evachristin

Ny dag och nya äventyr....som mamma vet man inte alltid riktigt vad som väntar....
Inte som tonårsmamma iallafall...när de var små, visste man precis...nu är de hungriga, nu är de kelsjuka, nu är de blöta om rumpan, nu vill de sova, nu vill de leka osv osv...

Nu, kan jag komma ner och säga;
- Hej snäckan (om bara en är hemma) hur är det idag?
- Sluta, jag vill vara ifred, håll tyst!
Solen slutar skina i ett dråpslag dessa morgnar.

Andra dagar kan jag få höra;
- Hejsan lilla mamsan!
Ja, livet är som ett rolettspel ibland, man vet inte om det är svart eller vitt som gäller alltid.

Denna helgen hörde jag min flickas väninna kalla min flicka för lilla kaninen sött och rart;
- Vill du har en korv med bröd nu lilla kaninen?
Jag vänder förvånat mitt huvud mot min dotter och den synen får mej att gapa! Hon ler med hela ansiktet och skruvar lite på sig och säger;
- Ja, det vill jag!

Vad gör jag då, jo, ett stort misstag! Jag härmar väninnan i tron om att det är SÅ min flicka vill bli bemött och säger;
- Men lilla kaninen, är du sugen på en god korv?
Jag skrattar så jag får magkramp, men ni skulle se min tonårsdotters brinnande blick, och ansiktet förändrades genast från ett leende till ett ilsket kattansikte som fräser;
- Sluta genast!!!!!! är svaret jag får.

Nästa dag vid tvåtiden när de söta små tonåringarna sovit ut efter nattsuddet och sätter sig i köket, så säger väninnan återigen;
- Du ser så go ut lilla kaninen, och du rör dej precis som en kanin med kroppen där du sitter!
Min tonårsflicka skruvar på sig och trycker in hakan mot bröstet och ler stort;
- Ja, jag vet.....
Jag står vid diskbänken och vänder mej om och frågar;
- Vill den lilla kaninen ha lite kaffe nu?
Vad får jag tillbaka? Jo, mord i blicken!!! Skratt..........................

Så kan en morgon se ut med tonårsflickor men vanligast är.....dock...att de ligger kvar så länge de kan, rusar upp, in i duschen letar febrilt efter rena kläder i det klädtäckta golvet på deras rum i hopp om att finna just den där tröjan eller just de där trosorna och sällan eller aldrig ett par strumpor som hör ihop, och sällan i samma färg....
Sängen hinner de inte bädda, de hinner föresten ingenting och knappt någon frukost, och kvar ligger allt på badrumsgolvet.....för mej att trava över och reta mej på....och undra;
- NÄR, NÄR ska de plocka undan och upp efter sig själva?????

Vad är det vi bråkar om idag? Jo, detta eviga slarv, av slängda saker överallt, inte bara på deras rum...detta eviga tjat att hålla undan efter SIG SJÄLV!!! Göra mat till sig själva, är helt ok, men men men...hur ser där ut i ett kök efteråt?????????? VE OCH FASA !!! Diska upp, detta eviga tjat om att vem som använt vad och diska efter sig...alltid samma svar...
- Jag ska göra det sen.....(som aldrig blir)
- Jag ska snart....(tiden kommer aldrig)
- Det är inte mitt det är Olivias (Lovisas)....(alltså sker inget)
- Du är perfektionist!
- Lugna ner dej!
- Sluta tjata!
- Du vet inte att alla tonåringar är såhär!
- Orkar inte nu....(sen blir inte)
- Ska på söndag (söndag förflyter utan att ordning skapas)

Vad händer, jo, ingen vill ha diskvecka, ingen vill ha slaskvecka, ingen vill städa...trivseln försvinner...varför?
Är svaret  och den bekväma sanningen - vi är tonåringar och så är dom och vi!

Är det detta svar som ska accepteras för allt i hemmet som inte är önskvärt för allas trivsel?
Kan man säga så och få det igenom när man fyllt 18 år...?

Jag har precis varit på Gotland i fem dagar, bilden ovan är från Domkyrkan i Visby..fem dagar av avkoppling från tonårsgnat....kan ni förstå att det kan kännas så?
På hemvägen kommer oron krypande...hur ser det ut därhemma? Står hemmet kvar? Har de respekterat att ingen får sova i min säng? Jag städade innan jag for, ser det städat ut när jag kommer hem?

Nej, min oro var befogad....min säng hade varit min dotters och väninnas sovplats än en gång...
Golvet var i olag.....mot när jag for...

Jag älskar att ha ordning på saker och ting....men mina flickor säger att jag är perfektionist just därför att jag önskar att de ska hålla ordning efter sig själva....att mina krav angående detta är för stort för dem....18 år gamla.
Nej, jag får väl fortsätta att bli bemött som om de vore arga vargar som visar sina tänder så fort jag ber dem hålla ordning på sina kläder och saker.....

Tänk alla blivande föräldrar som oroar sig för födseln och spädbarnstiden....de skulle bara visst...att det är tonårstiden som de har att se framemot med blandad fasa........................

Mamman en vanlig söndag