtidigt som vi på bråkdelen av en sekund fångar upp detsamma från de vi möter, hundar gör det betydligt snabbare, de är inte så civilisterade som vi människor.
Är det ett problem att vara känslig i sin energiupptagning? Ja, i så fall har jag problem, jag känner av direkt den andres energi, jag har en intuition som är stark, jag lever kvar, eller har valt att leva kvar i den känslan, att lita på min intuition i möten, i samtal, osv osv.
Att jobba med ungdom och barn har varit otroligt givande och där har jag haft stor glädje av min intuition, min omedelbara energiavkänning. Se på deras ögon, se på deras kroppsspråk och läsa av, visa att jag ser dem, att jag lyssnar in dem, inte bara VAD som säger utan HUR dom säger det, vad som finns i meningen de vill förmedla.
En hund och ett barn kan inte ljuga, lura och hitta på vad som finns inom dom, känslan de förmedlar är sann. De är ociviliserade, de bara är precis det som dom är i den stund dom är det. En så ljuvlig härlig känsla att uppleva nuet med barn och en hund, eller en sann vän som inte förställer sig eller känner att hon behöver förställa sig.
Meningsfullaktighet - ett ord som är så betydelsefullt i sin helhet av innebörd, meningsfull tillvaro, meningsfullt liv, meningsfull dag att vakna upp till och att somna efter.
Meningsfullhet är för mej, sann vänskap, ärlighet och okomplicerade relationer där jag bara är den jag är, utan att föreställa mej, DET är betydelsefullt för mej, att få vara och kunna vara mej själv och känna en glädje i att vara omtyckt just för bara detta - den jag är och så som jag ser ut.
Att följa sin dröm, japp, en vilja med kraft och mycket energi. När jag var 15 år bestämde jag mej att alltid se ut och vara precis så som jag vill vara och se ut, den meningsfullaktigheten jag kände då känner jag än i den frågan och den önskan. Sedan menar jag att det är en strävan jag har, och just nu är strävan att minska lite i omkrets, och den är inte just nu, utan den är en envis fråga som verkar svår att uppfylla!
Jag känner lite av en sorg inom mej, förstår att jag måste för min egen skull ta adjö av det som känns mindre bra. Ömsesidighet är A och O för vänskap, finns den där inte, så måste jag som alla andra, släppa taget och gå vidare och sluta undra - varför?
Glädje är när livet känns meningsfullt - och vad som är meningsfullt är så individuellt!!! Enkelhet och spontanitet är meningsfullt för mej - komplicerade möten och ting är dess motsats.
Melwins ettårsdag den 5 juni och hans glädje över ett lättgrisöra!
Melwin ett år och nytrimmad av sin uppfödare! Den vackraste av alla vackra är min setterpojke!!
Denna underbara bild föreställer Melwin när han lägger sin nos på köksbordet och vädjar till mej, tigger på sitt mest bedjande sätt, men alltid utan resultat!!! Visst liknar han en älg?! Kolla energin han sänder ut????
Energi - glad och lycklig och på väg ut med min goa Melwin på vår långtur!
Är det ett problem att vara känslig i sin energiupptagning? Ja, i så fall har jag problem, jag känner av direkt den andres energi, jag har en intuition som är stark, jag lever kvar, eller har valt att leva kvar i den känslan, att lita på min intuition i möten, i samtal, osv osv.
Att jobba med ungdom och barn har varit otroligt givande och där har jag haft stor glädje av min intuition, min omedelbara energiavkänning. Se på deras ögon, se på deras kroppsspråk och läsa av, visa att jag ser dem, att jag lyssnar in dem, inte bara VAD som säger utan HUR dom säger det, vad som finns i meningen de vill förmedla.
En hund och ett barn kan inte ljuga, lura och hitta på vad som finns inom dom, känslan de förmedlar är sann. De är ociviliserade, de bara är precis det som dom är i den stund dom är det. En så ljuvlig härlig känsla att uppleva nuet med barn och en hund, eller en sann vän som inte förställer sig eller känner att hon behöver förställa sig.
Meningsfullaktighet - ett ord som är så betydelsefullt i sin helhet av innebörd, meningsfull tillvaro, meningsfullt liv, meningsfull dag att vakna upp till och att somna efter.
Meningsfullhet är för mej, sann vänskap, ärlighet och okomplicerade relationer där jag bara är den jag är, utan att föreställa mej, DET är betydelsefullt för mej, att få vara och kunna vara mej själv och känna en glädje i att vara omtyckt just för bara detta - den jag är och så som jag ser ut.
Att följa sin dröm, japp, en vilja med kraft och mycket energi. När jag var 15 år bestämde jag mej att alltid se ut och vara precis så som jag vill vara och se ut, den meningsfullaktigheten jag kände då känner jag än i den frågan och den önskan. Sedan menar jag att det är en strävan jag har, och just nu är strävan att minska lite i omkrets, och den är inte just nu, utan den är en envis fråga som verkar svår att uppfylla!
Jag känner lite av en sorg inom mej, förstår att jag måste för min egen skull ta adjö av det som känns mindre bra. Ömsesidighet är A och O för vänskap, finns den där inte, så måste jag som alla andra, släppa taget och gå vidare och sluta undra - varför?
Glädje är när livet känns meningsfullt - och vad som är meningsfullt är så individuellt!!! Enkelhet och spontanitet är meningsfullt för mej - komplicerade möten och ting är dess motsats.
Melwins ettårsdag den 5 juni och hans glädje över ett lättgrisöra!
Melwin ett år och nytrimmad av sin uppfödare! Den vackraste av alla vackra är min setterpojke!!
Denna underbara bild föreställer Melwin när han lägger sin nos på köksbordet och vädjar till mej, tigger på sitt mest bedjande sätt, men alltid utan resultat!!! Visst liknar han en älg?! Kolla energin han sänder ut????
