evachristin

Tänk om det vore så, att man kunde blicka ut över hela världen och få berätta något som man ville att alla skulle lyssna på!! Men ofta går viktiga budskap förbi många som skulle fått glädje av att lyssna!


Hur ofta vill man inte skrika ut - se dina barn - se världens barn - de är våras alla barn att bry sig om!!! Ge dem ett lite ögonkast - en blick - ett leende bara när ni möts i förbifarten. Stanna upp, le och titta på de unga, le mot dem - ge dem sitt leende i blicken, titta på dem - ge dem hopp att det finns glädje därute för alla.


Hade ett möte idag, ett intressant och så givande möte. Han sa - Jantelagen råder, tyvärr!! Du får inte själv tala om att du är duktig på något, det måste någon annan upptäcka OCH vilja prata om, du själv, du får inte tala om att du är duktig på något, eller sticka ut.


Sant och sorgligt på samma gång. Jag berättade att mina flickor fått lära sig på Klämmans dagis av en otroligt duktig personal att Jante finns inte, utan det är Jag duger som finns, och så hade de två figurer som visade dessa begrepp. Mina flickor kan idag säga till mej - Titta så fin jag är nu! - Det där var väl bra gjort av mej? Jag kan själv tala om för dem om saker jag gjort som jag är glad över att ha klarat. VEM kom på ordet "jantelagen"???


Jag vill gärna tänka att jag kan göra skillnad för många, för dem jag möter, för dem jag samtalar med...jag vill så gärna att de jag möter ska känna, att för mej är du värdefull - precis som du är! Små barn - finns det något härligare än små ärliga och raka barn som inte fått nys om att där finns något ord som heter Jante!!! Barn bara är, dom dom är, det märkliga är, att de flesta vuxna älskar just detta med barn - deras spontana reaktion och nyfikna sätt, men ändå ska det läras in att Jante finns och vad det innebär!! Fy!!


Min lilla Axel 6 år, när han en dag sa till mej - Jag kan tyvärr inte gifta mej med dej när jag blir stor, och inte med mamma heller. För mamma är ju redan gift med pappa, och när jag blivit stor är du ju död!!! En allvarsam konversation för denna lilla underbara pojke, och jag var lika spontan tillbaka. - Oj, det där hade jag inte tänkt på, men jag får verkligen inte hoppas att jag är död när du blir stor, men jag kommer nog att vara för gammal för att du ska kunna gifta dej med mej, men jag älskar dej iallafall, jag ÄR kär i dej iallafall. Då log han stort, nöjd över samtalets utgång.


Visst vill vi bli älskade, liten som stor! När lilla Emmy 4 år ringer mej och säger: - Jag är så kär i dej Eva-Christin, och jag tänker på dej varje dag, och jag drömmer om dej på natten, när får jag komma och sover över hos dej igen? Då blir jag alldeles salig i mitt hjärta! Eller när Elin 8 år ringer för att tala om att nu minsann har hon VÅGAT hoppa från en hög trampolin på badhuset och är så stolt över sitt tilltag. Att få göra små ljud av häpnad och beröm i telefonen, mottages av en liten Elin med stor glädje och jag känner hur hon växer, växer i sin självkänsla!