Längtan.....

Ljuvliga längtan..... 
Ljuvliga fredag....kalas hos en väninna med släkt och vänner...det är bara så ljuvligt att ha fest med människor i alla åldrar....barn, ungdom, vuxna och äldre en salig blandning av olika skratt och historier!

Min väninna är nygift för andra gången...med en fin och harmonisk man...han är så go och så fin i sitt bemötande...de är 45 år, och har träffats förut, när de båda gick i samma klass i grundskolan!!!!!!!

Min väninnas syster var där, nyss fyllda 40 och som blivit tillsammans med sin chef som är 62....ja, läkare och läkarsekreteraren!!! Se deras kärlek lysa av harmoni, så lyckliga...så fina...läkaren är min husläkare så jag vet hur fin och mjuk han är. Underbart att känna denna energin mellan par....vad lycka är och hur betydelsefullt det är med hur man är mot varandra när man ser på varandra, talar till varandra, deras kroppsspråk...helt underbart ljuvligt....

Tre glas vin drack jag.....kände en längtan en kelsjukhet som bara regnade över mej från ingenstans....saknade en man, en man för en ömsesidig kärlek där vi bara kan drunkna i varandras varande....tycka om varandra precis så som vi är....en man jag vill kunna titta på med längtan...en man att gå hem tillsammans med och dela den ljuvligase älskog...natten lååååååångggggg........för att sedan vakna...le mot varandra och ....börja om....mmmmmmmmmmmmmmmmm



Kelsjuk!!!!!!!!!!!!!!

Inspireras....kelsjuk!!!
Skulle ner och in i duschen....men känner en inspiration att skriva en tanke först...

Min valp Melwin, nu 12 veckor gammal och 13 kg tung, har i några dagar visat sin lilla pojkslyngelattityd..... skäller ut mej och tar tag i mina kläder när jag går förbi, han har blivit en kelsjuk slyngel...som vill vara nära jämt o ständigt...och får han inte sin vilja och önskan uppfylld, så skäller han ut mej....ser mej i ögonen och skäller på ett slags talspråk....

Igår i parken när jag och en väninna möttes hade hon sin 3-åriga tik med sig...och ...ett skådespel skapades...där hon visade min Melwin vett och etikett!!!

Det var så kul att se, för Melwin skällde på henne som han skäller på mej, och DÅ, visade hon honom, att sådär beter man sig inte....hon nafsade han i nackskinnet....han tryckte sig intill ett tjockt träd, och tiken sprang runt trädet om o om igen, och varje gång så skällde och nafsade hon Melwin i nacken.....

På kvällen kom en väninna på besök med sin tax Fred som är 6 år. Samma skådespel utspelar sig...här visar Fred samma som tiken Bonnie gjort tidigare.....

Idag, har jag en mer väluppfostrad slyngel....för även denna matte, drog upp honom i nackskinnet varje gång han gjorde detta oönskade....


Jag undrar...är det bara pojkslyngrar som uppför sig så i hundvärlden....eller är det lite typiskt för även vuxna pojkar att bete sig lite slyngelaktigt när de vill få sin vilja fram....dessa kelsjuka varelser till män/hundpojkar????


Drömliv....

....våra drömmars liv.....
"Sanningen är den att du alltid vet vad som är det rätta att göra. Det svåra är att göra det."

- Norman Schwarzkopf


Att leva våra drömmars liv, uppnå våra mål och skapa en frihet handlar fortfarande om att följa samma slingriga väg som andra trampat på genom historien.

Framgångsrik grund för livet:

Integritet.

Det är svårt att vara lycklig utan att leva efter sina egna personliga värderingar. För att kunna det behöver man vara klar över vad man gillar och vad man inte accepterar i sitt liv och sedan hålla sina löften till sig själv.

Att umgås med människor som dränerar min livsglädje är exempel på att leva utan integritet lika mycket som att överdriva, fara med osanning eller att bete sig mindre ärligt när ingen ser på än när man vet att man är iakttagen. Att leva med integritet innebär att jag tar de för mig rätta besluten och säger som det är även när det tar emot.


Optimism.

Tanken om lycka och framgång är trots allt bättre att vara optimist och ha fel än att vara pessimist och ha rätt. Våga tro på sig själv, framtiden och världen omkring sig.

Tålamod och Ihärdighet.