Energi - glad och lycklig och på väg ut med min goa Melwin på vår långtur!
Hastigt ont i ryggen fy bubblan!
Läsning, intressant läsning! Köpte Cesars bok och läser den nu från början, hans liv, hans drömmar och hans lärdom, jag är fängslad av hans ord! Han sätter ord på många av mina tankar, tankar kring det universiella språket som är energier man förmedlar i sitt varande och kroppsspråk, där ord är överflödiga, om sinnestillstånd av harmoni och motsatserna. Detta naturliga som finns hos hundar och barn som vi sedan "civilisterar" bort.
Funderade kring det ord man säger "energitjuv" vad det kan innebära, att någon stjäl energi, eller att man slösar bort sin energi där den inte har utrymme egentligen. Den där känslan av att det inte känns sådär riktigt bra i någons sällskap av en eller annan anledning, eller ofta av okänd anledning, men den finns där.
När jag umgås med min bästa väninna Johanna, finns där en energi som värmer hela kropp och själ. Varje minut, och så har det alltid varit mellan oss två, värme och energipåfyllning av en mkt behaglig känsla.
Min hund Melwin, är en nu mkt nära vän, en som inte behöver säga ett ord, men talar konstant till mej i allafall genom hans energi och kroppsspråk, en härlig känsla, och som nu när jag läser Cesars bok, förstår bättre vad det handlar om. Min setterpojke är bara ett år nu, men så harmonisk och underbar. Våra långa promenader tillsammans, där han ofta möter min blick för att kolla av "läget", förstår jag på ett annat sätt nu när jag läser Cesars bok, jag delar hans erfarenhet och känsla för samvaro med det som jag upplever naturligt och okonstlat.
Att vara en trygg och harmonisk ledare för att skapa ett fint band till sin hund, ja, det är min strävan, och det är min belöning jag får från min goa Melwin, hans tycke för mej är så tydligt, och han blundar till när jag viskar "I love youF" till honom, och jag vet att han förstår vad de orden innebär, helt klart, han får höra dem varje dag och det skapar ett harmoniskt band mellan oss. Visst är det så, att leva med en harmonisk och kärleksfull hund, skapar ett inre lugn även hos mej, våra långa promenader, vår träning, vårt kel och att bara vara nära, har gett mej den lilla vän i en hund jag lärt mej tycka om sedan barnsben med en hund.
En vuxenrelation skapas ungefär på samma sätt, att skapa tillit och värme, harmoni och en längtan att vilja vara nära, att känna saknad när man är ifrån varandra, en önskan om att prioritera så att man kan vara nära så ofta man kan bara precis för att man älskar och vill vara nära, njuta av närheten för att man tycker om just den, och föredrar just den personens närhet. Att vilja ge bara precis för att man tycker om, och för att man vill glädja....ja, känslan är densamma i sin uppbyggnad, man skapar en längtan efter den man vill vara nära. Då finns jämställdheten där av sig själv, bara för att man vill glädja den man kommit att älska, en persons inre som helhet utan en massa undringar och frågor som svävar och skapar hinder och avstånd.
Nä, nu är det tid med en långpromenad igen.....såhär en varm solig tisdag...
Sommarens värme både inombords och utomhus.
Sommar - en tid som skapar reflektion, på den kalla årstiden som förflutit och stiltjetiden just nu, när värmen ger ljus i sinnet och de varma vindarna skapar en känsla av att vädret smeker ens kind, blåser liv genom håret som flyger för vinden.
De senaste dagarna har jag varit så trött, riktigt trött. Som om alla vinterns spänningar håller på att lämna kropp och sinne för att ge plats åt något nytt. Som tur är så finns det rosmarin att koka ett uppiggande te på! Samlar mej inför ännu en intressant intervju imorgon som ska ge ljus åt det som är och det som kan bli.
För 19 år sedan ville jag jobba med ungdomar, ja, så var det, och nu får jag kanske en chans att påverka och det skulle vara underbart. Jag har jobbat med ungdomar, med framgång som gett dem ett hopp om att tro att det finns ett spännande liv även för dem, när de minst anar det. Lära och lyssna på de unga, lära av de unga genom att lyssna är en gåva att få uppleva. Det tar nog betydligt mer tid och krafter att se sig själv med glada ögon och då menar jag genomgående, att se sig som en helhet, någon som är och är värdefull bara för den man faktiskt är. Barn och ungdom är så lätta att tycka om, att bry sig om, att se och lyssna på. De ser mkt så klart, men skapar hinder för sig själva som de behöver lite vägledning att se och förstå.
Att älska sig själv, att se sej själv, är inte alltid det enklaste, och inte heller att förstå att allt inte är svart eller vitt....
Nej, nu ska jag läsa vidare inför imorgon, lille Melwin ligger här bredvid och snusar så tryggt och skönt...vad kan väl jämföra sig med en hunds trogna vänskap?
Mys och kel hela helgen!
Sol och njutning har det varit i helgen när goa Lovisa varit hemma! Sovit i det nystädade rummet som jag hållt på med i en vecka för att sortera och städa. Hon njöt till fullo, ompysslad och få sova i ett städat rum i nybäddad säng och få massor av kel av Melwin! God mat och långa promenader har vi tagit tillsammans och suttit i kyrkoparken, varit p vikingaborgen och kastat boll med Melwin, en shoppingrunda med hjälpredan vars ena hjul gick i åtta!! Men, det höll!
