Lycka...en stund...glädje för själen..
Måndag den 17 november 2008...en havspromenad med Melwin, min setterpojke, han och jag. Hela vägen från hemmet på väg till havet, tränar vi fot. När vi närmar oss havet och jag säger, havet, så tittar han upp på mej, som om han förstod...att hans goa stund på dagen är nära....
Väl framme säger jag stanna, och han stannar, jag knäpper av kopplet och säger varsegod...han fullständigt studsar iväg och hoppar och kommer tillbaka som om han ville säga, tack snälla matte...
Vi går den långa rundan...där havet kantas av stora stenar, så Melwin inte ska lockas av att hoppa i...skönt! För vid ett besök vid Albäcksskogen, där det finns en stor damm, den fick besök av en setterkropp!!
Denna stund, denna timme, vid havet får mej att uppleva en så fridfull stund...som om tiden stod still och jag känner mej så glad. Solen, havet, utsikten, glädjen hos Melwin som får springa upp och ner på kullar och i gräs, han stannar upp en liten stund, snusar och busar...sedan sätter han fart efter mej igen....jag la min mobil på en stor sten, ville föreviga denna ljuvliga glada stund, när vinden ven kallt, solen sken upp, havet var glittrande och vilt...luften..att bara andas in!
Min promenadvän Melwin, varje dag sätter han guld på tillvaron, med sin blotta närvaro, hans ögon som visar en trofasthet, en kärlek som känns så underbar på något sätt som inte kan förklaras....eller, kanske, just för att han erbjuder glädje för det lilla enkla....
Att gå här vid havet, är en glädje för själen, få se ut och höra fåglar och vågorna slå mot stenarna....se Melwin njuta och busa....och här tränar vi kom, varje gång...och då får han en liten godis...ibland möter vi andra lösa hundar, då är glädjen stor...för denna lekfull goa setterpojke...som hälsar så fint på alla han möter, människor som hundar...och jag...jag bara njuter av att vara åskådare!!
När solen börjar gå ner, då vänder vi hemmåt igen.....jag och min goe setterpojke..
