evachristin

- Nu får du faktiskt skärpa dej, sa en av mina flickor häromdagen!
- Nu får du sluta att bara satsa på manliga vänner och istället möta en kärleksman!!

Pust, japp, så är det! Vänskap med en man är trevligt, middagar och lite prat utan att känna den där passionen är lättsamt men kanske inte något man vill bli gammal tillsammans med.

Jag satte mej ner och funderade, på de härliga passioner jag haft glädjen att uppleva. Den där känslan när hjärtat nästan stannar i bröstet vid åsynen av mannen eller när man hör hans röst i telefonen....kunde konstatera att det var en bra tid sedan nu jag hade den passionerade känslan. Nu efter att mer ha satsat på vänskapsrelation så förstår jag att det är ohållbart med enbart vänskap och lite svalare känslor, de dör ut, där finns ingen styrka i de känslorna vid motvind, där finns ingen glöd som blir en sprakandes eld med en liten viskning.

Kärleken, den där helt underbara känslan när man känner att man vill att tiden ska stå still, att ögonblicken ska frysas och bevaras. Den där känslan när man kan sitta och drömma och bara le stort i långa stunder av ljuvliga minnen och de små små tingen man har delat. Den mannen som får en att känna sig sådär speciell bara för att man är just den man är, ser ut så som man gör, delar de där härliga värderingarna som är så viktiga för att skapa samhörighet och vilja gå in i den där underbara kokongen tillsammans och bara få vara.

Sitta i soffan med ljusen tända på bordet och dela en debatt om livsviktiga ting, eller händelser, utvecklingar, framtidsdrömmar eller om bara de där små små tingen som att han har en mjuk len fot som jag vill massera, eller att han tar min hand i sin och talar om hur lyckligt lottad han känner sig som får vara mej nära. Vakna upp tillsammans och ta hunden för en lång snabb promenad tillsammans, göra allt det där som vi bara vill, bara vi får njuta av varandras närhet, DEN kärleken känner jag nu att det är tid för mej att finna igen, så nu får glasögonen vara på, så jag inte missar de där roliga ögonblicken, för nog är det väl så, att han kan ju finnas precis var som helst i min närhet och då ska jag vara modig nog att mötas i lite mer än ett ögonblick - kanske för resten av mitt liv så vi kan duka till två!