Kinesögon när solen visar sig i full blom! Njutning, bara få skratta och känna glädje med att flickorna nu blivit stora, 19 år, sista året som tonåringar! Det är en njutning att pyssla om när allt tonårsattityd hamnat på dåtid och en ny blomtid av behag är på ingång med flickorna, en frigörelseprocess som varit svår att handskas med många gånger, där jag som mamma velat flickornas bästa och de slagit emot med - att de vet bättre själv och vill prova själv. Såklart ska de göra det, men en orolig mamma är jag nog iallafall, att allt ska gå bra.
En glad mamma, en glad kvinna - det har jag varit i helgen. Kramar av Lovisa och långa härliga samtal från mannen som är på Gotland två veckor nu...känner en saknad, en ny känsla, och den känns mer än behaglig! Känslan av att titta på en underbart vacker blomma.
Sommaren är absolut på väg!!
Denna syn har jag varje dag när jag gör mej i ordning i sovrummet! Jag skyndar mej att bädda så att min setterpojke kan hoppa upp och hålla lite koll på vad som händer, han gosar med den stora hunden och snuttar med nosen, han är en första klassens kelgris och flirtnisse!!
Denna morgon var så helt underbar! Upp tidigt och iväg och tränade med väninnan, känna hur låren och rumpan fick anstränga sig på träningen idag och nu kör jag även midje och magplågare!!! Minst 6 cm är det som ska bort - och DET tar tid!
Hem och in i duschen och sedan ett besök i Klosterträdgården med Melwin i endast t-shirt!
Blommorna därinne visar årets olika naturskede, och just nu hör man nästan hur ont det gör i alla små knoppar som ska spricka ut, visa sig i sin vackraste blom!
På tal om spricka och göra ont, att våga älska gör med lite ont, när känslan vill spricka fram och visa sitt djup. Bara detta att VÅGA visa det man känner, gör ont, vet inte om det är rädsla eller växtvärk?! Jag tror jag känner mej som blommorna, att jag befinner mej i en slags kokong under vintern och när solen värmer, det gröna spricker fram, så vågar även mitt inre visa sej, det som grott och fått näring, det som skapats och analyserats under de kalla månaderna, nu, nu kommer resultatet fram, att det känns varmt, så varmt att jag vågar älska, känna den känslan att älska.
Halmstadsmannen - han som "vattnat med gödning" hela vintern, pysslat om och visat omtanke och närhet, jag tror vi är lite rädda båda två att de där känslorna gör så ont när de vill spricka fram - och man ställer sig frågan - ska jag våga spricka ut i full blom, vågar han - vågar vi blomma ut tillsammans och möta en ny sommar?
Helg med passion och romantik!
Halmstad, en fin och underbar stad! Fontänen blev jag fotograferad vid för många år sedan så det blev ett nytt foto just där! Nostalgi....
Vad är envishet? påstridighet? vilja? Är det när man längtar och vill något väldigt mycket som dessa känslor av envishet kommer fram extra mycket?!
En slumrande känsla, som finns där, men som är inkapslad som i en kokong, helt plötsligt känner sig fri, fri att visa sej, fri att våga ta ett steg ut ur gömman, som riskfylldheten slår emot som en stark rädsla? Vad händer nu, vad händer nu när jag visat den, visat att den finns, att den är där? Visat min passion visat min romantiska sida och känslosamhet, är det rätt eller ska jag blir rädd och krypa in i kokongen igen för säkerhets skull?
Tog min envishet och starka vilja och åkte till Halmstad, upplevde en passion och romantikkänsla som var det som är jag, det jag känner, det jag vill känna och det jag vill visa är min känsla. Känslan av en närhet av en passion likt den kemi som finns den jag vill känna den jag vill uppleva men som jag gömt undan av just rädsla om det är rätt eller fel, och när vet man och när får man svar, om man inte vågar ta en chans att visa det som är inom sig själv?
Jag vågade och är glad att jag var envis och viljestark, följde min inre känsla och åkte iväg till Halmstad och mötte min nära man. En helg av romantik och passion, kändes underbart, helt underbart. En känsla av inre frihet att våga och vilja samtidigt och våga ta en chans för att se och få svar - är det en delad känsla jag har för min nära man? Delar han samma känsla av passion och romantik för mej som jag för honom efter detta år av lära känna varandras alla sidor?
- Vad sa du till dina vänner om vem jag var som kom till dej och var med dej på middagen? - Jag sa att du var en bekant jag känner från Trelleborg.
Mitt hjärta värkte, gråten i magen kunde inte hejda sig, jag fick ett svar, även om det kanske inte var det svar jag hoppats på. Men att kunna andas ren klar luft, är något jag behöver, jag tar hellre ett svar som inte är det jag önskar än inget alls och befinna sig i ett slags vakum av ovisshet. Nu vet jag, och jag önskar denna underbara man all lycka, all lycka han kan få på sin väg, han är värdefull som han är, den han är.
Den här lilla busen, var hemma hos sin lillmatte över helgen och hade det skönt med att båda på Ribban bland alla andra bushundar!! Han är inte så blyg, han talade genast om för sin matte hur saknad hon var när jag kom för att hämta honom, och när den nära mannen var med, blev det nästan för mycket för honom så han gnydde ett härligt kärleksljud till oss!!
Att vara älskad, att älska, att kunna tala om att man älskar - är en underbar känsla och att få höra och se att man är älskad!
Långhårig i Halmstad, men han fick en noggran klippning av mej innan kvällen var slut och den romantiska och passionerade härliga helgen var ett minne!
Att känna mening med livet, är det kärleken?
I söndags var det dax för en ny setterträff med Skånes setterklubb! Jag åkte med Mathilde, Melwins uppfödare från Malmö. Denna underbara kvinna är präst. Vi fick en ensamstund en halvtimme och pratade på, annars är det mest hundarna som tar all uppmärksamhet och diskuteras!