Framgång i livet är, precis som det gamla talesättet om Rom, inte något som byggs på en dag. Det tar tid att lära sig allt som behövs för att lyckas i världen. Inte ens att knyta skosnörena var enkelt en gång tiden, att köra bil eller för att inte tala om att sätta sig in i hur andra människor tänker. Inte konstigt då att det alltid kommer att uppstå problem och att vi alltid kommer att göra misstag.

Framgångsrika blir varken förvånade eller modfällda av det. De ser helt enkelt till att få god natts sömn och kör igång igen på morgonen. De lär av sina misstag, rättar till dem, blir bättre av dem och går vidare med än bättre kunskap och strategier för framgång tack vare dem.


Säkerligen finns det fler fundamentala grunder för framgång i livet, men det gemensamma för dem är att de har varit oföränderliga under historiens gång. Det kommer inga nya.

Så att bygga sitt liv till nya höjder kräver inte extraordinär tur, ovanliga förmågor eller talang. Att bygga ett fantastiskt liv kräver dock att du följer de grundläggande "regler" som gör livet härligt att leva, bygga sin egen lycka under fötterna där jag står...

Varför kom jag att tänka på allt detta just nu....JO....

Jag mötte en väninna på lunchen...frågade hur det gick nu med hennes nya relation sedan ett halvår snart. Hon tog mej på armen och sa:

Ece, nu har jag funnit allt det som du har sagt åt mej måste stämma, min självrespekt och att lära mej känna igen när en man behandlar mej som en "prinsissa eller diamant" precis som du sagt....att inte förrän jag kunde det, så skulle jag känna lycka och glädje.

Så, det känns ok nu med ditt ex sedan fem år tillbaka? Kan ni träffas som vänner så han inte är bitter? frågade jag.

Javisst, han sa istället tack för att jag stått ut med honom så länge...vi hade ju en slags hatkärlek, och nu vet jag, att det går inte att förändra en annan....och nu, är jag så lycklig....med denna underbara man som visar mej all omtanke och kärlek....samt delar het erotik och sex....och så småskrattar hon....

Ja, så varför är jag då själv så kräsen....jo, just därför att...precis just så....för att jag har en hög självrespekt....känner igen om en man är omtänksam och uppmärksam....och lever efter mina egna varningsord till min väninna: "Sky den man som visar nonchalans.....sky den självupptagna och självgoda mannen som tror han är MER än han är, låt honom visa i HANDLING vem han är och vad han vill.....lyssna till ditt hjärta och förstånd....innan det är för sent..."



Dagens skräckupplevelse!!!!!!!!

Fågelfobi!!!!!!!!!!!!!!! 
Varje dag, njuter jag av att gå ut med min settervalp, släppa han lös och springa och gömma mej bakom stora träd i parken vid kyrkan...dressera honom...att bli
en lydig pojke...pojkhund.

Idag blev det en prövning...en superprövning!!!

Jag möter en väninnas man och deras hund....ser dem lite på avstånd...när jag tittar ner där Melwin står ser jag att han snusar på något...jag tittar efter vad det är och får nästan panik....EN DÖD DUVUNGE UTAN HUVUD .....SOM NYSS DÖTT AV BLODET ATT DÖMA!!!!

Jag lockar honom genast med mej...och han kommer...med mej.

Hälsar på mannen och hunden och pratar om våra hundar...
DÅ...springer Melwin tillbaka till den döda huvudlösa fågeln och jag rusar efter med ett högt NEJ ringandes i luften runt mej...mot honom....men.....

I ett snabbt ögonblick har han denna döda fågel i sin mun och jag dör nästan......hela min kropp ryser av ett enormt obehag...... JAG HAR FÅGELFOBI SEDAN JAG VAR NIO ÅR GAMMAL!!!

Jag kan alltså inte ta fågeln ur munnen på honom....maktlöshetskänslan kryper på mej samtidigt som äcklet och modet kryper fram i mej...och....att mannen står och iakttar mej hur jag ska reagera och vad jag ska göra....

Pust och stön....Melwin släppper den äckliga fågeln som nyss fyllt hela hans gap....denna äckliga huvudlösa fågel.....jag hade nästan panik....

Får hunden ifrån platsen, då säger mannen, - Ta den där cocaburken och fös över fågeln upp i det där stickiga, dom där buskarna.....jag tänkte...nu dör jag fullständigt....vad ska jag ta mej till...han tror nog jag är en sådan där rädd kvinna....som inte kan...inte vågar och ja, det var helt rätt, när det gäller fåglar är jag en riktig hare.....MEN...detta var inte läga att visa....för tre barn stod och såg på, mina grannars barn....

