evachristin

Har funderat mycket på det här med att jag försökt lära mina flickor att säga förlåt när man gjort något som sårat.
Vad jag kommit fram till är, att jag nog missat hela poäng med VARFÖR man ber om förlåtelse och vad det innebär i valet att faktiskt säga förlåt.

Empatiförmågan, att FÖRSTÅ och framförallt MENA innebörden av ett förlåt, har jag nog glömt och missat att lära dem. Istället har de, lättvindigt vid minsta felaktigt bemötande eller beteende sagt, - förlåt, utan någon innebörd, utan istället som ett förväntat ord man kan säga för att slippa tänka mer på vad man gjort, vem man sårat och HUR man sårat...reflektionen har jag missat lära dem, och det är DET jag lärt mej idag, att det är därför samma trista upplevelser av bemötande i ord och handling blivit vardagsmat för mej från mina tre flickor.

Lite sent påkommet, ja, det är det, men, det förklarar ganska mycket för mej, när mina vänner säger,
- Eva-Christin, du har varit för snäll, du har skämt bort på ett sätt som gjort att de bara tar dej för given hur de än bemöter dej!

Javisst är det så.....jag har mej själv att skylla.....de ord jag hört läker inte på länge nu....jag har haft en vecka av läkning från mina närmaste vänner och släkt  som jag vet tycker om mej för bara precis den jag är och som känner mej rakt igenom hur jag är som person och mamma....och mitt liv...



Dom här små söta röda vitsipporna fick jag från Gotland.....och kärleksfulla ord....som värmer mej i hjärtat varje dag....små skämtsamheter och glädje....



I skogen...jag var i skogen igår delade en hel dag på 12 timmar med en underbar vän...ta del av hennes lugn....se marken fylld av vitsippor och blåsippor och de där gula som växte så vackert i ån som porlade....vi lyssnade på Blåmesen och Talgoxen och alla andra underbara fågelkvitter...kände solen värma oss...

Vi såg en stor myrstack där myrorna hade bråd tid att fixa och dona inför sommaren...skogens dofter....det var helt underbart ljuvligt att gå där sidan om varandra och le och skratta och dofta och kommentera allt vackert och hela allén av nyutslagna Lärkträd....naturen är bara så magiskt och den ger så mycket energi åt ett gråtande hjärta...som jag inte riktigt vet när det kan bli helt igen....så visst är det så, att hårda ord skär djupare än knivar.....blickar kan döda hårdare än svärdet....attityden är den som styr glädje och sorg...och nu är det sorg...



Vi avslutade vår underbara dag i skogen med en havspromenad med min väns nya lilla goa hund och såg en sol gå ner .....

Jag har mött öppna hjärtan denna veckan som gett mej energi, att för en gångs skull nu ta min egen väg och lämna hårda ord och bemötande bakom mej.....se en ny gryning komma....

Att vara tonårsmamma....är en svår uppgift att klara ensam....det har jag lärt mej....alltför svår....

mamman