Öppenhet, och vi pratade om tro. Då vi pratar om att så många ifrågasätter om det finns något högre väsen, en Gud, så säger Mathilde: - Om man måste kunna se allt man ska tro på, då tror man inte heller på kärleken, för den kan man inte heller se eller ta på, eller vara säker på att den är där eller att man har den till någon eller från någon. Allt man inte kan se eller ta på, då skulle det inte heller finnas, var hennes svar.
Jag blev betänksam, och tänkte, vilken underbar förklaring!!! För visst känner jag varje dag att min Melwin älskar mej, hans kärlek utan ett ljud, även om han är en pratandes hund...så ser jag det på honom, hans kroppsrörleser och minspel mot mej.
Vi kom fram och delade en underbar dag i skogen vid Veberöd, helt fantastiskt och den som tvingat mej att åka är en man, en man som funnits där för mej, även när jag varit nedstämd och ledsen, arg eller förtvivlad, undrande och osäker, så har han funnits där för mej.
Många många gånger har jag tänkt, hur står han ut med mej?! Denna man som med sin envishet överrumplat mej många gånger med sin omtanke och med sin humor! Så mkt massage har min rygg och axlar nog aldrig fått förut eller zonterapi som fått mej att känna mej som en prinsessa i hans närhet. Visst har vi bråkat som alla andra, och jag läste igår att det är sunt och hälsosamt att bråka förnuftigt ibland!!! Vi har aldrig sagt ett ont ord till varandra eller skrikit, nej, vi har bråkat logiskt om man nu kan säga så om bråk, men japp, för varje konflikt vi haft, har vi vuxit varandra närmare, gett varandra distans och sedan närmat oss igen.
Imorgon ska jag för första gången åka till honom, låta honom visa mej staden där han bor, visa mej sina vänner han träffar, ta mej med på middag hos sin arbetskamrat och jag ska göra mej lite extra fin för honom, så han kan känna sig glad över mitt sällskap att jag är hans nära.
Fredrik som fått mej att få fötterna mer stadigt på jorden!
Lycka och glädje
Den vackraste av alla vackra setterpojkar....visst tycker jag att det är min Melwin nu 10 månader gammal!
En dag i Östervångsparken och han njuter, jag njuter - vi njuter av våra dagliga långa snabba och roliga promenader! En hundvän, det är så otroligt okomplicerat och avslappnande, så varmt i hjärtat när denna goa pojke sitter och står och kramar mitt ben med sin tass och trycker sitt huvud mot mina skenben när han vill kela och jag masserar hans rygg! Jag tror inte det är sant bland att en liten setterpojke kunde komma mej så nära igen, japp, min första egna hund var även en setter som hette Oscar. 
På turer när det regnat ute, och Melwin är lös, så går ingen vattenpöl fri från hans hoppande och skuttande tills han är blöt som en nybadad hund oavsett väderlek och grader ute!! Det är bara att låta honom roa sig och sedan ta in honom direkt i duschen när vi kommer hem. Ja, duscha gillar han kanske inte jättemycket, men däremot att bli fönad efteråt!!! Så varje gång jag fönar mitt eget hår torrt så skäller han för han vill bli fönad och få njuta den rackaren!
På vår terass, ja, det är väl hans terass för tillfället, för där älskar han att vara, ligga på en dyna och tugga ett ben, och hälsa på alla som går förbi, få en extra klapp av brevbären är en ren lycka för honom!! Han kallar, sätter sig vid dörren och i stort sett talar om att han vill ut på sin terass.....
När det är kväll och sängdax, lägger han sig i sin säng, sin fäll, och drar sin goseigelkott mellan tassarna och stoppar den i munnen och gosar då rör sig tassarna och klorna som om han diade!!! Tittar jag på han så ligger han bara och småkisar med ögonen och njuter...en mer lugn fin och harmonisk hund finns bara inte!!! Denna otroliga kelgris som är så glad och så fin och går fot och stannar och sitter och ligger vill hålla tass när han åker buss och framförallt - är så snäll mot alla.....hur skulle man bara kunna låta bli att älska den goa setterpojke??!!
Visst är jag lycklig att ha denna goa kelgris nu när mina flickor blivit stora att slösa all kramar på??
En setter eller kanske 25 settrar? OJ!!
Möte, goa fina härliga möten!! Här är min goa Melwin och hans bror Monty som inte setts sedan de var 8 veckor gamla! Vilken känsla vilken upplevelse, för mej och för Melwin. Han sprang in i buskarna och kissa och bajsa det första han gjorde i sin iver när han såg så många som såg ut PRECIS som hans spegelbild som han tittar i varje dag!!
9 månader och redan så stora och så duktiga.
Möte med uppfödaren Mathilde som hade med sig Melwins mor Maggie och syster Selma var med en upplevelse, Se dessa syskon träffas, se efter likheter osv. Melwin som precis blivit intresserad av flickor, hade fullt upp, att fjädra sig och göra sig till för att få snusa lite extra på de privata delarna, men, det gillades mest av hans matte, att få se dessa setterflickor lyfta på sina läppar för att försöka se farliga ut, oj, som jag skrattade, det såg så roligt ut!! Melwin, han tjöt, och protesterade, ville SÅ gärna få leka och snusa lite som han ville!!
Parkeringsplatsen var full av hundar och alla hussar och mattar men även alla som var med som sällskap för att få se denna upplevelse när alla hundra släpptes lösa och sprang vilt och lekte, de såg ut som de vackraste råddjur på språng!!
Träffen med alla hundar sker en gång i månaden med den skånska setterklubben som anordnar och gör olika inlärningsmoment. Denna söndag var det stanna kvar och gå ifrån hunden. Melwin och hans syskon var nog de yngsta denna dag, och jag var så stolt när min setterpojke klarade detta moment!!! Trots att där var så många andra hundar som tittade på och sex andra hundar på rad sidan om honom men han stannade kvar!!
