Cykeltur vid havet
Lördag och helt underbart väder här i södra Skåne. Packade ner handduk och vattenflaska och liten skål i en väska. Melwin tittar stort, lyfter sin blick och ser sådär härligt frågande ut. Japp, vi ska cykla till havet du och jag säger jag åt honom.
Han ligger kvar medan jag gör mej iordning och följer mej med sin blick - jag tittar på honom och blundar till, motsatsen till onda ögat när han skäller på mej.
När skor är på och kopplet tas fram reser han sig upp och sätter sig vid dörren. Denna underbara lugna hund, ingen stress utan en balanserad härlig pojke. Vi ger oss ut, nu har vi tränat en veckas tid på att cykla tillsammans och han visar mej att det här gillar han!
Idag cyklar vi lite längre längs havet bort mot stranden vid golfbanan. Han ska få bada!
Väl nere vid stranden, så visar han sig fortfarande lite harig för vågorna som slår upp mot sanden, lilla tramsen! Han plumsar i, upp till magen och böjer ner sitt huvud i vattnet och ryster om sig när han kommer upp. Fylld av beröm, så gör han om sitt mod! Han hittar lite drivved och slänger upp den i luften, den hamnar i vattnet och går efter och hämtar den. Vi har en njutarstund, leker och springer vid vattengrynet.
En väninna kommer förbi, ute på en powerwalk, Melwin får lite klapp och beröm för att han är en go snygging, och inte minst, kelgris!
Under sista stunden vi cyklade innan vi var hemma igen, börjar han busa med kopplet, så som han brukar när han vill försöka säga tack för en underbar tur ute, jag säger till honom att han ska vara lugn så jag inte trillar av cykeln den busen.
Nu ligger han vid mina fötter och njuter, sover, trött efter en skön stund ute under 1½ timme, och hemmet fylls av Nora Jones ljuvliga stämma och musik. Människans bästa vän - hunden, japp, det stämmer verkligen, jag är så glad för min Melwin och alla de härliga promenader vi kommer ut på varje dag, kelstunderna, busstunderna och när han hälsar godmorgon. I tre dagar har mina små fadderbarn varit här, och Melwin älskar dem, och de honom. Visst är det en njutning att varje dag få höra av olika människor på våra promenader att jag har en helt otroligt fin och vacker setterpojke!!! En blick, och han förstår vad jag vill säga, en blick från honom, och jag vet vad han vill - han har en otrolig energi som han sänder ut som ger sådan harmoni i själen och välmående.
Tänk vad han har vuxit min lilla setterpojke!
Vänskap eller kärlek?
- Nu får du faktiskt skärpa dej, sa en av mina flickor häromdagen!
- Nu får du sluta att bara satsa på manliga vänner och istället möta en kärleksman!!
Pust, japp, så är det! Vänskap med en man är trevligt, middagar och lite prat utan att känna den där passionen är lättsamt men kanske inte något man vill bli gammal tillsammans med.
Jag satte mej ner och funderade, på de härliga passioner jag haft glädjen att uppleva. Den där känslan när hjärtat nästan stannar i bröstet vid åsynen av mannen eller när man hör hans röst i telefonen....kunde konstatera att det var en bra tid sedan nu jag hade den passionerade känslan. Nu efter att mer ha satsat på vänskapsrelation så förstår jag att det är ohållbart med enbart vänskap och lite svalare känslor, de dör ut, där finns ingen styrka i de känslorna vid motvind, där finns ingen glöd som blir en sprakandes eld med en liten viskning.
Kärleken, den där helt underbara känslan när man känner att man vill att tiden ska stå still, att ögonblicken ska frysas och bevaras. Den där känslan när man kan sitta och drömma och bara le stort i långa stunder av ljuvliga minnen och de små små tingen man har delat. Den mannen som får en att känna sig sådär speciell bara för att man är just den man är, ser ut så som man gör, delar de där härliga värderingarna som är så viktiga för att skapa samhörighet och vilja gå in i den där underbara kokongen tillsammans och bara få vara.
Sitta i soffan med ljusen tända på bordet och dela en debatt om livsviktiga ting, eller händelser, utvecklingar, framtidsdrömmar eller om bara de där små små tingen som att han har en mjuk len fot som jag vill massera, eller att han tar min hand i sin och talar om hur lyckligt lottad han känner sig som får vara mej nära. Vakna upp tillsammans och ta hunden för en lång snabb promenad tillsammans, göra allt det där som vi bara vill, bara vi får njuta av varandras närhet, DEN kärleken känner jag nu att det är tid för mej att finna igen, så nu får glasögonen vara på, så jag inte missar de där roliga ögonblicken, för nog är det väl så, att han kan ju finnas precis var som helst i min närhet och då ska jag vara modig nog att mötas i lite mer än ett ögonblick - kanske för resten av mitt liv så vi kan duka till två!
