evachristin

Måndag den 17 november 2008...en havspromenad med Melwin, min setterpojke, han och jag. Hela vägen från hemmet på väg till havet, tränar vi fot. När vi närmar oss havet och jag säger, havet, så tittar han upp på mej, som om han förstod...att hans goa stund på dagen är nära....

Väl framme säger jag stanna, och han stannar, jag knäpper av kopplet och säger varsegod...han fullständigt studsar iväg och hoppar och kommer tillbaka som om han ville säga, tack snälla matte...

Vi går den långa rundan...där havet kantas av stora stenar, så Melwin inte ska lockas av att hoppa i...skönt! För vid ett besök vid Albäcksskogen, där det finns en stor damm, den fick besök av en setterkropp!!





Denna stund, denna timme, vid havet får mej att uppleva en så fridfull stund...som om tiden stod still och jag känner mej så glad. Solen, havet, utsikten, glädjen hos Melwin som får springa upp och ner på kullar och i gräs, han stannar upp en liten stund, snusar och busar...sedan sätter han fart efter mej igen....jag la min mobil på en stor sten, ville föreviga denna ljuvliga glada stund, när vinden ven kallt, solen sken upp, havet var glittrande och vilt...luften..att bara andas in!




Min promenadvän Melwin, varje dag sätter han guld på tillvaron, med sin blotta närvaro, hans ögon som visar en trofasthet, en kärlek som känns så underbar på något sätt som inte kan förklaras....eller, kanske, just för att han erbjuder glädje för det lilla enkla....



Att gå här vid havet, är en glädje för själen, få se ut och höra fåglar och vågorna slå  mot stenarna....se Melwin njuta och busa....och här tränar vi kom, varje gång...och då får han en liten godis...ibland möter vi andra lösa hundar, då är glädjen stor...för denna lekfull goa setterpojke...som hälsar så fint på alla han möter, människor som hundar...och jag...jag bara njuter av att vara åskådare!!



När solen börjar gå ner, då vänder vi hemmåt igen.....jag och min goe setterpojke..

En fin bild från igår den 13 november och Melwin är 5 månader och 1 vecka. Han är helt gudomligt härligt och fin, har är den finaste setterpojke!! Aldrig hade jag trott att en liten pojksetter skulle komma att betyda så mycket för mej, men det gör han. Han ger mej solskensdagar även i det mulnaste väder, i vind i storm i regn och rusk....

Hans ögon är så talande, och nog har vi lärt oss förstå varandras energier, japp, det har jag lärt mej av Cesar, hundpsykologen, att känna in, och alltid veta, att min hund känner vad jag känner, och läser in mej i energierna.

Han vet, att jag är hans ledare, utan tvivel. Jag läser en bok skriven av Cesar en stund varje kväll, och lär mej nya saker varje dag.

Vi går våra långa rundor varje dag, och njuter....han är lös, han kommer bums jag kallar, han springer runt mej och han busar sig...vi sitter en stund och tittar ut på det vilda havet, molnen, solen, dugget...stormen, vågorna som slår upp eller stiltjen....Han ger mej ro...i själen.

Igår var det en annan slags solskensdag med, ett möte med en man, som gav mej lugn inombords, glädje och skratt, en ny tillit kändes komma smygande, jag kände mej trygg en hel dag och en hel kväll, det var en solskensdag ute och inne...