Däremot fick vi försöka ett par gånger när man skulle gå förbi korv och köttbulle som låg på en tallrik och få Melwin att strunta i maten!! Det där förstod han inte riktigt, strunta i köttbullen och korven som låg där o lockade när han gick förbi?! Efter tre försök lyckades vi!! Jag blev glad och Melwin såg mest frågande ut.....fast, han lät bli korven och köttbullen iallafall på kommando!
Melwin är såååååå barnkär!!! Han fullständigt njuter när barnen klappar honom och myser med honom, och han lägger sig mer än gärna ner och blottar sin mage i hopp om att få lite kliande!! Slår med sin tass för att barnen ska ta den och hålla den, samt klämma lite på tassen, då njuter han!! Han har aldrig morrat någon gång på någon eller något!! Han är som Ferdinand under sin ek i jämförelse.....
Denna goa underbara setterpojke!!
Elefantleken...
Lille Melwin stora setterpojken som blir 8 månader på torsdag!! Sedan han var liten liten valp har han älskat elefantleken...att få en strumpa över nosen...springa runt och svänga med en och hoppa sina setterhopp...och ge oss massvis med skratt!! När det gått en liten stund drar han av den bara för att sedan proppsa på att få den på nosen igen och upprepa elefantleken...
Denna goa lekfull pojke....kelen och så otroligt lojal...hans kärlek sprudlar ur hans ögon och hans kroppsrörelser...nej, det är inte att ta fel...denna lilla setterpojke älskar sin matte!! Och jag älskar denna goa setterpojke...
Han är fortfarande en liten busig valp....tar saker som inte han får, jämt och ständigt....men han är en tidsmaskin som vet vad som händer när....och ser snopen ut om detta förändras....
Han älskar att hålla "handen"...japp, så är det, ligger han på filten på gästsoffan sidan om datorn där jag sitter, så slår han mej på benet att jag ska ta hans tass och HÅLLA och krama den...och då kisar han med ögonen som han njuter...
Han kommer och trycker sin kropp intill min för att få känna hur jag klappar honom mot mej...när han vill ha närhet...och så tar han min finger och vill småbita i den så kärleksfullt....
Tänk vad en hund kan kommunicera med sin röst, ögon, öron, svans och kroppshållning...nu har jag en setterpojke som "pratar"..det går bara inte att förklara, men han har olika ljud för de olika ting han vill säga...och jag har lärt mej att tolka honom för det mesta...
När vi kommer ut på gräsplanen,så stannar han till, ger mej det där speciella ögonkastet...och jag säger...- Din busiga pojke..det är allt som behövs! Då skuttar han upp i luften, nästan dansar i luften...och springer runt som om jag tränade en häst...tar en pinne...och så busar vi...samma procedur varje gång vi är ute...
Vem kan man lita på? Vems kärlek är den riktigt sanna i vått och tort om inte min lilla Melwins kärlek....människor kan vara flyktiga och tala i gåtor och leka strutsar och låtsas som om dom inget förstår i ett samtal...men en hund...som min Melwin...han är sann...
Huvudsaken....
En mans frisyr....hur den kan bli "huvudsaken"....
Min morfar...min stora barndomskärlek som sitter i än...hade ett helt underbart härligt hår, tjockt och mjukt och jag fick kamma det precis när jag ville!!! Vilket jag naturligtvis ville så ofta vi sågs få rufsa om i hans hår.
Aldrig hade jag väl då en tanke på att denna njutning av min morfars hår skulle bli "huvudsaken" när jag ser en man?! En mans hår, en mans frisyr, att den ska se inbjudnade och lockande ut, inbjuda till att bli omrufsat och ge njutning åt insidan av min hand.....
Min goa setterpojke, får dagligen massage på sin rygg och nacke....hans underbara päls mellan fingrarna är ren njutning, den är så mjuk och fin.
En frisyr som jag inte klarar av är när det bara finns hår på sidorna eller en man som kammar över håret och skapar s.k. överlägg....men däremot helt rakat har jag inget problem med....
Så, huvudsaken, ja, den vill jag ska vara så enkel som möjligt......och kan kanske bero på att när jag var liten så hade jag en far som hade ett stelhårsprayat hår som man absolut inte fick röra....
Att ge sig hän....
"Det ligger ingen motsättning i det att man kan styra sina tankar och att vara hängiven, kasta sig hän eller vad man nu ska kalla det. Inte som jag ser det. Snarare tvärtom. Du lär dig ge dig hän på dina egna villkor, där du har gjort tydligare aktivare val än att ge dig hän pga impulser som du inte lärt dig varifrån de kommer."
Intressant, japp, så är det ju, styra sina tankar och lära sig att styra dem rätt, är kanske inte alltid det enklaste, men, visst lär jag mej...hela tiden....i somras gav jag mej fullständigt hän i mitt val av en ny liten familjemedlem....en kelgris och en vän i ett paket...
"Och du, jag pratar iofs till viss del om att styra sina tankar, men vad jag egentligen är ute efter är att man lär sig se sina tankar, vad man FAKTISKT tänker, och därigenom lära sig vad man FAKTISKT vill ge sig hän åt."
Jag ville verkligen ge mej hän och få min lilla setterpojke, jag tog ett val som jag visste skulle vara fyllt med lärdom och glädje, jag ville detta, jag gjorde detta, upprepade ett val jag gjort tidigare, med min första setterpojke Oscar, nu var det setterpojken Melwins tur.....jag visste vad det skulle ge mej i glädje och i jobb...