Jag tar burken, föser på fågeln som inte rubbar sig ur fläcken...tre försök...och min kropp ryggar tillbaka, gör inre uppror....min andning håller på att kväva mej....

Jag vänder mej om och hämtar andan och ler lite tamt....och säger till den lille pojken på fem år, - Du, jag får nog allt låna din ena pinne.....

Jag tog pinnen, vände mej om mot "fågelmonstret" och ett par försök och den döda huvudlösa fågelungen "flög" in bland de stickiga buskarna......

Jag slängde i all iver iväg den äckliga pinnen och fick tala om för pojken att den tyvärr blev äcklig och blodig....

Vände mej och gick tillbaka till mannen....och nästan viskar fram....oj, vilken pärs....jag har fågelfobi.....han ler stort...och säger....

- Oj, då var du allt bra modig......

Nu, nu har jag denna hemska bild i minnet....och jag ryser.....blir lite tårögd....som jag har försökt att bli av med denna fågelfobi utan att lyckas....så dagens utmaning....var mer än jag tror jag ville klara av....inom mej var jag bara en liten rädd flicka på nio år.....som ville skrika ut.....HJÄLP MEJ!!!!!!!!!!!!!!

Men, samtidigt är jag lite glad att jag förstod, att i en krissituation...så kan jag mer än jag tror....samtidigt som jag förstod...att det är skönt med tanken om en "räddande riddare......" men...han var inte där i synfältet...

Och sedan säger mannen, - Egentligen skulle du ge Melwin beröm, för han är ju en fågelhund......

Jag svarar snabbt, kanske alltför snabbt: - Min Melwin, ska ALDRIG få jaga fåglar.....det är ett som är säkert....


Gillar du mej?

Gillar???
Såg en serie...på teve...log stort för en tjej ville få en kille att förstå att hon var lite förtjust i honom...han fattade inte...men han sa med en frågande min:

- Gillar du mej??? och så log han och ögonen var som stora frågetecken...
- Daaaaa.....svarade tjejen och tittade lite fånigt på honom...och så kysstes dom....

- Kan man bara vara så rak? Fråga rakt ut om någon gillar en?

Ja, detta ska jag iallafall komma ihåg...om jag möter någon som jag gillar....och inte blunda och rodna....tänk så otroligt mycket undrandetid man slipper.....undrar om hon gillar mej....undrar om han gillar mej....undrar om han vill träffas igen....undrar om hon tycker jag är smart nog.....manlig nog....söt nog...kul nog...kvinnlig nog...ja, näääääääääääääääää....hädanefter så ska jag släppa den dråpliga frågan innan vi skils åt;
- Gillar du mej eftersom du ser så längtansfull ut?







70 sätt att glädja en kvinna....?!

70 sätt att göra en kvinna glad??!!!
När jag såg denna t-shirt...visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta....men en sak är jag helt säker på, att det är en mans verk!!!

Vilken kvinna vill "bara" ha "69-an"?! Det måste vara en enkelspårig tanke utan substans...därför vet jag att det inte är en kvinna som konstruerat t-shirttexten....

I dagens sexbutiksservice...där du kan via internet köpa precis allt som finns att leka sex....så behövs väl knappast någon man för enbart detta "nöje"......en kvinna vill ha en man till ALLT...allt tänkbart som hon kan komma på för stunden.....vän, hushållare, kock, fönsterputsare, bära tunga kassar, berätta härligt roliga historier, underhålla med spännande berättelser, diskussioner diskussioner om allt världsligt...och inte minst en spontan älskare som bara tar henne ett varv runt jorden.....utan konstigheter...

Sedan Ullared.....jag har aldrig varit i Ullared.....om jag vill shoppa, så inte är det Ullared jag får i tankarna iallafall....har aldrig hänt!!!

Nej, då är det Icas varusortiment....goda biffar, god kyckling, mumsig lax....goda yoghurtar med VANILJ som är min stora passion...vanlj i nästan alla former...vaniljkräm med vispgrädde....då är jag i himlen...

Eller shoppa kläder, då är det inte heller stora varujättar som lockar...utan små mysiga butiker med service och något kul och speciellt jag vill se....och även om det inte är kläder och skor, utan annat kul...till inredningen...så ja, inte tänker jag ordet ULLARED.....hummmm



Att bli glad...

