evachristin

Vaknar till en superhärlig morgon.....solen skiner allt känns som en dans..som alla andra morgnar när jag vaknar...sover så skönt i min underbara säng som nyss fått en ny bäddmadrass....och ja, där är uppenbarligen fler som gillar min säng...när jag inte är hemma....Olivia och hennes väninna?!! Fy....

På väg hem, har jag en "herdestund" på tåget och sedan på bussen...lång färd från jobb och hem...

På bussen idag mötte jag en väninna...och hon sa;
- Jag förstår inte vad det är med min flicka (17 år), hon beter sig på ett sätt som jag inte alls fostrat henne att vara och visa, jag fattar ingenting längre ....

- Läs min nya blogg, sa jag, jag skriver om hur det är att vara tonårsmamma....

Sedan ville jag vila lite för att orka med träningspasset när jag kom hem...dock efter en liten ministund ringer min mobil....Lovisa...

- Mamma, kan du ringa doktorns mottagning och tala om att jag kommer imorgon med beskedet istället för idag är du jätte jättesnäll!!!

Av ren reflex tar jag mobilen och ringer min väninna som jobbar på mottagningen...men i samma stund som signalen går fram ser jag vad klockan är och förstår att hon slutat och sitter hos sin frissa...för lite egentid...ve och fasa...Så lätt man faller i samma fälla utan att ens reflektera!!!

Jag har lärt flickorna att nu när de är 18 år får de ta eget ansvar för åtaganden de har som är personliga...ÄNDÅ...handlar jag av ren reflex!!! Så arg jag blir!!

Väl hemma efter att ha varit och hämtat mina fina nya glasögon, ja två par med olika funktion...synen minskar när man blir tonårsmamma....eller borde göra så eftersom allt förändras...det som de kunde för ett par år sedan om ordning och attityd, är som bortblåst ofta...och då behöver man vara lite "blind" för att slippa se bedrövelsen av klädtäckt golv och och en diskbänk som inte sett röken av en disktrasa när ett par tonåringar varit framme med sin hungerstillning...

Under tiden jag byter om, är Olivia i full fart med plattång och påklädning....huset doftar nyduschad flicka...så jag förstår att något är på gång...
- Jag ska jobba idag, det är tjejkväll på Valen...kan jag låna 100 kronor av dej för att ladda min mobil?
- Nej, det kan du inte, för du minns vad jag sa sist när du inte betalade tillbaka och gången dessförinnan med.

Vad händer nu?
Jo, en rasande tonåring talar om för mej mitt "rätta" värde...efter notor i en ton som får mej att tro att Zoos alla lejon gjort invasion i hemmet...eller var det hyenorna.....?

Strax efter ska jag ge mej iväg, Carin väntar i sin bil...tar min gympaskor och upptäcker....mina fina bruna stövlar är borta och jag såg dom när jag kom hem en halvtimme innan.......jag känner hur argsintheten gryr i pannan...
- Jäkla unge! säger jag för mej själv för att få ut det arga inom mej...hon VET att hon inte får ta det som är mitt utan att fråga först, skilja på vad som är mitt och ditt har jag hållt på med nu i flera år...utan något större resultat.....

Så, visst blir man arg ofta...drömmen är väl att det inte ska ske för ofta utan att man ska lyckas ta sig igenom denna tonårstid med livet i behåll!

Den arga mamman...som vill ha sina saker ifred