Kärlek eller tjat det är den eviga frågan.....
Den eviga frågan...vad gäller idag...är det kärlek....eller är det tjat....hummmm
Tänk drömmen...den där drömmen man har om en drömtillvaro....alla ler och hjälps åt för hemmets trivsel...visar hänsyn...jobbar mamma mycket...så kan man önska att en tonåring..eller två tonåringar, skulle VILJA tänka...vi hjälps åt...vi fixar till efter oss själva och lite till....för hemmets trivsel...vi plockar undan efter oss själva så mamma inte ska behöva få en anledning till tjat...
DET hade varit kärlek för mej....en drömkärlek om mina flickor skänkt mej den tanken nu när jag jobbat varje dag i 2 veckor och dessutom kommit hem sent måndag och tisdag efter lite större prestationer på jobb...den där stora glädjen när man på sitt jobb utfört det man är så hängiven till, det jag brinner för, att jobba med människor....och komma hem och känna....ja, helt klart...OSEDD... att bara bli tagen för given....
- Är livet ett enda långt tjat så länge jag har tonåringar? är en fråga jag ofta ställer mej...om hemmets trivsel...
Är hemmet enbart mammans jobb att ansvara för? Är det okey att ursäkta sig som tonåring som svar på frågan;
- Varför ser det ut så här när ni hållt på i köket, badrummet, hallen, rummet och inte minst.....ert sovrum som i dagens läge ser ut som om en orkan dragit fram och blåst ut alla kläder ifrån garderoben....dammet från sahara har blåst in och lagt sig som en hinna över rummet....
Tänk.....jag som älskar barn och ungdom....skratten och skämten...ömheten och lyssnandet och berättandet....
- VARFÖR ska jag få den där delen att tjata jämt....varför kan de inte bara göra saker av sig själv i hemmet för allas skull?
Vad är kärlek i jämförelse med tjat? Ja, det är väl samma sak som Askungen säger...
- Vad är väl en bal på slottet.......?
ledsen mamma.....