Att bli riktigt glad....
Hela våren, jobbade jag hårt med ett superstort uppdrag...som växte på vägen...och blev mer och mer omfattande...jag tog på mej det hela....utredning, anlys, tolkning, föreläsning, handledning, coaching....förändringsstruktur, personlig utvecklingsstrategi...osv osv.....

Den enda tid jag hade förutom att jobba, var att träna och powerwalk....lånade hem mina bästa vänners tre små barn för kel och mys och avkoppling med att gå till parken och gunga och mata fåglarna...krypa upp i min säng och berätta sagor....bli pussad på och pussa själv....dessa underbara småglin....som jag älskar...mina egna flickor är nu 18 år, men de blir fortfarande lite svartsjuka...när jag kelar med andra...barn.

Mitt stora uppdrag slutade upp i en 50 sidig utvärdering med sammanställning om förändringsutveckling. Idag...var jag hos den högsta chefen som läst igenom hela mitt arbete och ville ge mej positiv kritik och beröm för ett fint stort arbete som kommer att gynna skolan framöver....mkt positivt berättade han...tog min hand, och sa, nu tar jag över stafettpinnen och är så glad för ditt arbete du gjort.

Jag blev riktigt glad...riktigt riktigt glad....när han ville veta min strategi hur jag tänkt och hur jag gått tillväga och hur jag nått fram till målen.....en härlig känsla...

Vände och gick ut ur kontoret....tog ett djupt andetag och kände....oj så glad jag känner mej...jag promenerade hem till min goa farbror som blev så glad...och vi tog en fika ihop....men bara en timme...min lille valp var på passning....

Shoppade hem en god fika...kyckling, brieost, nya bullar, grönsaker....sallad...till mej o min väninna som skulle komma på fika efter jobb och berätta om sitt bröllop på Gotland och sin smekmånad...

Livet är verkligen härligt...när man lever i nuet...och känner en bubblande glädje...


Spegel spegel på väggen där....

Spegel spegel på väggen där... 
Har ni sett er själva i spegeln när ni stiger upp tidigt en morgon? Förvånad

Ja, inte alla dagar känns lika kul...men...

När jag ser mej själv på morgonen ibland, kan jag skratta....ja, skratta högt ..åt mej själv! Skrattande

Liknar en lufsig hund...men...sedan drar jag av mej pyamasen...springer ner och in i duschen...tvålar in mej och tvättar håret...tar i balsam...gnuggar mej torr, borstar tänderna...

Springer upp igen...borstar ut håret...smörjer in kroppen, ljuvlig doft sprider sig i sovrummet...på med trosor, behå...en tröja och byxor...

Vänder huvudet upp och ner och fönar håret torrt...sprutar på lite balsam så det inte ska bli flygit...

In till badrummet och lite rouge, lite mascara...och vips....så kan man säga...

Spegel spegel på väggen där, säg mej nu, att jag helt ok är, att möta dagen som den är...för jag blir inte bättre än såhär...

Visst är det kul att försöka rimma...och försöka njuta av nuet..varje dag...rufsig eller nyfixad...skönt att trivas med sig själv....och ha självinsikt....Kyss




Att prata på i ullstrumporna eller visa handling

Att nå ett mål...
Det är fantastiskt att jobba med att hjälpa människor få ut det bästa ur sig själva. Att ständigt leta efter de bästa verktygen, tankarna och idéerna för personlig utveckling inom organisationer.

Dela med sig av via seminarier och personlig coaching. Det är verkligen inte svårt att vakna på morgnarna när man jobbar med det roligaste man vet och märker vilken skillnad det kan göra för andra.

Men, och det är ett stort men, det gäller att komma ihåg att information och idéer aldrig har förändrat någons liv. Det är först när de omsätts i handling som deras potentiella kraft släpps fri i den verkliga världen. Och häri ligger kanske den största skillnaden mellan de som lyckas och de som bara önskar sig i ett bättre liv. För det största skälet att någon lyckas är väldigt sällan att de har så mycket bättre förutsättningar än alla andra.

Oftare är det helt enkelt att de faktiskt slutar planera, visualisera, prata om sina mål och bara kör igång och gör något. Man vet innerst inne att det enda som faktiskt förändrar något är handling.

