evachristin

Har funderat en del på det där med möten....nya möten...nya upplevelser och vad de talar om i ett första möte...

Var i Stockholm den 2-3 oktober och hade flera nya möten....lyssnade och tittade och lärde....en helt enorm känsla!!

Funderade lite på det där att tala till barn....att tala till barn med HELA kroppen och rösten och mimiken....den där fantastiska upplevelsen av att bli sedd för ett barn....att ta med sig...förvara där inne i sin känslosamhet.

Konferensen jag var på handlade om förebyggande kring ungdomsvåld....och då väcktes den där tanken hos mej, om möten....att så många vuxna talar ovanför ett barn, det vill säga om det eller rakt över det som om barnet inte ens fanns där, eller inte har förmågan att uppfatta vad som sägs....men....

Så är det ju inte....barn läser av och lyssnar in betydligt tydligare än vuxna till vuxna i ett möte...de minns tydligt och klart...vad som sagt och HUR det sagts i dess närhet...

Vad är det som händer på vägen? Glömmer man bort, nej det gör man väl ändå inte, att man känner in vad som sägs med stigande ålder?! Eller ord som, - Din hopplösa unge! Ord som skär i själen på ett barn....hopplös...att ses som hopplös....fy bubblan vilken hemsk känsla!

- Du är så underbar, jag blir så glad när jag ser dej!....ett ansikte som lyses upp, ögon som möts, små leenden i mungipan som förmedlas....händer som räcks fram...dessa små ord, gör ett barn sedd i sin känsla....

Barn....dessa underbara varelser....som skräms och hotas....under sin formtid.....av föräldrar, vuxna och kompisar som inte förstår vad detta skrämsel och hot gör med själen hos barnet som minns....Barnet som vill få tid vill få känna in...vill uppleva sig älskad....denna självklara rätt....varför gör vi så? Vi har ju alla varit barn i tanken...i känslan...vad händer när den förbytts till aga och argsinthet? Var finns glädjen? Den där underbara ömsesidiga glädjen....

Ett möte - en vän - ett barn - en annan vuxen - en ungdom - en ny kärlek - en gammal invand kärlek....vi möts och vi ser vi känner in den andres budskap i känsla i upplevelse....en glädje och en stormande förälskelse liten som stor....ett möte - var försiktig...ett litet möte kan stanna kvar för evigt i ett litet hjärta....och jag önskar verkligen att alla får känna den där varma kramande känslan av glädje i ett möte.

kram
Eva-Christin

Då var sommaren slut....den där sköna tiden utan jacka....och solen värmer upp....men nu kommer en tid då det är helt underbart att gå vid havet...den där kravlösa tiden utan att behöva ta av sig kläderna...utan istället...



få lov att ta på jackan och känna havet i ansiktet under promenaden med goa Melwin och idag med mitt lilla goa fadderbarn Elin sju år...och hon är en duktig fotograf...den söta flicka..



- Ser du mej nu? - Ja, säger Elin, och klickar fram en bild...



Visst är livet underbart när solen skiner, en underbar flicka som ler som en smörblomma vid min sida...och Melwin som springer runt och busar kring våra ben.......och butiken väntar på att vi ska köpa hem till att baka bullar...japp,,,,vi är så lyckliga...

Det finns så mkt glädje just nu...för en vecka sedan fick jag till mej dragit ett kort som skulle visa på energier för tiden framöver....det visade på en stor förändring.....

Det har varit en stor förändring...det har skett en stor förändring på så många plan...men främst...en insikt....en stor viktig insikt som jag inte bejakat de sista åren....att lita till mej själv och mitt hjärta...min intuition...det har varit en tid som jag överlämnat denna viktiga del delvis åt någon annan.....säkert en lärotid, men nu....förstår jag att det är en så stor viktig del att lämna över en tolkning åt någon annan istället för att lita till sig själv....

Nu följer jag mitt hjärta och tankar om sunt förnuft....en befrielse, en stor förändring...en omvälvande förändring...

Mina flickor visar mej deras sunda förnuft, helt baserat på deras unga ålder, att vilja så mkt att önska så mkt...och jag ger dem goda kloka ord på vägen.....vis av att jag låtit mej lägga alldeles för mycket styrning av tolkningar åt någon annan, att till mina flickor ge precis så mkt som de själva sedan kan ta ställning till...göra sina egna val utan att jag talat om vad de ska bestämma sig för......

Min Olivia om hon får en pojkvän....och hon frågar mej, vad tycker du? Svarar jag, det är du som ska tycka, och just nu så är det han du tycker om, gå varsamt fram och lär känna, så ser ni vad ni vill...var rädd om dej....det viktigast är vad DU tycker och vad DU känner....det jag ser i hennes ögon är kärlek och glädje...

Min Lovisa...söker i sin ovisshet just nu efter små halmstrå...jag ger henne små tankeställare om värderingar....men att alla val är hennes egna.....vis av alla val jag fått till mej de senaste åren på gott och ont kring kärlek.....

I råd om att jag träffat på grodor, har jag lämnat och avstått istället för att själv lita till mej själv och mina intuitioner...."släng han i dynghögen"...är råd jag fått.....utan att jag ens lärt känna.....

