evachristin

Det är för ofta jag känner mej som en död fisk....uppslängd på båten på väg att rensas...ja, hemska tanke...att det roliga lekfulla i livet med barn känns som att det inte riktigt finns där längre...att jag blivit trött av att vara tillags och ändå få känslan av att oftast få höra att jag är en sämre mamma, i jämförelse med alla andra mammor...

Förra helgen storstädade jag hemmet, köket skurades inifrån och ut, spis luckor kyl o frys golv, allt. Badrum, hall, vardagsrum, trappan, dator/gästrum och mitt sovrum samt hallen uppe, allt var skinande rent och fint. Flickorna fick sitt rum att göra rent och fint och badrummet...det blev inte riktigt tid för detta, som vanligt så sa de;
- Ska sen, fortsätter imorgon.......

Och den där fortsättningen kom inte, utan det rasade samman istället...och inte bara där utan även där jag städat ...

Jag har nästan inte varit hemma denna veckan, jobbat över mkt och därefter jobbat hemma vid datorn och sedan isäng...och jag har bett flickorna som är 18½, att;
- Snälla, plocka undan efter er på de utrymmen som det inte är ni som städar längre, de områden där det är jag som städar.....så jag inte behöver ta all min lediga tid om helgerna att städa efter er två.
.....detta blir ingen verklighet....lördag igår, och saker överallt, disk, smulor på hela köksgolvet osv osv....

Jag känner bara att jag blir mer och mer matt av denna nonchalanta attityd. Jag som önskade mej flickor att ha kul med, fika med, skratta med, hjälpas åt tillsammans med....men förstår nu, att så blir det inte så länge de bor hemma, och får hoppas på att när de väl fått eget boende i juni efter skolan, att det kanske kommer då med en lite mognare insikt, jag har varit omhändertagande och ompysslande mamma i nästan hela mitt vuxna liv sedan jag var 22 år.

 Igår efter att  jag tränat hårt på gymmet...fick besök av en härlig väninna på terassen med kaffefika i solen, delade flera goa skratt och minnen....hon berättade att hon följer min lilla blogg med nya insikter, hon som känt mej så länge flickorna funnits till säger;

- Eva-Christin, jag vet ingen förälder som gjort och engagerat sig så mycket i sina flickor som du gjort sedan de föddes. Du sydde till dem, alla fester du ordnat åt dem sedan de kunde gå, badhusbesök, du har åkt till skogen, du har tagit dem på alla karnevaler i staden så länge de önskade vara utklädda.....och nu ser du mest ledsen ut och jag förstår varför när jag läser din blogg, dina flickor ser dej inte längre.

- Jag har tyvärr aldrig haft någon "stor plånbok", och det är det som är grunden till denna attityd som råder idag. Mina flickor vill ha mer och mer pengar, att jag ska köpa saker åt dem och ge dem allt de önskar i märkeskläder och ting, detta kan jag inte, och därför har jag inte så stort värde som förälder längre, för alla andra får av sina föräldrar....

Ja, vad kan jag säga, jag som inte är så mycket för ting utan försökt ge mina flickor all min tid och närvaro, svarat på alla frågor och varit öppen....sprungit runt huset och lekt tomte på jular så vi har skrattat ihjäl oss tillsammans....sparat för att köpa deras önskeklappar....nu är kraven ett annat, pengar är det som är av värde och i prioritering av värdering och jag kan inget göra längre....

Vädret var härligt så jag solade och myste en stund sedan på min terass...helt plötsligt kom min granne hem och bjöd på ett glas starkt gott hallonvin...och vips så skrattade vi åt hennes hund..en liten moppsig en,...han hade roat sig med en stor tik hela dagen och fått in svinget för när deras lille 10 veckors kanin hoppade nära honom blev den överfallen direkt ..stackars kanin...som inte fattade någonting....

Under tiden vi sedan städade våra terasser, grannen och jag, drack vi ur vårt lilla glas hallonvin, vilken lyx en lördagseftermiddag!

När jag sopat hela min terass, alla gamla löv, rensat och fått fint för att köpa växter nästa helg....bad jag mina flickor som suttit och tittat på i solen, att samla ihop alla löv och kasta i en stor påse jag lagt fram, fick jag till svar:
- Aldrig i livet vi gör det, sluta, vi ska sola!!!!

Vad får jag sedan höra....jo något som får hela min värld att komma i gungning.....
- Vi har tittat i din mobil och läst alla dina insms och dina utsms du fått och skickat.....

Min allra privataste sfär är borta....denna tunga känsla ....att jag talar till unga om attityd och respekt....och kommit fram till att det jag under hela mina flickors livstid försökt förmedla denna vinnande nyckel, att din attityd styr din framgång och lycka.....

Jag är matt.....jag vet vad som väntar dem om de inte försöker få en insikt i denna viktiga livslärdom, attityd.....men jag vet också, att jag som mamma inte kan göra mer, utan de får göra sina val själva nu....de flyttar hemifrån om lite mer än en månad....då önskar jag dem lycka till med all lärdom jag försökt ge dem, men deras val, är deras eget....

mamman