Det är förhoppningsvis en självklar sanning för de flesta att inget ändrar sig förrän något ändrar sig. Och den som måste se till att detta "något" ändrar sig är personen, så kanske än mer korrekt vore att säga att "inget ändrar sig förrän någon ändrar sig." Om något ska bli bättre måste du bli bättre. Inte vädret, grannarna, marknaden, ekonomin eller regeringen. DU.

Många känner sig splittrade. Jag propagerar för hur viktigt det är med att sätta mål och låta hjärnan dra loss med alla önskningar, så självklart tycker jag målsättande är viktigt. Men det blir fel när man sätter mål utan att ta handlingskraftiga steg för att uppnå något av dem. Det är svårt att komma igång när man har för många saker i luften. De flesta människor blir massivt stressade när de har mer än 3 saker igång (till och med kvinnor!!).

Många väntar på "rätt" tillfälle. Självklart är det så att tajming är en stor del i framgång, men alltför många låter den vetskapen leda dem till förlamande overksamhet. De nästan vägrar att ens ta några som helst dagliga steg mot sina mål. Det finns ingen magisk rätt tidpunkt. Det är lite som det gamla kinesiska ordspråket: Det bästa tillfället att plantera ett träd var för tjugo år sedan. Det näst bästa är nu....

Bara handling får saker gjorda. Så därför ber jag den jag talar med/inför att fundera över vad han/hon kan göra för att bli "känd" som någon som gör/"doer"snarare än pratar om vad de ska göra. Att ta små steg, men ta dem "idag". Vad de än kan komma på så rekommenderar jag dem att se till att innan de går och lägger sig på kvällen, har tagit någon form av positivt steg i rätt riktning. Sedan kan de göra om det nästa dag och innan de vet ordet av så håller både de och deras liv en helt annan klass.

Så är det med allt man vill, det är handling mot ett uppsatt mål som visar vägen mot det man vill, det man önskar sig.




Strumpor i sandaler?!

 
Strumpor i sandaler - en styggelse


Visst kan man skratta när man läser Aftonbladet.....och visst är styggelserna rätt.....

Strumpor i sandaler - en styggelse



Tio värsta modemissarna utsedda
Nu är det klart, en gång för alla, att strumpor i sandaler är något av det fulaste en man kan ha på sig. I alla fall om man får tro en nyligen genomförd undersökning.

Undersökningen gjord av Debenhamns i Storbritannien, hade som syfte att ta reda på vad som är det fulaste en man kan bära på sin semester. Vinnaren, eller kanske rättare sagt, förloraren blev utan direkt utmaning: att bära strumpor i sina sandaler.

Badbyxan i speedo-form är heller inte så poppis, enligt undersökningen.

Det här bör män INTE bära, enligt undersökningen.
1. Strumpor i sandaler

2. Speedos

3. Sarong

4. Snusnäsduk knuten runt huvudet

5. Shorts i Union Jack-flaggan

6. Magväska

7. Piercing i bröstvårtan

8. Fotbollströjor

9. Cykelshorts

10. Crocs eller så kallade Foppa-tofflor

Källa: Female First

Storleken har väl visst betydelse?!

STORLEKEN HAR BETYDELSE!!!
Det var länge sedan vår lilla, svenska muffin som knappt orkade upp över kanten på pappersformen ersattes av sin välgödda amerikanska kusin i kafédiskarna.

Och kanske är det så som Muffinsfabriken säger - att storleken faktiskt har betydelse?

Här på Espresso House i stan hittar man XXXL-muffins som både är goda och räcker hela dagen!

 'Spring snabbt till.........Espresso House!!!!!!!!!!!!!! Ooooppppsss glömt inte att ta mej med...mums..

Några av specialsmakerna är Krokant, med knäck och smörkrokant och Fudge, som är fylld med bitar av vaniljkola.


Visst är det rätt att storleken har betydelse när man är sugen på något gott?

http://www.youtube.com/watch?v=dtFMylC41VU dolda kameran...



Bästa uppfinningen i historien?

Sängen...
Funderade igårkväll när jag kröp ner i sängen...denna underbara sköna skapelse...som ger så mkt glädje och njutning på flera olika sätt...

När jag tvättat mej, tagit på mej mitt lilla sovlinne och "underbyxor" och tar bort överkastet från min sköna säng..tänder ett litet värmeljus i det lilla hjärtformade smideshjärtat ovanför min säng i takfönstret....