Till mina flickor kan jag säga, att alla har goda och mindre goda sidor...blir man älskad och älskar man, har de tillsammans en ingrediens som är "du" och vill man stanna kvar och lära känna...så får man ge det en chans att lära känna alla sidor och lägga ihop sin ekvation för att se om den går ihop på gott och ont....det är kärlek och det är livet....

En vän, är inte någon som nedvärderar eller visar respektlöshet eller kränker eller förlöjligar med fördomar som den personen har....en VÄN är någon som finns där och vägleder utan att ge svaren och vet att man är olika och tycker olika och känner olika, men ändå accepterar och respekterar den andre...för den den är och för dennes val....DET lär jag mina flickor.....och så känner jag själv....

Mina flickor....har varit och shoppat med mej idag en snygg svart lite snäv kjol till min Stockholmsresa....de har lagat en underbart god kycklingpaj och sallad...små skratt....

Melwin....han växer och är så fin.....jag är så otroligt stolt över min lilla pojkhund....som snart blir 4 månader den 5 oktober...

Att vara värdefull....att visa för sig själv i tanken att man är värdefull innebär för mej, att inte kränka någon annans själ...



Att uppleva ett barnarov är i mina tankar en fasansfull tanke, en rädsla jag brottades med så länge mina flickor var små och än idag när de ska gå ut under senare timmen i mörker....detta fasansfulla, att någon rövar bort och tar och kränker ett barn...ett barn under 18 år eftersom gränsen går där enligt lag för att räknas som barn, 18 år, myndighetsdagen...för att få gifta sig och inte räknas som barn....

Där finns de som använder detta ord i mindre angenämna situationer som ett skämt....jag frågar mej, - När kan ett ord som barnarov användas som skämt?! Sticka ut sitt fula tryne och säga så...och sedan ursäkta sig med att det där var på skoj....när??? Jag tänker på flickan Madelene som inte har kommit tillrätta, och hur föräldrarna upplever denna hemska erfarenhet av barnarov av som lilla flicka....



Kan inte tänka mej att en liten god muffins hade tagit bort den sorgen som tröst om man skämtat kring barnarov i deras närhet....eller vem, VEM kan skoja om detta ord och dess innebörd och tro att det....är väl ingenting??!! Detta fruktansvärda....



Som liten flicka var jag rädd att bli bortrövad....som mamma var jag orolig att mina flickor skulle bli bortrövade...dessa små oskyldig barn....för det är barn under 18 år man talar om när man talar om barnarov.....var förälders fasa att bli utsatt för...



Nej, för mej är det viktigt att välja sina strider och sina ordval...för att inte skada eller såra.....och skoja om det vackraste jag har, mina barn och vår allas barn....som utsätts för barnarov....är dåligt valda kränkande ord...

mamman som älskar sina flickor...och avskyr bara blotta tanken på barnarov..

Oj, vilken eftermiddag...helt sanslöst underbar!! Solen skiner, varmt ute...och mötet med min hunduppfödare och min hundvalps mor och syster var så underbart att skåda...detta djurens kroppsspråk och ljud...ett skådespel....ett underbart skådespel av glädje när den är som störts...de visade så tydligt, att de mindes och kände igen, och de bet varandra nafsade lite överallt....min valp Melwin lånade ut sina saker, sin liggplatser och sin korg åt sin mor och åt sin syster....jag fick tårar i ögonen...detta vackra...och min Melwins ögon som nästan kunde avläsas som ett ....tack, matte....

...jag älskar att laga mat så jag hade gjort lite god mat till Mathilde kom...vegetariskt med kyckling och en med grytbitar och en god sallad...därefter ett gott gotländskt te.

Vi gick ut vid kyrkan där det är en park och rastade hundarna som lekte vilt med varandra...detta fria enkla sätt...jag sprang runt och gömde mej bakom de stora träden...alla tre hundarna sprang med mej...som jag skrattat denna eftermiddag och alla var lika trötta, jag, Mathilde, Melwin och hans syster Selma samt hundmamman Maggie....det var ett av de finnaste minnen jag ska bevara, att få beskåda detta naturliga skrupelfria kommunikationssätt om känslor och glädje mellan hundar...

...tänk så många konservativa människor det finns, som sällan kan glädjas åt det lilla....mina flickor älskar vår lilla nya familjemedlem....så nu är det inte enbart deras kärleksberättelser vi fikabordet eller deras eviga tjat om att träffa en man som jag vill älska...utan vår fina söta setterpojkevalp är huvudsamtalet just nu....så nu är kärlekstjatet i garderoben en tid...

En eftermiddag med lite shopping med min ena flicka...och jag kände, oj....så härligt väder...solen skiner och vinden blåser sådär lagom skönt...ingen jacka...bara blus....

Vi tog lite bilder i vår park....och när jag kom hem och la in bilderna tänkte jag, oj...vilka vackra flickor jag har....och jag önskar dem alla all lycka de kan skapa på sin väg...hoppas de får möjlighet att göra precis det som de önskar i livet..jag lär dem iallafall, att ha ett öppet sinne, och tänka positivt...att vara vaken och inte gå omkring med slutna ögon...lyckan kan finnas precis var som helst och när som helst...och när de når den, när man når en lycka...att vårda den och vara rädd om den....så den inte flyr eller försvinner för att man varit oaktsam och slarvig....

"Det är bättre att vara förberedd på en möjlighet och inte få en, än att få en möjlighet och inte vara förberedd."

- Whitney Young Jr.