"Att ex. lära sig att man inte alls MÅSTE göra vissa saker för att man har lärt sig det. Man har val att välja annat. Faktiskt. Och därigenom kunna göra det man älskar, dvs att ge sig hän. Vilket du inte hade gjort annars för att du har fastnat i tänk som du inte ens vet varför du har."
Jag vill lära mej att ge mej hän, jag vill ge mej hän i annat än till min setterpojke, jag vill följa en känsla som skapats i en tanke om varför jag vill och hur det kan göra sig möjligt, men jag kan inte tvinga mej att ge mej hän innan den känslan finns inom mej, DET har jag lärt mej av dessa kloka råd givna av en snart färdig psykolog....
Jag väljer och vet när jag vill ge mej hän, men, ofta är det prydhet eller annat dingt som sätter lite stopp...eller helt enkelt att det inte går att ge sig hän på just det man skulle vilja...jag gör inte heller det som förväntas av mej bara för att det förväntas, men jag har gjort så tidigare när jag var gift....levde upp till den där gudinnan som min exman framhöll för alla att jag var....men som jag inte ville vara egentligen....Levde i en osann bubbla, osann mot mej själv.
Jag har alltid varit intresserad av självkännedom och självutveckling...ifrågasätta mej själv och mina handlingar, vad jag vinner på olika bemötande och tankar, och hur jag kan förändra mej...jag tycker mer om mej själv idag än för tio år sedan, som person, trivs i det som är jag, även om jag fortsätter ifrågasätta mina val och tankar och vill utvecklas.
Som mitt möte med chefskonsulten på Manpower i förra veckan, där jag efter att ha suttit och svarat på frågor och berättat om mej själv som person och mitt tänk fick ett så fint beröm och utlåtande, att hon fann mej så gedigen rakt igenom och inte titelsjuk eller titelbenägen, utan jordnära och brinnande, samt att hon tyckte att alla skolor skulle få en rektor med mitt sätt och tänk. Det värmde och gladde....för jag var helt och hållet mej själv, härligt och bekräftande, ord att minnas och ta till sig.
Ge mej hän på mina egna villkor, var ett svar som ovan snart psykolog gav mej i vår mejlväxling, som jag fastnade för, och förstår hur rätt han har. Jag kan ju inte ge mej hän på någon annans önskan och villkor, vara någon annan tillags i detta område när det gäller känslor, inte heller jobb. Att få ge mej hän i jobb som jag brinner för, en passion, älskar jag, och att möta en man som jag vill ge mej hän åt i passion är såklart liktydligt....jag måste ju känna att jag vill, för jag skulle inte ge mej hän passionerat i ett IT-jobb!! ....bara som en liknelse...där måste ju finnas en mall eller ram som tilltalar och attraherar eller har jag fel?
"För det jag började yra om är ju mer hur man väljer att tolka det man upplever. Att synen på det som händer omkring mig är något jag kan påverka. Inte VAD som händer. Men hur jag TOLKAR det, och därför hur jag mår av det. En känsla är oftast något som har sitt ursprung i en tanke. Visst det finns undantag, där biologi sätter in. Men i de flesta fall är det alltid en tanke bakom de känslor vi får. En tolkning av vad en person säger, hur personen säger det, som gör att vi kanske blir ledsna."
En tanke som föder en känsla, alltså inte tvärtom, det är inte en känsla som föder en tanke....det var så intressant för visst har jag tänkt att det var tvärtom....tanken kommer efter värderingar som man har igenkännandet.....att när tanken om igenkännande finns - så skapas en känsla - av att vilja ge sig hän - eller tvärtom, att inte vilja ge sig hän...just för att där finns motsättningar i tankarna som är värderingarna...japp....DEN pusselbiten kan jag förstå.
"Visst, vi kan ha rätt i att bli sura på nån som beter sig som ett svin. Men å andra sidan kan man se det så här: varför straffa sig själv? Inte nog med att man har råkat ut för en person som uppträder illa. Dessutom ska jag gå och bli sur/upprörd/ledsen över det. Och det är JAG som lider av att jag blir sur. Den sura personen är sur oavsett vad jag gör."
Dessa ord ska jag minnas VARJE gång jag blir arg eller sur, - vad vinner jag på denna känsla? Jag ska försöka borsta av mej denna känsla nästa gång jag möter någon avig person, för denna avigsida har inte med mej och mitt mående att göra, utan om just den personens...är den sur, arg, svinaktig, aggressiv så är det den personens eget ansvar och val, inte mitt!! Jag vill vara med människor som ger mej glädje i hjärtat, näring i själen, värme och behag och en vilja att ge mej hän i kärlek i passion i vänskap i jobb.....inte för att jag är tvungen, utan för att jag vill.
"Funktionell kontextualism. Om denna term och kort kan man säga att man skapar förståelse utifrån hur individen(er) agerar i ett sammanhang utifrån sin egen inlärningshistoria och vad han/hon vill uppnå i en viss situation."
Visst är det så även med min gullegris Melwin.....han lär sig vad han kan uppnå.....i olika situationer...
Och även de här två godingarna, mina flickor......de har med lärt sig hur de ska uppnå något i en viss situation när det gäller sin mamma....på gott och ont...
Livets stunder....alla ögonblick.....som skapar minne...
Ett år, oj, så fort ett år går iväg....jag stannar upp och tänker till, undrar vilka minnen jag har med mej...
För ett år sedan skulle jag till Igelösa och vara med på lille min lilla goa fadderpojkes barnkalas, han fyllde fem år och hade väl ca 15 barn i olika åldrar inbjudna på fika och äventyr i stora gymnastikhallen....Jag såg framemot detta kalas...alla lekar och goa glada barn!