Kryper ner...känner lugnet...lilla Melwinvalpen har somnat i sin korg i hörnan...jag hör träden utanför som viner lite från parken intill...känner en harmoni inom mej...att här är den bästa konstruktion som uppfunnits - sängen - jag jag har en superskön sådan - 160 cm att bara njuta i och rulla runt i...

Blåser ut ljuset....lägger mej på ryggen....och känner....mmmmmmmmm....nu hade det varit skönt att sova "sked"....var är han?


Psykos eller förnuft?

Detta tror jag på!!! 
 

"Grunden för en relation

När det handlar om konflikter kan bilden vara ganska komplicerad. Många faktorer kan inverka. När det handlar om att försöka förstå problem i relationer är det första steget att eftertänksamt undersöka relationernas karaktär och innersta natur.

En del vänskap bygger på rikedom, makt eller ställning. I de fallen fortsätter vänskapen så länge rikedomen, makten eller ställningen finns kvar.

Å andra sidan finns det andra slags vänskap. Vänskap som bygger på verklig känsla, en känsla av närhet som innebär att man delar med sig och har en gemenskap. Den typen av vänskap är vad jag skulle kalla äkta. Den faktor som håller en verklig vänskap vid liv är känslan av tillgivenhet.


Reflektera över grundvalen för en relation. Relationer som i hög grad bygger på den omedelbara sexuella attraktionen, par som nyss träffats, bara setts några gånger, kan vara vansinnigt förälskade och mycket lyckliga, men ett beslut att gifta sig som fattas i det ögonblicket skulle vara mycket osäkert. Likaväl som en individ kan bli i viss mening galen av intensiv vrede kan man bli galen i vis mening av passion eller lusta.

En relation som bygger på den där första förälskelsen är mycket opålitlig, mycket instabil, eftersom den i hög grad bygger på övergående fenomen. Den känslan är mycket kortlivad och efter ett tag försvinner den.


En livskraftig relation byggs på tid att verkligen lära känna varandra, att få vetskap om varandras grundläggande karaktärsdrag. Efter en längre tid känner de inte bara varandras utseende utan också varandras innersta natur.


Jag tror alltså att många problem dyker upp helt enkelt av det skälet att man inte har hunnit lära känna varandra. I vilket fall som helst tror jag att om man vill bygga upp en verkligt tillfredsställande relation är det bästa sättet att verkligen lära känna den andras innersta natur och relatera till honom eller henne på den nivån, i stället för enbart på grundval av ytliga karaktärsdrag. Och i den typen av relation spelar verklig medkänsla en roll."

/ Av Dala Lama




Söndag - bara vara...

Söndagar 
Veckans njutardag nummer ett...att bara vara och ändå...inte...för jag har en vana som jag egentligen vill ändra, jag fixar hemmet om söndagar...hela dagen i mysiga hemmakläder....tvättar och stryker och får ordning...söndagkvällar är en njutning av ett fixat hem...inför en ny vecka...

Garderoben är fylld med rena och släta kläder, bara att välja när jag öppnar dörren...en avstressande känsla att alltid hitta det jag vill ha på mej...en måndag..

Jag har gjord min söndagsstädning till en avkoppling och njutning...och ändå...så ibland...önskar jag annat en söndag...vad vet jag inte riktigt...eller kanske e de bara så....att söndagen är just så skön att jag bara är iallafall...

Nä...nu ska minsann trasor och tvättmedel fram ur skåpet....nu är det tid för söndagsmys....



Kaffelatte och nyvaken...

Varje morgon när jag vaknar.....är jag så lycklig....sträcker på mej, ligger kvar en stund och funderar på vad jag drömt om....mmmmmmmmmm....

Numera, tittar jag ner på golvet och ser min lilla valp sova på ryggen...han är så söt...Melwinpojken som håller på att bli en fin väluppfostrad setterpojke...

När vi når ner till köket är det kaffet som lockar....en underbar morgonkopp...tända ljuset ....det tända ljuset på bordet, året runt...och så min njutningskopp...där jag tänker....- vilken underbar dag...undrar vad den har i sin hemlighet...åt mej!

Sju dagar i veckan...samma rutin, samma vana, samma glädje...samma undran...att leva i nuet....känna att dagen är min, orörd...

Titta ner i koppen och se hur en ny dag gryr....full av hemligheter...små som stora för mej att upptäcka....det är glädjen att känna sig själv...och trivas..



Sommarminne...



Ja, hur glad är man inte när sommaren nalkas??? Semestern närmar sig...och man tänker whooooowww snart...



