Fri och lycklig...
| Fri och lycklig.... | 2008-07-25 09:27:45 |
Funderade idag, att känslan av att vara fri är så stor.....men hur fri är man egentligen? Freud sa - Människan älskar det vilda i kulturen. Han menade, att vara fri från kultiveringen - förfiningen - civiliseringen och bara få vara vild och fri utan gränser och regler. Civiliseringen, att uppföra sig enligt förväntningarna, inlärningen från liten till stor, det livslånga lärandet. Samtidigt som det i ett sällskap skapar frihet, att veta hur och vad som förväntas av en, om det är i sällskap med en luffare eller hovet, är en slags frihet, trygghet att veta hur jag ska vara. Sedan är där förväntningarna som en man har på en kvinna, att hon ska vara både "madonnan" och "horan". Hummm ja, ett vågspel, få vågen att väga jämt, är inte alltid så lätt det heller! Denna form av inlärning hur vi förväntas vara, talar tidningarna om för oss, och ofta är det rena motsatsen till vad våra pappor och mammor talat om för oss att vi ska vara, iallafall mina! - Du ska vara en fin flicka, och du vet hur en fin flicka är, och vad motsatsen är, kom ihåg det min flicka! sa pappa. - Tro inte på allt vad pojkar säger, de bara luras, sa mamma. Min morfar (stora kärleken) sa, Lillan, den man du gifter dej med en dag, han kommer att bli den lyckligaste mannen på jorden, var helt säker. Min morfar, är den enda mannen som någonsin kännt "hela" mej, mitt inre och min öppenhet. Han och jag vandrade i skogen, han tog mej med på sina HDturer och jag njöt. Vi kunde njuta av tystnaden tillsammans...lugnet, skratten. Min morfar jobbade på stuven i Malmö när han levde, och detta var en stor glädje, han tog hem ischokladkartonger, framförallt, och som jag älskade dessa stunder.....hans blick, när han tittade på mej och sa: - Ser du Lillan, vad morfar har med sig hem, och så log han mot mej. På sommaren i stugan uppe på Romelseåsen, inne i skogen, var min barndomsnjutning. Morfar åkte och fiskade kräftor, mormor kokte dom, alla kom o festade och alla skratt och morfar som tog fram sitt dragspel...tog mej in i musikens ljuvliga värld... Så vad är då att vara fri och lycklig för mej? Jo, att känna att jag är glad för den jag är, och fullständigt nöjd med mej själv, och gör det jag kan för att förändra och förbättra mej själv, och är helt medveten om att jag långt ifrån är världens vackraste kvinna, men jag är nöjd med den jag är....och kanske är det därför som jag alltid minns min morfars ord, den man som får dej, han blir lycklig...och visst har min morfar haft rätt, att bara genom att vara mej själv, och ingen fantasikvinna, har jag en känsla av frihet även i en relation för att jag vill inte förändra någon man....utan vill att han ska vara sig själv han med... För vad är en man? Jo, helt underbar om han bara är sig själv, utan hemskt högmod och en utstuderad självgodhet och en uppenbar självupptagenhet alltså en besserwisser står jag bara inte ut med........ | |
Kommentarer
Trackback
