evachristin

Har funderat en del på det där med möten....nya möten...nya upplevelser och vad de talar om i ett första möte...

Var i Stockholm den 2-3 oktober och hade flera nya möten....lyssnade och tittade och lärde....en helt enorm känsla!!

Funderade lite på det där att tala till barn....att tala till barn med HELA kroppen och rösten och mimiken....den där fantastiska upplevelsen av att bli sedd för ett barn....att ta med sig...förvara där inne i sin känslosamhet.

Konferensen jag var på handlade om förebyggande kring ungdomsvåld....och då väcktes den där tanken hos mej, om möten....att så många vuxna talar ovanför ett barn, det vill säga om det eller rakt över det som om barnet inte ens fanns där, eller inte har förmågan att uppfatta vad som sägs....men....

Så är det ju inte....barn läser av och lyssnar in betydligt tydligare än vuxna till vuxna i ett möte...de minns tydligt och klart...vad som sagt och HUR det sagts i dess närhet...

Vad är det som händer på vägen? Glömmer man bort, nej det gör man väl ändå inte, att man känner in vad som sägs med stigande ålder?! Eller ord som, - Din hopplösa unge! Ord som skär i själen på ett barn....hopplös...att ses som hopplös....fy bubblan vilken hemsk känsla!

- Du är så underbar, jag blir så glad när jag ser dej!....ett ansikte som lyses upp, ögon som möts, små leenden i mungipan som förmedlas....händer som räcks fram...dessa små ord, gör ett barn sedd i sin känsla....

Barn....dessa underbara varelser....som skräms och hotas....under sin formtid.....av föräldrar, vuxna och kompisar som inte förstår vad detta skrämsel och hot gör med själen hos barnet som minns....Barnet som vill få tid vill få känna in...vill uppleva sig älskad....denna självklara rätt....varför gör vi så? Vi har ju alla varit barn i tanken...i känslan...vad händer när den förbytts till aga och argsinthet? Var finns glädjen? Den där underbara ömsesidiga glädjen....

Ett möte - en vän - ett barn - en annan vuxen - en ungdom - en ny kärlek - en gammal invand kärlek....vi möts och vi ser vi känner in den andres budskap i känsla i upplevelse....en glädje och en stormande förälskelse liten som stor....ett möte - var försiktig...ett litet möte kan stanna kvar för evigt i ett litet hjärta....och jag önskar verkligen att alla får känna den där varma kramande känslan av glädje i ett möte.

kram
Eva-Christin

Då var sommaren slut....den där sköna tiden utan jacka....och solen värmer upp....men nu kommer en tid då det är helt underbart att gå vid havet...den där kravlösa tiden utan att behöva ta av sig kläderna...utan istället...



få lov att ta på jackan och känna havet i ansiktet under promenaden med goa Melwin och idag med mitt lilla goa fadderbarn Elin sju år...och hon är en duktig fotograf...den söta flicka..



- Ser du mej nu? - Ja, säger Elin, och klickar fram en bild...



Visst är livet underbart när solen skiner, en underbar flicka som ler som en smörblomma vid min sida...och Melwin som springer runt och busar kring våra ben.......och butiken väntar på att vi ska köpa hem till att baka bullar...japp,,,,vi är så lyckliga...