Dagen innan, på väg till bussen till Malmö, tittar jag på klockan och upptäcker att jag är sen och håller på att missa min buss! Snabbt ökar jag hastigheten och börjar springa, och opps, så gör det ont i mitt knä...men, jag fortsätter springa, vill inte missa bussen inför ett möte jag hade. Ett möte och därefter ett fullt program för denna dag. Ju mer tiden gick den dagen, ju mer ont fick jag i mitt knä. Trodde att jag stukat till det kanske....
Nästa dag kunde jag knappt ta mej ur sängen och stå på benet....men, jag kände lojaliteten inom mej, jag hade lovat....vara med och hjälpa till på kalaset...stapplade iväg till tåg och buss....och var med, smärtan tilltog och jag tittade på min fot som var svullen och tjock, jag kunde nästan inte lyfta min fot från golvet och knappt gå....
Ett helt år, och nu i december fick jag klart med att det var minisken som trasats sönder och annat brosk i knät, så jag blev opererad den 12 december.....dessa tankar fick jag igår, när jag var på väg till ett nytt kalas, och han fyllde 6 år.
När jag tittar tillbaka så har det hänt otroligt mycket på ett år, januari, februari, mars osv osv osv....något kul eller något händelserikt varje månad, vissa mindre kul saker med....och så då i augusti....lille Melwin gjorde sitt intåg i mitt liv...min andra setterpojke tog plats, en plats som varit tom i så många år av saknad efter min första setterpojke Oscar. Jag kan inte tänka mej en sötare och vackrare hund än setter....hans ögon, hans...ja hela han, är en glädje...som fylls med allvar och ansvar...att socialiseras precis som ett litet barn, ibland är det superkul, ibland svett och inärdighet...
Melwins mamma - Maggie 4 år....
Visst är Melwin lik sin mamma Maggie....men även när jag tittar på Melwins pappa...
Melwins pappa - Magnus välklippt på öronen men se på blicken...precis som min Melwin..
Melwin förgyller vardagen...varje dag....hans blick när jag vaknar på morgonen och han reser sig, tar sin tass och håller kvar den på min hand...och så hör jag hur hans svans viftar....denna ödmjuka kärlek från en hund är så djup och så varm, den fyller själen med värme...varje dag...
Än är han en busig setterpojke på 7 månader, men oj, så duktig och läraktig...älskar barn och möten...alltid glad och lekfull, eller så ligger han vid mina fötter...och vill vara nära...få en lekstund eller träningsstund och rastrunda...
På kvällen säger jag, - kom nu går vi upp och lägger oss, då reser han sig går uppför trappan, in i sovrummet och lägger sig i sin sköna sovhörna sidan om min säng....
Livet under ett år, reflektera och ta in, vad har hänt? Då, i den stunden så ser jag så mycket som hänt.....och så mycket jag lärt mej...
Möten, med människor har alltid varit mitt stora intresse....se och lyssna...berätta och ta till mej....se mina flickor växa och utvecklas...och ibland bli små igen för en stund....
Livet.....japp, det står aldrig still.....
Hur börjar man ett nytt år?
Vad kan vara härligare än en promenad i Torupsskogen den första januari 2009???
Solen sken, vädret var helt underbart fint och kallt....min lilla Melwin snart 7 månader har blivit stor pojke....och en fin vän, kelgris!
Många tankar rullar runt kring början av ett nytt år...ett nytt år med en liten hundvän som växer till sig mer och mer, lär sig mer och mer och förstår mer för varje dag, socialisering för att bli en bekväm hundvän att ta med sig lite överallt, det sker inte av sig själv inte!
Vi övar på stanna kvar och kom hemma i huset varje dag...gå fot och annat helt nödvändigt...säger jag ordet godis kommer han rusande.....eller när vi är ute och jag säger godis vänder han sig genast om och tittar på min ficka och öronen blir på helspänn....går jag på toaletten och stänger dörren står han utanför och knackar med tassen...
Han älskar tonåringar och barn..ja, vad älskar inte denna hundpojke egentligen? Han har aldrig morrat, har aldrig varit arg någon gång än. Han är bara en glad och go setterpojke med bus i sinnet när den sidan sätter in.
Idag har han blivit trimmad och duschad och fönad....snällt och fint ligger han helt stilla under tiden han blir omhändertagen....därefter vilade vi på samma soffa och det hör till ovanligheterna, men oj, det gillade han...kisade mot mej och gav mej en slick på hakan...
Att ligga sidan om en nytrimmad och nyduschad setterpojke som tar sin tass och lägger på min arm och kisar ......vilken vän! Så kravlöst så lugnt.....så lite för så mycket...en stund i gästsängen på filten.....låg vi där och slumrade en stund....innan det var dags för en runda ....
Nytt år....vad ska hända? Vad vill jag ska hända? Vad kan jag påverka? Javisst är man sin egen lyckas smed.....med lugnt sinne ska jag ta mej ut, ut i detta nya år med tillförsikt...
kram i nya året...
Underbara kelgris....Melwin
Jultid, och jag ska ju erkänna att jag fasade för om julgran skulle kunna få en plats i vardagsrummet för denna busiga setterpojke...
Först togs granen in, utan kulor, för att skapa en plats och ett godkännande. Detta fungerade och kulorna åkte på! Dock, så omringades granen av silverfolie för att skapa en varning om busiga valpen kom för nära!
Den nya foten till granen trodde dock Melwin var en ny vattenskål till honom när han var törstig....
Julafton bar det iväg med buss och tåg, hans andra resa! Jag tog ingen chans, utan gav honom en halv åksjukepilla i en liten bit korv....så, inget kräk denna tur!!
Två dagar i hus fullt med goa människor och barn, möte med en katt och en hund, en trädgård att få springa ut i ensam, japp, han var salig denna setterpojke under jul!! En och annan korv och sylta samt skinka har åkt ner i den stora munnen...
