Sommarens värme både inombords och utomhus.
Sommar - en tid som skapar reflektion, på den kalla årstiden som förflutit och stiltjetiden just nu, när värmen ger ljus i sinnet och de varma vindarna skapar en känsla av att vädret smeker ens kind, blåser liv genom håret som flyger för vinden.
De senaste dagarna har jag varit så trött, riktigt trött. Som om alla vinterns spänningar håller på att lämna kropp och sinne för att ge plats åt något nytt. Som tur är så finns det rosmarin att koka ett uppiggande te på! Samlar mej inför ännu en intressant intervju imorgon som ska ge ljus åt det som är och det som kan bli.
För 19 år sedan ville jag jobba med ungdomar, ja, så var det, och nu får jag kanske en chans att påverka och det skulle vara underbart. Jag har jobbat med ungdomar, med framgång som gett dem ett hopp om att tro att det finns ett spännande liv även för dem, när de minst anar det. Lära och lyssna på de unga, lära av de unga genom att lyssna är en gåva att få uppleva. Det tar nog betydligt mer tid och krafter att se sig själv med glada ögon och då menar jag genomgående, att se sig som en helhet, någon som är och är värdefull bara för den man faktiskt är. Barn och ungdom är så lätta att tycka om, att bry sig om, att se och lyssna på. De ser mkt så klart, men skapar hinder för sig själva som de behöver lite vägledning att se och förstå.
Att älska sig själv, att se sej själv, är inte alltid det enklaste, och inte heller att förstå att allt inte är svart eller vitt....
Nej, nu ska jag läsa vidare inför imorgon, lille Melwin ligger här bredvid och snusar så tryggt och skönt...vad kan väl jämföra sig med en hunds trogna vänskap?
