Dagens skräckupplevelse!!!!!!!!
| Fågelfobi!!!!!!!!!!!!!!! | |
| Varje dag, njuter jag av att gå ut med min settervalp, släppa han lös och springa och gömma mej bakom stora träd i parken vid kyrkan...dressera honom...att bli en lydig pojke...pojkhund. Idag blev det en prövning...en superprövning!!! Jag möter en väninnas man och deras hund....ser dem lite på avstånd...när jag tittar ner där Melwin står ser jag att han snusar på något...jag tittar efter vad det är och får nästan panik....EN DÖD DUVUNGE UTAN HUVUD .....SOM NYSS DÖTT AV BLODET ATT DÖMA!!!! Jag lockar honom genast med mej...och han kommer...med mej. Hälsar på mannen och hunden och pratar om våra hundar... DÅ...springer Melwin tillbaka till den döda huvudlösa fågeln och jag rusar efter med ett högt NEJ ringandes i luften runt mej...mot honom....men..... I ett snabbt ögonblick har han denna döda fågel i sin mun och jag dör nästan......hela min kropp ryser av ett enormt obehag...... JAG HAR FÅGELFOBI SEDAN JAG VAR NIO ÅR GAMMAL!!! Jag kan alltså inte ta fågeln ur munnen på honom....maktlöshetskänslan kryper på mej samtidigt som äcklet och modet kryper fram i mej...och....att mannen står och iakttar mej hur jag ska reagera och vad jag ska göra.... Pust och stön....Melwin släppper den äckliga fågeln som nyss fyllt hela hans gap....denna äckliga huvudlösa fågel.....jag hade nästan panik.... Får hunden ifrån platsen, då säger mannen, - Ta den där cocaburken och fös över fågeln upp i det där stickiga, dom där buskarna.....jag tänkte...nu dör jag fullständigt....vad ska jag ta mej till...han tror nog jag är en sådan där rädd kvinna....som inte kan...inte vågar och ja, det var helt rätt, när det gäller fåglar är jag en riktig hare.....MEN...detta var inte läga att visa....för tre barn stod och såg på, mina grannars barn.... Jag tar burken, föser på fågeln som inte rubbar sig ur fläcken...tre försök...och min kropp ryggar tillbaka, gör inre uppror....min andning håller på att kväva mej.... Jag vänder mej om och hämtar andan och ler lite tamt....och säger till den lille pojken på fem år, - Du, jag får nog allt låna din ena pinne..... Jag tog pinnen, vände mej om mot "fågelmonstret" och ett par försök och den döda huvudlösa fågelungen "flög" in bland de stickiga buskarna...... Jag slängde i all iver iväg den äckliga pinnen och fick tala om för pojken att den tyvärr blev äcklig och blodig.... Vände mej och gick tillbaka till mannen....och nästan viskar fram....oj, vilken pärs....jag har fågelfobi.....han ler stort...och säger.... - Oj, då var du allt bra modig...... Nu, nu har jag denna hemska bild i minnet....och jag ryser.....blir lite tårögd....som jag har försökt att bli av med denna fågelfobi utan att lyckas....så dagens utmaning....var mer än jag tror jag ville klara av....inom mej var jag bara en liten rädd flicka på nio år.....som ville skrika ut.....HJÄLP MEJ!!!!!!!!!!!!!! Men, samtidigt är jag lite glad att jag förstod, att i en krissituation...så kan jag mer än jag tror....samtidigt som jag förstod...att det är skönt med tanken om en "räddande riddare......" men...han var inte där i synfältet... Och sedan säger mannen, - Egentligen skulle du ge Melwin beröm, för han är ju en fågelhund...... Jag svarar snabbt, kanske alltför snabbt: - Min Melwin, ska ALDRIG få jaga fåglar.....det är ett som är säkert.... | |
Kommentarer
Postat av: Marcela
Usch, jag hade inte klarat av det! Har också fågelfobi..
Trackback