Denna stora kelgris, som han nu är, ger så mkt glädje varje dag....från morgon till kväll...en goding!
Min stora kärlek, min farbror Jan....och jag, hamnade på ett gemensamt foto...att sparas med glädje!
Gråt...
Denna bild, ja, den symboliserar verkligen mitt inre igårkväll när jag kommer ner från trapporna och ser Mewin i sin korg med MIN mobil i sin mun, tuggandes!!!! Två minuter var jag uppe...två minuter lämnade jag min mobil på soffbordet....
Jag kan inte tro att min lille valp har blivit så stor att han kan göra mej lessen.....han som har en stor låda med leksaker, en korg fylld med sina mjukisdjur....så tar han min för mej värdefulla mobil och tuggar på......jag som är så försiktigt med att inte lämna saker jag är rädd om framme inom räckhåll för honom...
Såhär såg jag nog ut resten av kvällen, för min ficka sa, du är lessen nu va när han tog din mobil?? Hela min energi var såhär i mitt inre...min mobil...som jag inte ens tappat i golvet en enda gång för att jag är så rädd om den...där har jag mitt nätverk inom räckhåll....en mobil och världen rasar ......japp...så kändes det igår.....jag blev liten liten liten för en kväll för att min goa hund tagit min mobil ....MIN mobil...min kontaktsak med yttervärlden...
Besök på Telenor idag......
Lycka...en stund...glädje för själen..
Måndag den 17 november 2008...en havspromenad med Melwin, min setterpojke, han och jag. Hela vägen från hemmet på väg till havet, tränar vi fot. När vi närmar oss havet och jag säger, havet, så tittar han upp på mej, som om han förstod...att hans goa stund på dagen är nära....
Väl framme säger jag stanna, och han stannar, jag knäpper av kopplet och säger varsegod...han fullständigt studsar iväg och hoppar och kommer tillbaka som om han ville säga, tack snälla matte...
Vi går den långa rundan...där havet kantas av stora stenar, så Melwin inte ska lockas av att hoppa i...skönt! För vid ett besök vid Albäcksskogen, där det finns en stor damm, den fick besök av en setterkropp!!
Denna stund, denna timme, vid havet får mej att uppleva en så fridfull stund...som om tiden stod still och jag känner mej så glad. Solen, havet, utsikten, glädjen hos Melwin som får springa upp och ner på kullar och i gräs, han stannar upp en liten stund, snusar och busar...sedan sätter han fart efter mej igen....jag la min mobil på en stor sten, ville föreviga denna ljuvliga glada stund, när vinden ven kallt, solen sken upp, havet var glittrande och vilt...luften..att bara andas in!
Min promenadvän Melwin, varje dag sätter han guld på tillvaron, med sin blotta närvaro, hans ögon som visar en trofasthet, en kärlek som känns så underbar på något sätt som inte kan förklaras....eller, kanske, just för att han erbjuder glädje för det lilla enkla....
Att gå här vid havet, är en glädje för själen, få se ut och höra fåglar och vågorna slå mot stenarna....se Melwin njuta och busa....och här tränar vi kom, varje gång...och då får han en liten godis...ibland möter vi andra lösa hundar, då är glädjen stor...för denna lekfull goa setterpojke...som hälsar så fint på alla han möter, människor som hundar...och jag...jag bara njuter av att vara åskådare!!
När solen börjar gå ner, då vänder vi hemmåt igen.....jag och min goe setterpojke..
En solskensdag...
En fin bild från igår den 13 november och Melwin är 5 månader och 1 vecka. Han är helt gudomligt härligt och fin, har är den finaste setterpojke!! Aldrig hade jag trott att en liten pojksetter skulle komma att betyda så mycket för mej, men det gör han. Han ger mej solskensdagar även i det mulnaste väder, i vind i storm i regn och rusk....
Hans ögon är så talande, och nog har vi lärt oss förstå varandras energier, japp, det har jag lärt mej av Cesar, hundpsykologen, att känna in, och alltid veta, att min hund känner vad jag känner, och läser in mej i energierna.
Han vet, att jag är hans ledare, utan tvivel. Jag läser en bok skriven av Cesar en stund varje kväll, och lär mej nya saker varje dag.
Vi går våra långa rundor varje dag, och njuter....han är lös, han kommer bums jag kallar, han springer runt mej och han busar sig...vi sitter en stund och tittar ut på det vilda havet, molnen, solen, dugget...stormen, vågorna som slår upp eller stiltjen....Han ger mej ro...i själen.
Igår var det en annan slags solskensdag med, ett möte med en man, som gav mej lugn inombords, glädje och skratt, en ny tillit kändes komma smygande, jag kände mej trygg en hel dag och en hel kväll, det var en solskensdag ute och inne...
Höstkänsla
Min goa Melwin...min underbara pojkhund...är så duktig och jag tycker så mycket om honom och snart blir han 5 månader...den 5 november....han är en stor pojke nu och så så så duktig! Han älskar våra långa promenader vid havet och i skogen...kelstunder och att bara få vara nära och samtidigt vara så självständig och leka, en prathund är han...skäller inte på folk eller dörrknackningar, viftar på sin svans vid möte med människor och djur...sover som en stock sidan om min säng på sin egen sängplats...
En harmonisk och balanserad pojkhund.....som är sötare än sötast....vår familjeälskling...
Hösten...min absoluta favoritårstid.....den är så skön och så vacker....största utgiften är nog värmeljus och ljus....hög mysfaktor....
Spinning...nu äntligen går jag på spinningen igen två gånger i veckan....och HSLMpass där man tränar lår, höfter, rumpa och mage...oj vilken träningsvärk men oj så härligt!! Långa powerpromenader och styrketräning däremellan...får själen och kroppen att älska livet....
