Sommaren är här...förändringarnas tid är kommen...
Då var studenten ett faktum, gymnasietiden är förbi....med glädje och med lite sorg för flickorna och för mej...det innebär att "klockan" är slagen för att tänka lite mer självständigt för oss alla tre, flickorna och mej...en ny tid är här, vuxentiden, barntiden är förbi....så spännande o tänka på allt som nu ska få hända...
Lovisa har redan flyttat till sin nya lägenhet och ska bli sambo med sin goa pojkvän sedan snart tre år tillbaka...fått sitt första riktiga jobb i Danmark som tilltalar henne...livet på egna ben har börjat ta form....med allt vad det kan innebära i lust och förskräckelse av alla nya erfarenheter hon möter på sin nya väg som vuxen...spännande!
Olivia ska flytta till Göteborg till sin syster, söka jobb och har ett spännande liv framför sig, stå på sina egna ben och ta sig ut i livet med glädje och försiktighet....dock med stöd av sin syster på vägen i denna nya främmande stad...lite rädsla och lite spänning är dock det jag kan känna av i hemmet än....
Hemmet....nej, jag har gett upp, flickorna vill inte längre se hur det ser ut omkring dem i hemmet av sig själva so to speak.....kläder finns fortfarande överallt...stök o bök...men jag vet, snart är denna bök o stöktid över.....och kanske överraskar jag med att flytta på mej.....en ny stad....ett nytt kapitel är på väg även för mej....mamma utan hemmabarn....en ny frihet, mödrandets tid är förbi...jag får nu mer tid enbart för mej själv...vad jag vill och när jag nu vill allt detta nya...all tid är min egen....
Tänk...så länge man är mödrande mamma...förälder....omhändertagande och ansvarstagande, fostrande och lära in rätt och fel och normer och ordningar...värderingar och omtanke...visa hänsyn och respekt och inte minst självrespekt, att man är värdefull för sin egen del....att se sig som värdefull i sina planeringar och i sitt agerande...oj så viktigt!!
Livet....en berg och dalbana...hela tiden i ALLT......ja i ALLT, precis ALLT...på gott och ont...
Hur lär man sina flickor att lita på sin känsla och att hjärtat aldrig ljuger?
mamman
Kommentarer
Trackback
