evachristin

"Det ligger ingen motsättning i det att man kan styra sina tankar och att vara hängiven, kasta sig hän eller vad man nu ska kalla det. Inte som jag ser det. Snarare tvärtom. Du lär dig ge dig hän på dina egna villkor, där du har gjort tydligare aktivare val än att ge dig hän pga impulser som du inte lärt dig varifrån de kommer."

Intressant, japp, så är det ju, styra sina tankar och lära sig att styra dem rätt, är kanske inte alltid det enklaste, men, visst lär jag mej...hela tiden....i somras gav jag mej fullständigt hän i mitt val av en ny liten familjemedlem....en kelgris och en vän i ett paket...

"Och du, jag pratar iofs till viss del om att styra sina tankar, men vad jag egentligen är ute efter är att man lär sig se sina tankar, vad man FAKTISKT tänker, och därigenom lära sig vad man FAKTISKT vill ge sig hän åt."

Jag ville verkligen ge mej hän och få min lilla setterpojke, jag tog ett val som jag visste skulle vara fyllt med lärdom och glädje, jag ville detta, jag gjorde detta, upprepade ett val jag gjort tidigare, med min första setterpojke Oscar, nu var det setterpojken Melwins tur.....jag visste vad det skulle ge mej i glädje och i jobb...

"Att ex. lära sig att man inte alls MÅSTE göra vissa saker för att man har lärt sig det. Man har val att välja annat. Faktiskt. Och därigenom kunna göra det man älskar, dvs att ge sig hän. Vilket du inte hade gjort annars för att du har fastnat i tänk som du inte ens vet varför du har."

Jag vill lära mej att ge mej hän, jag vill ge mej hän i annat än till min setterpojke, jag vill följa en känsla som skapats i en tanke om varför jag vill och hur det kan göra sig möjligt, men jag kan inte tvinga mej att ge mej hän innan den känslan finns inom mej, DET har jag lärt mej av dessa kloka råd givna av en snart färdig psykolog....

Jag väljer och vet när jag vill ge mej hän, men, ofta är det prydhet eller annat dingt som sätter lite stopp...eller helt enkelt att det inte går att ge sig hän på just det man skulle vilja...jag gör inte heller det som förväntas av mej bara för att det förväntas, men jag har gjort så tidigare när jag var gift....levde upp till den där gudinnan som min exman framhöll för alla att jag var....men som jag inte ville vara egentligen....Levde i en osann bubbla, osann mot mej själv.

Jag har alltid varit intresserad av självkännedom och självutveckling...ifrågasätta mej själv och mina handlingar, vad jag vinner på olika bemötande och tankar, och hur jag kan förändra mej...jag tycker mer om mej själv idag än för tio år sedan, som person, trivs i det som är jag, även om jag fortsätter ifrågasätta mina val och tankar och vill utvecklas.

Som mitt möte med chefskonsulten på Manpower i förra veckan, där jag efter att ha suttit och svarat på frågor och berättat om mej själv som person och mitt tänk fick ett så fint beröm och utlåtande, att hon fann mej så gedigen rakt igenom och inte titelsjuk eller titelbenägen, utan jordnära och brinnande, samt att hon tyckte att alla skolor skulle få en rektor med mitt sätt och tänk. Det värmde och gladde....för jag var helt och hållet mej själv, härligt och bekräftande, ord att minnas och ta till sig.

Ge mej hän på mina egna villkor, var ett svar som ovan snart psykolog gav mej i vår mejlväxling, som jag fastnade för, och förstår hur rätt han har. Jag kan ju inte ge mej hän på någon annans önskan och villkor, vara någon annan tillags i detta område när det gäller känslor, inte heller jobb. Att få ge mej hän i jobb som jag brinner för, en passion, älskar jag, och att möta en man som jag vill ge mej hän åt i passion är såklart liktydligt....jag måste ju känna att jag vill, för jag skulle inte ge mej hän passionerat i ett IT-jobb!! ....bara som en liknelse...där måste ju finnas en mall eller ram som tilltalar och attraherar eller har jag fel?

"För det jag började yra om är ju mer hur man väljer att tolka det man upplever. Att synen på det som händer omkring mig är något jag kan påverka. Inte VAD som händer. Men hur jag TOLKAR det, och därför hur jag mår av det. En känsla är oftast något som har sitt ursprung i en tanke. Visst det finns undantag, där biologi sätter in. Men i de flesta fall är det alltid en tanke bakom de känslor vi får. En tolkning av vad en person säger, hur personen säger det, som gör att vi kanske blir ledsna."

En tanke som föder en känsla, alltså inte tvärtom, det är inte en känsla som föder en tanke....det var så intressant för visst har jag tänkt att det var tvärtom....tanken kommer efter värderingar som man har igenkännandet.....att när tanken om igenkännande finns - så skapas en känsla - av att vilja ge sig hän - eller tvärtom, att inte vilja ge sig hän...just för att där finns motsättningar i tankarna som är värderingarna...japp....DEN pusselbiten kan jag förstå.

"Visst, vi kan ha rätt i att bli sura på nån som beter sig som ett svin. Men å andra sidan kan man se det så här: varför straffa sig själv? Inte nog med att man har råkat ut för en person som uppträder illa. Dessutom ska jag gå och bli sur/upprörd/ledsen över det. Och det är JAG som lider av att jag blir sur. Den sura personen är sur oavsett vad jag gör."

Dessa ord ska jag minnas VARJE gång jag blir arg eller sur, - vad vinner jag på denna känsla? Jag ska försöka borsta av mej denna känsla nästa gång jag möter någon avig person, för denna avigsida har inte med mej och mitt mående att göra, utan om just den personens...är den sur, arg, svinaktig, aggressiv så är det den personens eget ansvar och val, inte mitt!! Jag vill vara med människor som ger mej glädje i hjärtat, näring i själen, värme och behag och en vilja att ge mej hän i kärlek i passion i vänskap i jobb.....inte för att jag är tvungen, utan för att jag vill.


"Funktionell kontextualism.  Om denna term och kort kan man säga att man skapar förståelse utifrån hur individen(er) agerar i ett sammanhang utifrån sin egen inlärningshistoria och vad han/hon vill uppnå i en viss situation."

Visst är det så även med min gullegris Melwin.....han lär sig vad han kan uppnå.....i olika situationer...



Och även de här två godingarna, mina flickor......de har med lärt sig hur de ska uppnå något i en viss situation när det gäller sin mamma....på gott och ont...