Jag tittade mej i spegeln och förstod, att lite färg på detta vita ansikte och denna vita kropp, skulle göra gott....så efter ett skönt träningspass var vi fyra väninnor som åkte till stranden...njöt, skrattade, badade och sooooolade...allt medan diskussionerna fortlöp....solen var varm...havet var varmt....



Kroppen exponerades för solens varma härliga strålar...njut njut njut tänkta jag....av denna underbara solskensdag...



Visst, det gjorde jag, och solbränd blev jag...inte ens håret kändes behagligt på ryggen efter en varm dag och en avsvalande dusch fått göra sitt...men...det vita var som bortblåst...kroppen var brun...ansiktet...ja okey..rött..



Men, en solbränna lockar onekligen till lite nytt i garderoben såhär när sommaren gjort sitt intåg och lite förälskelse stod på lur....en brun kropp kunde vara fint till lite gult....var tanken..



Nej, något giftermål har det inte blivit denna sommar, inte för mej, men för min väninna...för mej är det känslan...den där underbara ljuvliga känslan av att bara få vara sig själv...känna sig underbar tillsammans med en underbar man....som är längtan....



Känna hjärtat bulta lite extra...det där varma härliga hjärtat inom mej...som slår en dubbelvolt vid den där speciella känslan i ett möte....det längtade jag efter...och inte bara stoppa hjärtan i munnen....



Midsommar och längtan efter något gott, något underbart, vin och ljuvlighet...känna hur sommaren hade sin kulmen....att känna älskogen närma sig i dörröppningen...så jag öppnade dörren lite på glänt...denna midsommarkväll...



Men, det blev ingen ljuvlig midsommarnatt....men väl ljuvliga sommarblommor...en känsla för ögat men inte för kroppen ...



Men nu, nu har jag mött en pojke....en kärlek...en helt underbar kärlek...som jag kelar med, busar med, jagar njuter av..går ut i naturen med...lär och uppfostrar...att bli den helt underbara lilla pojke till bli en stor go hund som visar att han älskar sin matte....och våra framtida långa promenader och joggingturer...




Min lilla Melwin.....mannen i mitt liv just nu.....så..sommaren förde med sig en kärlek iallafall....fast i form av en setterpojke...

Min härliga sommar....

Fördomar?!

Fördomar?! 

Visst är det så, att man har fördomar, kring lite komsi komsa.

När jag läste till sociolog, så var jag så otroligt fasinerad av allt jag läste, alla studier jag utförde....och en stor tenta vi hade då var om interaktion, hur man interagerar helt enkelt, och vad som är grundläggande då...vad som händer....

Jag tänkte på detta just nu, hur vi interagerar vid kärlek, och hur olika vi interagerar med varandra, helt beroende på vilka värderingar och fördomar vi har helt enkelt!!

Har vi inte sett en bild på en person, bygger vi kanske upp en bild som inte alls är överensstämmande med verkligheten, sedan är man inte sin bild, sin spegelbild. Det skrivna ordet kan också förvrängas men inte som som en bild kan, låååångt därifrån.

Det skrivna ordet "talar", berättar, säger något om den som skriver...retorikens abc...helt enkelt...

De ord vi väljer att använda, talar om för andra vem vi är, var vi kommer ifrån, och våra värderingar och synsätt, våra fördomar. Orden talar om vår bildning, läs rätt nu, jag skrev inte utbildning, utan bildning....vår "bakform"..alltså hur vi är bakade...inte rumpan...



Den här lille krabaten Melwinvalpen...är under "bakning..."

Att vilja synas...höras

Fick en sådan där tanke, vad är viktigast? Att synas och höras eller bara känna sig sedd för att man är den personlighet man är utan att "skrika och be" efter uppmärksamhet?

För mej, är det obetydligt om en person väljer att inte visa uppmärksamhet mot mej, det är hans/hennes val, utgår jag ifrån, och lägger inte ner någon energi mer på den personen, varför skulle jag?

Jag utgår från mej själv, den jag önskar ha en kontakt med, vara med, träffa, prata med....osv...ringer jag, skriver jag till för att visa min uppmärksamhet, att jag vill ha kontakt, jag längtar eller att jag saknar eller att jag är nyfiken. För jag vet med mej själv, om jag inte är intresserad, så hör jag heller inte av mej...söker inte kontakt, krusar aldrig någon....för så fungerar vi inte....vi träffar dom vi känner glädje med att träffa, dom som ger oss innehåll i ett möte eller i ett samtal...dom vi vill tillbringa tid tillsammans med och lära känna mer av, njuta av helt och hållet...någon vi känner tillit till...

