evachristin

Nu är jag alldeles matt...jag får inte gehör för att jag önskar få ha mina egna saker för mej själv, och om någon av mina tvillingflickor vill låna något, att de nu skulle känna mej så väl att de vet att de ska fråga först och invänta svar...

Så är det inte....jag tjatar och tjatar....

- Låt mina saker vara ifred, var snälla och rör dem inte, jag vill ha min sminkväska för mej själv, det jag har på mitt rum vill jag ha ifred.

- Ja ja ja....

Är det svar jag får, utan respons för dess innebörd.

Vi är 9 kvinnor som har en tvillingklubb, vi startade upp den för 18 år sedan så vi har det alla gemensamt, vi har tvillingar! I 18 år har vi träffats så gott som varannan månad och pratat baby till tonår vad tiden har gått framåt.

Igår var vi hos en härlig kvinna och ät gott och pratade på som vanligt om våra tonåringar...och jag luftade mitt problem och de satt alla med sina hakor hängandes ner till bröstet när jag berättade och frågade om de hade samma problem.

- Nej, vet du vad Eva-Christin, sa de, du måste vara konsekvent och inte låta dem visa dej en så respektlöshet mot dina ord och dina saker när du talat om vad som gäller, det där har vi inte varit med om.

- Nej fy, det skulle mina tvillingar inte ens komma på tanken att röra mina saker, och att du låser din sovrumsdörr när du går hemifrån, och att de inte respekterar detta budskap utan öppnar med en penna, är hutlöst!!

Jag berättar för flickorna när jag kommer hem, och talar om att hädanefter respekterar de det som gäller om mina saker och ting.

Idag, när jag kommer hem, är min sminkväska borta från sin plats i mitt sovrum......jag blir alldeles matt....



Vad ska jag göra? Undrar tonårsmamman.....