evachristin

Vi byter agerande beroende på i vilket rum vi befinner oss, samt så finns det rum där vi upplever oss mer "vara oss själva" till skillnad mot vårt "officiella jag".

Specifika rum - olika roller

Människors identiteter är relaterade till en specifik roll (könsroll, ålderskategori, profession, tonårsroll, vuxenroll, mammaroll, papparoll, vänskapsroll etc) som utövas i ett specifikt rum (specifika platser).

Människor disciplineras (lär in) in i olika roller/identiteter, med hjälp av specifika tekniker, som enbart äger sin giltighet i specifika rum, och under begränsade tidsperioder. Man skiftar alltså roller flera gånger om dagen beroende på i vilket "rum" man befinner sig i, och den roll man intar, kliver in i, är den roll man på något sätt finner en personlig vinst i.

Med denna vetskap, har jag nu börjat undra, varför mina flickor intar en specifik negativ roll/attityd när de inte får sin vilja fram likt ett mindre barn, trots att de är 18½ år. När de får ett nej till svar, så förvandlas dem på en sekund till skrämmande hotfulla monster mot mej. Jag kan inte förstå varför hur mkt jag än försöker....

Dessa tankar leder mej till en föreläsning jag var på, med

Docent Anders Broberg inom psykologi, som talar om den första anknytningen till modern och hur föräldrarna ska utgöra en trygg bas för barnets känslomässiga påfyllning och hur barnet ska kunna återvända dit genom hela uppväxten som en trygg "hamn".

Han berättar om hur utvecklingen sker mellan anknytning och utforskande hela livet igenom, att man pendlar mellan beroende och oberoende som en positiv lyckad utveckling, att det är positivt med att vara och våga visa sig vara beroende av andra. Inte som man tidigare trott att det enbart är barn som är beroende och att vuxna ska lära sig oberoende. En nära anknytning fick jag med mina flickor i stort sett innan de var födda, så önskade som de var, så fylldes mitt hjärta till bredden så fort de låg i min famn och jag rörde vid dem, såg dem och pussade på dem.

Anders Broberg talar också om att man som barn speglar sina föräldrar och sin omgivning som modeller för hur barnet sedan själv ska "bygga" sitt eget inre. De speglade vår tillvaro när de var under 15, de var glada öppna goa ungar som alltid visste att de kunde komma med alla sina undringar till mej och få svar. Jag tröstade och jag kramade, jag tog hand om dem som små guldklimpar med all min kärlek och all min förmåga att tala och berätta och alla sagostunder varje kväll långt efter att de själva lärt sig läsa, så behöll vi vår läsmysstund. När mina flickor var fram till ca 15 år, var dom så gudomliga, så underbart mysiga och kramiga och gosiga. Vi log och kramades hela tiden, min första flicka fick sova hos mej i min säng tills hon var 12 ibland men konstant tills hon var 10, bara för att hon gillade att känna närhet. Mina två småglin kom springande varje morgon de vaknat och kröp ner hos mej för att mysa....
Vi har skrattat och dela otroligt mkt tid tillsammans, jag har gett dem all min lediga tid, all min planering, all min kärlek och omtanke och de har i gengäld givit mej en gudomlig kärlek tillbaka. Jag har varit rädd om dem, lärt dem rätt och fel, lärt dem vett och etikett för att känna sig trygga i alla sammanhang, artighet och lyhördhet, de är de finaste kompisarna till sina vänner...

Han talar om trygg eller otrygg tidig anknytning och dess olika konsekvenser, om lyhördas föräldrars påverkan för barnets inre uppbyggnad och hur det drabbar barnet senare i livet om det inte haft lyhörda föräldrar.

Vad är det som hänt? Varför är mina flickor idag på ett sätt som jag inte förstår...de bemöter mej på ett trist och hemskt sätt, hotande och kränkande och jag gör allt jag kan...men igår kom där ett svar...jag betalar inte dem pengar i samma utsträckning som de föräldrar gör som har två inkomster.....

De jobbar båda extra och har ca 3-4000 kronor till enbart sig själva varje månad....men de är inte nöjda...de är inte sparsamma utan shoppar loss så fort pengar landar på kontot trots att jag lärt dem vikten av ekonomi och budget.

Attityd består av tre delar, av kunskap, känsla och handling och det som styr är de inre värderingarna....en fin attityd ger vinst....varför visar då mina flickor mej en hemsk attityd??

"Våra tankar och handlingar kommer tillbaka till oss. Det är som att slå en boll mot ett plank, den studsar tillbaka." (karma)

Min lust att vara mamma, är gömd långt in i garderoben just nu....kroppen stretar emot och vill inte mer....en mkt klok man sa: Har du funderat över att din astma kom för ca 2-3 år sedan och att det var i samma veva som du började bli illa bemött i attityd från dina flickor? Att astman kan vara känslomässigt betingad?

Jag började fundera, att jag där är en poäng, för det var när jag börjde höja min röst i protest som halsen knöt sig och jag inte fick luft och fick hostattacker och fick konstaterat att jag fått astma....

DET MAGISKA ORDET som styr ens framgång är - ATTITYD!!

Bra attityd - ger bra resultat.

Medelgod attityd - ger medelgott resultat.

Dålig attityd -  ger dåligt resultat.

Var och en skapar sitt eget liv och det kommer att bestämmas av vår attityd.

Den attityd vi intar väljer vi själva utifrån våra inre värderingar och vanor, låter enkelt eller hur?

Men för mej, så lyssnar jag inåt och en dålig attityd vänd mot mej, känns söndrande, och just nu känner jag mej inte hel när det gäller mina flickor, deras långvarigt trista attityd mot mej har söndrat vårt förhållande...

När det gäller att åstadkomma en förändring vet jag att det är viktigt att anstränga sig med uthållighet.

Det tar lång tid att utveckla de beteenden och tankesätt (vanor) som ger oss problem.

Det tar också lång tid att utveckla de nya vanor som leder till harmoni och trivsel.

Man kommer inte undan det viktigaste:

 beslutsamhet, ansträngning och tid.

Så, jag tror att det som behövs nu, tid ifrån varandra, tid att helas var och en på sitt håll. Flickorna flyttar ut till en fin lägenhet i Malmö om bara några veckor....vi får lite distans och det behövs för oss alla tre helt klart.

Rimliga mål är viktigt vid förändring. Om vi har för höga förväntningar har vi gjort oss redo att bli besvikna.

Om vi har för låga blir vi inte tillräckligt villiga att tänja på våra begränsningar och förverkliga våra sanna möjligheter.

Viktigt att vara realistisk!

En del människor anser att vrede och negativa känslor är en naturlig del av vårt psyke, att det är omöjligt att verkligen förändra dessa mentala tillstånd. Men det är fel.

Vi föds alla okunniga, men fostras och blir lärda över tid, av nära i familj och bland vänner och möten i erfarenhet. Vi stannar inte kvar i ett naturligt okunnighet, vi växer och skaffar oss kunskaper.

På samma sätt kan vi genom den rätta övningen gradvis försvagar våra negativa känslor och förstärker positiva sinnestillstånd som kärlek, medkänsla och förlåtande.

Det tar tid att förändra sig själv, och sig själv är den enda man kan förändra, så se vinsten i att du jobbat med dig själv och speglat ut det som är du i möten, det är alltid en del av dej som styr ditt inre.

mamman