Min bästa väninna och jag, vi får aldrig nog av varandra! Varandras kunskaper och sällskap, men vi talar inte med varandra varje dag eller ses varje vecka, för vi bor en liten bit ifrån varandra...men, när vi träffas, så njuter vi av varandras sällskap till 100%!!!

Så är det, varken mer eller mindre, den vi vill veta mer om, den skriver vi till, ringer vi till, vill vi träffa....så tänk på det, om någon inte svarar på ditt mejl...han/hon är inte intresserad av att lära känna dej...så sluta krusa....du vinner ingenting....du är värdefull precis som du är...kom ihåg det!!

kram i blåsten..från mej och min nya lilla Melwinvalp som är så underbar och go....



Jägare och Ferdinand....

En god jägare, eller en Ferdinand......
Skorpion, med månen i Jungfrun och acc. i Kräftan och ja, jag är även född i Apans tecken... Vad för man kan jag vilja ha.....som passar in för lite vatten och eld...lugn och harmoni blandat med äventyr och en massa mys och skratt...?

Blyga osäkra män som saknar en tro på sig själva om att duga är oftast pojkar som inte får kyssa de fina vackra kvinnorna (inre och yttre som helhet), utan han sitter stilla där under sin ek och luktar på sina blommor istället...och där hör han hemma...helt klart....SÅ finner vi kvinnor våra män, och har gjort i alla tider, en "stark" hane/man är det som önskas...och nu talar jag inte om muskler....utan det inre, den inre tryggheten i en man...som man känner i första ordet han skriver, i första blicken man möter vid mötet, i hans kroppsspråk...en naturlig man med en naturlig inre styrka av ett inre som syns i hans yttre språk...

Så, därför är jag bara mej själv, för jag vet, att en riktig man, är vad jag önskar, och när jag ser honom, lär jag känna igen honom...och han mej, om det är mej han söker......om jag är kvinnan han söker....och han ger sig in i jakten på den underbara......förälskelsen och passionen...efter mej..och havet...där finner vi många svar...för havet är ett måste för mej...så en man måste helt enkelt älska havet...stranden....

Undrar om jag varit sjöjungfru i ett tidagare liv....hummmm


Inre lugn....

Inre lugn... 
Min goe valp sov nästan hela kvällen igår....lite lugn....men, en tidig morgon mitt i semestern för en morgontur....vilka dofter det är ute i gryningen....ja, gryning och gryning, vid halv sju...iallafall!

Leka runt med Melwin, min lille setter inne i Klostergränden...en lite skog utanför mitt fönster, en örtaskog som är underbar...lagom stor eller lagom liten....

Inne igen och laga frukost....ett inre lugn...ingen radio på....bara njutning med frukost och tänt ljus...och så den lille busige hunden som blir så glad när han kommer in och får ta tag i sitt ....äckliga...grisöra och bita i!!

Ett inre lugn....för mej så betydelsefullt....att känna en inre harmoni, en inre trygghet i att bara vara, och vilja vara sig själv....se på sig själv ibland i spegeln och le stort...ibland för att jag ser lite rolig och rufsig ut...ibland när jag är färdig med hela morgontoaletten och ser en naturlig kvinna i spegeln mitt emot mej som ser glad ut....

Att känna ett inre lugn....skapar njutning...att känna att jag är lycklig i mitt liv....med mitt liv...med det jag jobbat med mej själv för att skapa, en bildning, en utbildning, erfarenhet, barn, vänner, familj....mina intressen...gå iväg och träna...gå på powerwalks vid havet...musik...naturen...glada skratt....se en mans gillande blick när han möter mej i ett snabbt ögonblick ute på trottoaren när han går förbi...små små ting som skapar...ett inre lugn...möta ett par barns blickar och känna att de ler och få le tillbaka och visa dem...jag ser dej och du är fin...

En naturlig kvinna....det har jag inte alltid varit....jag har varit "för duktig" förut....nu, nu vet jag....att jag är värdefull precis som jag är och med det jag vill ge och kan ge i kärlek och i vänskap och en ömsesidighet av respekt....för det är så, att ser man inte sej själv...kan man inte se någon annan heller....som värdefull...



RSS 2.0