Flygfärdiga ....de är lyckliga och jag är glad mamma!!
Först tänkte jag....fy, jag kommer att bli jätteledsen när de flyttar!!!!!!!!!!!!!!
Jag kommer att gråta och sakna.....som jag kände igen mej som den eviga leoparden som vakat över mina flickor...passat på dem, omhuldat dem....velat deras allra bästa...försökt vara en god förebild för dem...om värderingar...om kärlek...om omtanke och att visa empati och ödmjukhet...
Allt har inte alltid varit så lätt....tvillingflickor tar med all säkerhet ut sin gunst i kärlek hos sin mamma...får henne att ge dem allt hon bara möjligtvis kan ...med all kraft och med all energi...försöker iallafall denna mamman att vara både mamma och pappa och allt därtill...vänt ut och in på mej själv många många gånger, för att mina flickor är mitt guld, jag har försökt vara den bästa mamman...så som jag ser en bra mamma...vara tillgänglig och vara öppen i kommunikationen...visa att man kan prata om allt...men med respekt...utan att kränka..
Nej det har inte alltid varit så lätt för varken mej eller mina tvillingflickor...min börs har inte alltid räckt till alla de önskemål de gett mej...även om jag önskat det otaliga gånger....
Nu slutar de gymnasiet...de flyger ut båda två till sommaren...Lovisa till Malmö och Olivia till Göteborg...de ska testa sina vingar...och jag önskar dem all lycka...på deras spännande väg att själva ta ansvar för sig själva och allt därtill som kommer på vägen....Kanske saknar de någon kunskap på vägen, då får de återkomma en helg och få påfyllning med god mat och härliga samtal...sova i sina flicksängar och njuta av det hem de en gång haft...
Jag är helt säker på att de ska klara sig väl i livet....för de kan alltid ringa mej...alltid...ingen fråga är för dum...
Detta blir mitt nya liv....min barndomsdröm...min stora energikälla...skogen...att gå i skogen...andas in den luft där finns, se allt det vackra...känna att jag gått vägen jag önskade, givit mitt inre min kärlek till mina flickor på vägen ut i livet...nu är jag tillbaka...där jag en gång började min väg...inne i skogen med min älskade morfar...som höll mej i handen och sa;
- Vill du att morfar ska plocka lite smultron till dej på ett grässtrå lilla kyllan min?
Denna kärlek till en människa har för evigt levt inom mej, stärkt mej som mamma och som kvinna när jag känt mej liten....då har jag tänkt på denna trygga hand som höll min så hårt...och känslan av att vara sedd och älskad...denna känsla har jag velat ge åt mina flickor...känslan av...att vara älskade ....
mamman...
Jag kommer att gråta och sakna.....som jag kände igen mej som den eviga leoparden som vakat över mina flickor...passat på dem, omhuldat dem....velat deras allra bästa...försökt vara en god förebild för dem...om värderingar...om kärlek...om omtanke och att visa empati och ödmjukhet...
Allt har inte alltid varit så lätt....tvillingflickor tar med all säkerhet ut sin gunst i kärlek hos sin mamma...får henne att ge dem allt hon bara möjligtvis kan ...med all kraft och med all energi...försöker iallafall denna mamman att vara både mamma och pappa och allt därtill...vänt ut och in på mej själv många många gånger, för att mina flickor är mitt guld, jag har försökt vara den bästa mamman...så som jag ser en bra mamma...vara tillgänglig och vara öppen i kommunikationen...visa att man kan prata om allt...men med respekt...utan att kränka..
Nej det har inte alltid varit så lätt för varken mej eller mina tvillingflickor...min börs har inte alltid räckt till alla de önskemål de gett mej...även om jag önskat det otaliga gånger....
Nu slutar de gymnasiet...de flyger ut båda två till sommaren...Lovisa till Malmö och Olivia till Göteborg...de ska testa sina vingar...och jag önskar dem all lycka...på deras spännande väg att själva ta ansvar för sig själva och allt därtill som kommer på vägen....Kanske saknar de någon kunskap på vägen, då får de återkomma en helg och få påfyllning med god mat och härliga samtal...sova i sina flicksängar och njuta av det hem de en gång haft...
Jag är helt säker på att de ska klara sig väl i livet....för de kan alltid ringa mej...alltid...ingen fråga är för dum...
Detta blir mitt nya liv....min barndomsdröm...min stora energikälla...skogen...att gå i skogen...andas in den luft där finns, se allt det vackra...känna att jag gått vägen jag önskade, givit mitt inre min kärlek till mina flickor på vägen ut i livet...nu är jag tillbaka...där jag en gång började min väg...inne i skogen med min älskade morfar...som höll mej i handen och sa;
- Vill du att morfar ska plocka lite smultron till dej på ett grässtrå lilla kyllan min?
Denna kärlek till en människa har för evigt levt inom mej, stärkt mej som mamma och som kvinna när jag känt mej liten....då har jag tänkt på denna trygga hand som höll min så hårt...och känslan av att vara sedd och älskad...denna känsla har jag velat ge åt mina flickor...känslan av...att vara älskade ....
mamman...
Kommentarer
Trackback
